Så är då en lång period av förberedelser, grubbel och planering över. Äntligen. Vi har nästan nått dagen A som i avresedag. De sista dagarna blir fortsatt hektiska och nu ska allting knytas ihop. Vi åker till Oregon om en vecka, där vi förhoppningsvis ska börja ett nytt bra, givande och utvecklande kapitel i boken om vårt liv. Men mitt sista blogginlägg från Sverige skrivs redan nu, för imorgon stängs vårt internetabonnemang.

På samma gång som det känns väldigt länge sen fröet såddes och tankarna på ett utlandsäventyr blev konkreta och verkliga så känns det som att tiden från M:s arbetsintervju i Portland i februari i år tills avresedagen i november rusat fram. Hösten har präglats av intensiva förberedelser, speciellt de sista veckorna, men även av en uttråkad väntan och en trötthet på att inte få komma igång med vårt nya liv i USA. Men hela tiden, trots vissa perioder av funderingar, så har jag alltid haft en positiv och förväntansfull känsla. Jag har aldrig tvivlat eller tvekat över att det här är rätt beslut att ta. Det har hela tiden känts, för oss båda, att vi gör helt rätt. För våra familjer här hemma är det nog lite jobbigt just nu, precis så här dagarna innan avresa känns det lite dramatiskt igen och de är lite ledsna.

Jag hoppas så innerligt att vi ska må bra och få en bra tid i Amerika.

Vi är så förberedda som man kan bli. Helt förberedd kan man aldrig bli, man måste bara våga sig ut och vara modig nog att tro att vingarna bär oavsett vad som händer.

Det är fullt av känslor och pirr i magen. En smula vemod, en smula osäkerhet. Men framför allt är det en stor portion förväntan och optimism.

Det ska bli så fantastiskt roligt att få pröva på det här!

Nästa tisdag (7/11) är det avstamp för vårt nya stora äventyr. Då åker vi.

Snart kommer det första brevet från Amerika.

Håll tummarna hårt för att det kommer gå bra för oss!

Annonser