Årskrönika

2 januari i skrivande stund, det nya året är fortfarande ungt och färskt. Dags sammanfatta det gångna året, precis som så många bloggare så intressant och roligt gjort.

Årets vardagsglädje 1: De tidiga dagliga morgonpromenaderna under sommarmånaderna. Luften, ljuset och stämningen.

Årets vardagsglädje 2: De första höstkvällarna med regn mot rutan och mys inomhus med tända ljus.

Årets tacksamhet: Att vi är friska och har varann.

Årets största förväntan och ”hur kommer det kännas”: Första hemresan och återbesöket.

Årets största besvikelse: Fortsatt oviss och otrygg visumsituation.

Årets största glädje: Flytta in i vårt egna lilla, gulliga radhus.

Årets största triumf: När jag fick Social Security nummer (typ personnummer).

Årets största ”jag önskar det hade hänt mer under detta år”: Språket, hade hoppats på fler möjligheter att mer regelbundet få prata mer engelska.

Årets skönaste helg: En sommardag på stranden då det bara KÄNDES i kropp och knopp att livet är så gott att leva.

Årets grubblerier: Vad ska jag göra med mitt liv

Årets godaste icke-restaurangmåltid: Grillmiddag i mammas och S trädgård i somras

Årets lättnad: Att M kommit så bra in i jobbet.

Årets bästa nya kontakt: Min svenska kompis L som överraskande dök upp här i stan och som jag fått så bra kontakt med.

Årets bästa fenomen: Bloggvärlden med alla härliga bloggmänniskor som blivit nya kompisar

Nevada – del 2

On the road again
Going places that I’ve never been
Seeing things that I might never see again
and I can’t wait to get on the road again.

/
On The Road Again by Willie Nelson

Vår kombinerade resa Las Vegas & road trip i Nevada fortsätter här….

Hoover Dam, ett maffigt exempel på ingenjörskonst från 1930-talet. Hoover Dam är en kraftverksdam som ligger precis på gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona. Dammen fyller flera viktiga funktioner, bla tillför den elektricitet till hela Las Vegas (elförbrukningen i nöjesmetropolen är inte liten direkt, dessutom är detta ökenlandskap med behov av lunftkonditionering stor del av året).

Här ser man hur högt vattenlinjen kan vara, vid fototillfället var dammen inte så full då det var en bra bit upp till den vita gränsen på berget.

Just nu åker man genom Hoover Dam för att komma till US Highway 93 och Arizona, alltså rakt genom kraftverksanläggningen. Pga säkerhetsskäl (risken för terror, sabitage med mera) pågår en helt ny omläggning och brobygge som ska ta trafiken förbi Hoover Dam så inga bilar passerar själva dammområdet (den nya vägen och bron beräknas vara färdig sent 2010). När vi var där pågick vägbygget för fullt, vilket ledde till en hel del köer.

Vi lämnar Hoover Dam och passerar även delstatsgränsen in till Arizona. Målet för dagen var rätt ovisst, vi kör så längt vi hinner, orkar och känner för. Vi tar det som det kommer. Jag tycker om det oplanerade, samtidigt så kräver en lyckad road trip att man är påläst, insatt och inte bara planlöst surrar runt heller. Mina bästa vänner för planerandet inför den här resan var som vanligt internet och….

….Några guideböcker. Oumbärliga och vältummade.

Alla guideböcker och på nätet nämner stan Kingman i norra Arizona när man letar på klassiska road tripsplatser och klassiska tillhåll för Route 66. Vi åt lunch här, på en klassik amerikansk diner.

Kingman, Arizona. En plats med många motell, enklare hotell, långtradarställen, diners och ökenkänsla.

När man åker på road trip måste man så klart stanna och äta ”äkta” burgare, vi pratar inte äcklig McDonken burgare eller nåt liknande. Utan ”restaurangburgare”.

50-tals känsla över dinern. Elvis signalerar var herrarnas toa är och Marilyn pekar på damernas.

En jukebox, naturligtvis. Ett gäng lokala tonåringar hängde här. Vi var bara förbipassaerande, kommer ena stunden och åker andra sekunden. Men människor har sina liv här, sin vardag, det de kallar sitt ”hemma”. Det är alltid lika fascinerande, att märka och se hur olika vi lever, växer upp, vad vi förknippar som normalt och helt naturligt. Det tänker jag ofta på när jag reser på det här sättet.

En grusig, slingrig avtagsväg från Highway 93, en bit utanför Kingman svängde vi av till vad som verkade vara middle of nowhere. Guideboken nämner dock hålan Chloride på flera ställen och det väckte nyfikenhet. Som sagt, det är fascinerande när man är på resande fot att se hur olika vi människor valt att leva våra liv, platser vi kallar hemma. Chloride är en gammal ”spökstad” som en gång tydligen varit en levande gruvarbetarplats (72 aktiva gruvor en gång i tiden). Det var en skön, vilande stämning här i stan. Svårt sätta fingret på det, rätt bohemisk och udda plats.

En massa turistkrims krams såldes i en lokal affär, så antar att det inte är helt ovanligt turister svänger förbi krokarna. Hur litet ett amerikanskt samhälle än må vara så tycker jag att man alltid hittar ett postkontor i byn.

Chloride, Arizona. De sålde massor med souvenirer, typ nyckelringar, klistermärken med mera som hade skallerormar på sig. Olika platser hette också Rattlesnake Hill och liknande. Antar således att skallerormar är vardagsmat och nästan lite av en attraktion i byn.

Värmen var definitivt inget bekymmer i december 2007 då vi var där, fel säsong för det. Men skyltar likt dessa såg man överallt.

Skymning på en Highway i Nevada eller Arizona.

Alldeles vid gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona, Highway 93. Vi gjorde ett raststopp här, fikade lite med det lilla vi hade kvar i vår matsäckspåse. Solen höll på att gå ner, vi hade varit uppe sen tidig gryning, haft en fantastisk dag med många timmar på vägen men också med härliga stopp och upplevelser. Fulla med intryck. Betraktande minns jag hur jag stod där, i dammet. Jag minns känslan när vi stod där på en dammig, tom rastplats och livet bara kändes gott att leva. Det är sällan de ”stora” sakerna man minns från resor, utan de där små stunderna som t.ex. en kvart på en rastplats med en solnedgång i ansiktet.

Tidig kväll i öknen.

Las Vegas

Let’s go to Las Vegas, baby!

Las Vegas – en märklig plats, men ack så spännande. Utslängd mitt i öknen ligger den där stan som en pulserande, neonblinkande galen nöjesstad. Hur kan en stad, en plats där turistandet egentligen bara består av en stor, lång nöjesgata att turista på, med alla hotellkomplex i olika temautförande som enda (nåja, inte riktigt enda) attraktion. Hur kan det vara en så häftig plats att besöka? Jag känner nu, i skrivande stund två år efter mitt besök dit, att jag vill gärna åka dit igen!

Las Vegas Boulevard, aka The Strip. Den breda gatan som går genom staden och på varsin sida är kantad med enorma hotellkomplex som man besöker för att äta god mat, spela på kasino, SE när ANDRA spelar, betrakta alla påkostade detaljer i hotell lobbyn, se högklassiga shower och underhållning. När vi var där i december var det vinter, enkelt och lätt att promenera. Las Vegas ligger ju i öknen, så under många månader är det stekhett i denna gryta. Det finns ett tåg att ta mellan alla hotell, för i värsta hettan är det nog ingen höjdare promenera här. Jag skulle dock gärna besöka stan även sommartid, för kontrasten.

ALLA hotell har gigantiska kasinon, och alla är såklart så finurligt utformade att för att komma in i själva hotellet, till restauranger, affärer med mera så måste man först gå igenom de stora kasinona. Det är ett konstant ”kasinoljud” av pengar som rasslar, pling-plongljud, spelmaskinsljud med mera. Det här satte sig i öronen på mig efter bara några dagar, kan bara ana hur det måste ringa i personalens öron när de går hem efter ett arbetspass…

Alla hotell har som sagt olika teman, detta hotell i pyramidform. Rätt häftigt inomhus då det verkligen är pyramidformat även på insidan.

Inte många fönster på det här stället.

Vi bodde på hotell Mandalay Bay, som låg längst ner på gatan. Hotellet i 43 våningar med dryga 300 rum var väldigt fint, det var även här som musikalen Mamma Mia visades och som vi såg (toppbetyg till den!).

Frihetsgudinnan i Las Vegas, utanför hotell New York New York.

Hotell Bellagio, väldigt fint det med. Pga den enorma omsättningen turister och genomströmning så slits hotellen rätt snabbt, och som jag förstått det så sker smårenoveringar och uppfräschningar därför nästan hela tiden.

Mycket av nöjena i Las Vegas kostar (som shower) men jag tycker det fanns mycket gratisnöjen också, som att bara stros runt i hotellkomplexen t.ex. Helt gratis. Ljusshowen utanför hotell Belaggio (varje heltimme kvällstid) är också gratis och populärt. Jag tyckte om det och hade gärna sett det fler kvällar, men M var väl inte lika impad.

Ljusshowen äger rum i mörkret, folk bänkar sig längs trottoaren och den konstgjorda lilla sjön utanför hotellet börjar ”explodera” i en ljusshow samtidigt som musik dånar ut från högtalarna. När vi var där var temat en Celine Dionlåt, vatten-och ljusshowen skulle föreställa gå i samma toner och takter som musiken.

Las Vegas by night. Vi var inga partynissar då vi var här. Totalt utmattade och trötta efter dagars intensivt promenerande och insupande av allting blev det tidigare kvällar för oss. Men det här är ju annars helt klart stan som lever sitt mesta liv kvälls-och nattetid, då kasinona fylls.

Hotell med disneytema.

Inte bara fest och yta, även mer kloka visdomscitat fanns på en mur längs gatan.

Hotell Caesar Palace.

The Venetian Hotel, med Venedigtema.

Jag visste inte innan jag började läsa på inför resan att Las Vegas är en stor och högklassig matmetropol. Högklassiga showe och nöjen, världsklass på dem – ja, det visste jag och det stämmer verkligen. Las Vegas har även hög klass på maten, många världskända kockar som antingen kör gästspel på restauranger eller även äger egna restautanger. Även ”vanliga” hotellrestauranger var supergott och bra. Buffé rekommenderades äta, vilket vi gjorde och blev inte besvikna. Vi snackar inte sunkig buffé ala Finlandsfärjan nu utan i en helt annan klass och nivå.

Julbuffé på Caesar Palace, populärt så går man på en tid då ”alla” andra så får man köa ett tag…

Alla hotellrestauranger hade olika teman på sina buffér, som fisk-och skaldjursbuffé, italiensk med mera. En julbuffémeny som syns på bilden. Vi åt bara en gång per dag, det behövdes inte mer för man blev verkligen proppmätt. Vi gick ju en hel del per dag också, så maten fastnade inte som en klump i magen…

Ändlösa rader av dessa enarmade banditer, vissa som satt framför de här maskinerna hade de mest håglösa blickar man kan tänka sig. Det är inga fönster i kasinona, det blir som en liten egen värld, isolerad från allting utanför. Är det natt eller dag, ingen aning.

*****************************************************************************************

Du har nu läst om vår Las Vegastrip, men den resan var inte Vegas allena utan kombinerades med en road trip i Nevada och nordvästra Arizona. Vår Las Vegas/Nevadasemester gillade jag skarpt, den kombinerade nämligen flera av de ingredienser jag uppskattar med en semester: storsstadspuls, nöjen, god mat OCH historia, natur, frihetskänsla, bilåkande och road trip. Läs mer under ”Road trip Nevada”.

**********************************************************************************************

Nevada – del 1

….
Roll down the window and let the wind blow back your hair
The night’s busting open and these two lanes will take us anywhere…
/Bruce Springsteen, Thunder Road

Jag vet inte vad det är med bilkörning och road trip som tilltalar min personlighet och läggning så mycket. Det är nog en blandning av frihetskänslan och naturupplevelserna. De där stunderna susande fram på vägen, i egen takt och utan förutbestämt mål, med naturen som en vacker kuliss får mig bara att känna mig så fri och levande…

Bara ca 20-25 minuters bilkörning från centrala Las Vegas och neonblinket är man på landet (öken-landet). Kort utanför staden ligger Red Rock Canyon, en del av Mojave öknen. Där finns en loop att köra runt, med stoppställen längs hela slingan.

Området är känt för de röda klipporna och bergen. Vi lämnade Las Vegas tidigt på morgonen och inledde vår road trip med att ratta ut hit, jag tyckte om området.

Jag gillar den här bilden, det ser ut som om M är jättehögt upp och nästan svävar där på toppen…

Bergsklättring är tydligt väldigt populärt i området, släta och raka väggar.

Notera de röda färgerna på klipporna, det ser nästan påmålat ut…

Decembermorgonen då vi var här var kylig, krispig och snudd på huttrande kall. Det var enkelt att stoppa vid de olika hållpunkterna, se sig omkring, strosa runt lite. En stekhet sommardag på mer än 40C kanske man föredrar korta stopp och bilens AC… Å andra sidan tror jag ljuset, ljuden och känslan är helt annorlunda då. Inte sämre eller bättre, men jag skulle gärna testa de olika årstiderna.

Naturen är mäktig och maffig, först månliknande ”dött” ökenlandskap för att sen brytas av med röda stenformationer i lustiga modeller.

Efter Red Rock drog vi vidare ut i Nevadas öken och styrde kosan mot Lake Mead-området. Som vanligt är sträckorna och avstånden större än man trott eller tänkt sig, som alltid i detta land. Vi åkte någon timme i ett landskap som detta, väldigt få bilar så det kändes väldigt ödsligt. På ett positivt sätt.

När vi kört runt mer eller mindre hela Lake Mead (det finns en kort väg från Las Vegas, vi tog dock den långa omvägen) så kom vi äntligen fram till Valley of Fire National Park. Jag älskade detta ställe. När vi var där var det väldigt lite folk och turister, kanske busslaster sommartid. Men det var en så rogivande stämning, det var nog här jag blev lite kär i öknen.

De röda klipporna, hela området med dess lugn, skönhet och fina natur. Så annorlunda mot något jag tidigare sett och upplevt. Det gjorde stort intryck på mig.

Sanden, ökensanden, kändes porös, lätt, torr och nästan konstgjord på nåt sätt.

I bilen då vi kör genom Valley of Fire. Hela parken har ett stort antal rastplatser där man kan stanna, kika sig omkring och även ha picknick om man vill. Som vanligt är nationalparker väl utrustade i USA med t.ex. bra toaletter överallt med mera. Det är enkelt vara på road trip i USA. Det enda man bör tänka på är att avstånden ofta är stora, när vi körde genom ödsliga Lake Mead i någon timme så hade vi legat pyrt till om vi inte kört in med full bensintank. Avstånden är så stora i det här landet och avviker man från motorvägar och kör på mindre (men fortfarande stora och väldigt bra vägar) så är avstånden mellan mackarna glesa. Ofta när vi viker in på en väg och ska köra från punkt A till B ser vi till att tanka fullt, för man vet aldrig när man nästa gång ser en mack.

M närde en dröm om en road trip med en cool hyrbil. I Las Vegas har de, till skillnad mot många andra platser, alla sorters häftiga, dyra, lyxiga vrålåk som uthyrarna inte erbjuder i andra storstäder. Men i glamourösa Las Vegas är så klart allting tillgängligt… Som Mustang Shelby t.ex. som vi hyrde, tillverkade i bara ett visst antal exemplar.Vi fick faktiskt frågor om bilen längs rutten, ”är det där en SHELBY ni åker i”. Den vrrroooomade rejält i alla trafiklysen också, en sportbil helt klart.

Valley of Fire. Hit vill jag igen. Platser gör ju annars så olika intryck på en. M tyckte också jättemycket om den här platsen, men den gjorde inte samma intryck på honom som för mig. Medan andra platser under resan gav honom det där lilla extra, medan jag inte hurrade lika högt. Man vet aldrig vad och vilka platser som är det där extra för just en själv, det är så individuellt.

Valley of Fire kändes som en filmkuliss, jag väntade mig nästan att se några hästar komma ridande bakom krönet, i bästa vilda västern stil.

Vi såg inga djur alls, men jag antar att det ruvar både skorpioner, ormar, spindlar och en massa läskigt där ute i skönheten. På parkeringsplatser vid rastplatser längs vägarna, inte just här men på andra i delstaten, så såg vi annars ofta skyltar som varnade för att man skulle se var man sätter fötterna. På en rastplats i Arizona så var tydligen skorpioner ett problem för där varnades för skorpioner. Jag hade ingen lust gå på det dasset, på den rastplatsen, om vi säger så…

Det var sen eftermiddag en blek decemberdag när denna bild togs, trafiken lugn inne i Valley of Fire och vi stannade på varje rastplats och njöt av stillheten, skönheten och att nästan få vara ensamma här inne.

Den här bilden har jag i en större förstoring inramad stående på vår öppna spis. Varje gång jag ser den får jag ett litet minne och känsla för hur det var att vara på plats.

Om bara en knapp timme eller så kommer skymningen, vi har nästan kört igenom parken och närmar oss utgången.

Formationen kallas för bikupan, om minnet inte sviker. Jag tycker den är fin i solnedgången.

Jag hoppas det blir av att besöka Valley of Fire igen, samtidigt kan jag vara lite rädd för att göra det, för jag tyckte så mycket om det första gången och har bara fina minnen. Tänk om det inte är sååå speciellt, tänk om minnet sviker, tänk om jag förstorat upp nåt och minns det bättre än det var. Jag vill inte ”förstöra” de där intrycken och känslorna jag fick första gången. Men samtidigt, dragningskraften är stor för återbesök nån gång…

Julen är nära nu…

Julhelgen närmar sig, idag är det många amerikaner som går på ledigt. Dock är det ju egentligen bara den 25 december som är helgdag här och många har bara den dagen ledigt. Makens jobb har i år ledigt både den 24 och 25. Så det är lång jul i år. Många verkar även ha sparat lite semesterdagar som de utnyttjar nu. Jag tycker årets jul känns större och mer här, kanske det beror på att flera även verkar ha ledigt den 24 och därför satsar mer på julen, eller kanske det bara beror på jag nu är här min andra jul och ser saker på ett annorlunda sätt. Jag vet inte, jag upplever i alla fall betydligt mer julstämning i år än i fjol.

Hemma är det vanligt man ger en julblomma, t.ex. en julstjärna till folk man kanske inte uppvaktar med presenter men ändå känner man vill önska god jul till med mer än bara ett kort. Här är inte julblomma vanligt att ge bort däremot en godispåse eller en godisbox.

Vi har fått en julgodispåse från vår fastighetsmäklare (buyer’s agent), från hussäljaren, från grannen och även från ytterligare en ytlig bekant. Alltså folk vi inte ”känner” eller umgås med. Speciellt julpåsen från fastighetsmäklaren överraskade mig. Hon har aktivt under årets lopp (sen vi första gången anlitade henne i januari) hört av sig då och då med mail eller som nu då en julpåse. Grannens fastighetsmäklare hade t.om. kommit över på kaffe några månader efteråt för att se hur de hade det och då haft med sig inflyttningspresent. Helt otroligt. Vår mäklare skickade nyligen ett kort (förutom julhälsningen) där hon frivilligt bjudit in sig på 1-års jubileumskaffe nu i januari (ett år sen vi fick kontakt med henne). Jag tror helt enkelt det är så här de jobbar, man har ju alltid sin egen fastighetsmäklare (buyer’s agent eller sin egen realtor) så relationen kund-mäklare blir en helt annan.

Samtidigt är det så talande för den amerikanska servicen, att långt efter man köpt en produkt hör säljaren och hjälparen av sig och undrar om allting är fortsatt bra och om man är nöjd. Den omtanken är kanske inte alltid så djupsinnig, men varför ska den behöva vara superseriös? Den värmer i alla fall och är mycket uppskattad. Sen är det klart de även vill ge ett bra intryck efter sig, de vill ju gärna man använder dem i framtiden samt rekommenderar dem för sina kompisar och bekanta. Det är så det funkar här, mycket går på rekommendationer och mun från mun metoden.

Show and tell

Aurorabuddha i Texas kom med utmaningen att ”show and tell” varje fredag. Dagens tema är mat du lagat. Nästa vecka är det blommor (tror jag). Haka gärna på och visa och berätta du med.

Mat jag lagat var reglerna och ämnet, det blir lite halvfusk från min sida för jag hann aldrig laga mat och fota den förran det vips var fredag. Imorse såg mitt kylskåp så här gapande tomt ut, det fanns ingenting äta! En bytta smör fanns (det äter jag inte, har inte haft smör på smörgåsen sen 15 år tillbaka) och en tub kaviar (gillar jag inte heller). Så det blev vatten och knäckebröd framför datorn. Uttrycket leva på vatten och bröd känns högst verkligt idag… Vi försöker tömma kylskåpet inför resan.

Bankbesök

I lördags var vi en runda till banken, de har ju lördagsöppet här (otrolig service och förmån kunna göra bankärenden en lördag!). Vi gick igenom en massa blanketter som bankdamen fyllde i. Här vill de ju ofta man ska ha en titel, är du miss eller mrs. Vad har du för jobbtitel osv. Det går inte bara säga ”jag är hemma, sätt streck på mig i den kolumnen”, det måste stå nåt och här finns ju alternativet hemmamamma/hemmafru ofta med som alternativ att kryssa i. Just den här bankkvinnan sa att de alltid använder titeln domestic goddess för sådana som jag (fri översättning, hemmagudinnan). De gör ofta så här, spexar till det lite extra och höjer INTE på ögonbrynen om man är hemma på heltid.

Som tidigare nämnts är ens kredithistoria viktig här i landet. Bankerna tar en risk när de lånar ut pengar till en person, innan de beviljar lån (inte bara rena lån för en mängd saker som bil och bostad utan även kreditkort) så vill de veta hur pålitlig du är som kund och din förmåga att betala skulder i tid. Istället för att fixera sig på inkomsten och bara titta på vad en person har för inkomst så tittar man på en persons kredithistoria. Kreditvärdigheten byggs upp i ett poängsystem genom att man får poäng för att t.ex. betala skulder och räkningar i tid, ha kreditkort man aktivt använder OCH betalar av i tid, att äga sitt boende och visa man betalar av sina lån och räntor i tid. I Sverige utgår man från lönen och drar sen bort vissa procent och får kvar ett belopp som man räknat ut en normal person behöver ha kvar för att betala mat, räkningar med mera. Utgående från det bedöms om man får ett lån t.ex. för en bostad. Här funkar det inte så. Även med hög månadslön men helt utan kredithistoria i landet eller med dålig kredithistoria så betraktas du med skepsis och kan ha svårt att få in foten nånstans.

I alla fall så fick vi reda på vår kreditvärdighet, vilket vi inte vetat om tidigare. Vi fick också veta man online via olika siter kan kolla sina kreditpoäng och köpa en rapport, och att man kan göra en koll en gång om året (eller så) för att uppdatera sig och se hur man ligger till. Vi fick även rådet aldrig kasta papper utan tugga allt i en papperstugg. Pga risken för identitetsstöld är så stor här i landet och att det finns alltför många som har som sin huvudsyssla gräva igenom sopkassar på soptippen för att hitta dokument de kan utnyttja. Det här visste vi dock redan tack vare hjälpsamma och fina bloggläsare som ju redan tipsat om en dokumentförstörare.

Man strävar alltså efter att ha så bra kreditvärdighet och historia som möjligt eftersom det ligger till grund för så mycket i det här landet. Bankdamen berättade vidare att allting under 400p är dålig kreditvärdighet och max är 800p. Information vi inte hade en aning om. En magisk gräns går tydligen vid 700p, är man 700p och över det har man en mycket bra kreditvärdighet. Damen berömde oss och sa att hon tyckte vi gjort bra ifrån oss på bara ett år här, för det är som sagt svårt få in foten och få bollen i rullning och hon var helt medveten om hur tufft det kan vara få kort beviljade och annat. Att köpa ett hem är bland det bästa vi gjort (även ur kreditpoängsamlande), hon påpekade flera gånger (vilket vi förstått) hur viktigt det är att äga sitt boende i USA. Genom att hyra får man inga extra kreditpoäng alls, för man betalar ju bara in pengar till en annan person/företag då. Egentligen är det rätt enkelt och logiskt. Att äga sitt hem, betala alla lån och räkningar i tid, samt äga ett eller ett par kreditkort som man använder och betalar av i tid på. Då kommer man långt och får snabbt ihop en bra kredithistoria. Mer än så har inte vi gjort i alla fall och det har tydligen tagit oss en bra bit.

Amerikanska julsmaker

Vi närmar oss jul. I helgen mumsade vi på hederlig glögg och pepparkakor samt även lite nya amerikanska julsmaker.

För första gången drack jag eggnog i helgen. Överallt i affärernas kyldiskar (sida vid sida med mjölkprodukterna) säljs nu tetror med eggnog. Eggnog består av mjölk, grädde, socker och ägg. Man kan även tillsätta lite egen smaksättning som konjak, rom eller whiskey. Jag drack min eggnog kall, men den kan tydligen drickas varm också. Eggnog har sålts i affärerna i cirka en månad nu och finns kvar ett bra tag till, men det är en jul och vinterdryck så det är ingen året runt vara (i alla fall inte i de affärer jag besöker). Konsistensen är väldigt tjock och krämig, mycket gräddig smak men inte så söt. Mer fettig och gräddig i smaken än söt. Smaken påminner rätt mycket om den svenska glassen ägglikör, typ tinad ägglikörsglass som man dricker. Det är den bästa liknelsen jag kan ge.

Påsen bredvid är en chokladpåse med smaker som endast säljs nu vid jul. Ghiradellis chokladpåse med 3 olika chokladgodisbitar och 3 smaker finns i nästan alla de amerikanska affärers julgodisdiskar jag besöker. Den innehåller chokladbitar med peppermint smak, en annan med just eggnog smak och en tredje med kanel och mandelsmak. Alla tre var riktigt goda, dock lite annorlunda och helt klart olikt de chokladblandningar jag brukar äta runt jul.

100 lista

Många bloggar har skrivit en 100 lista och utmanat andra. Här kommer min 100-saker-om-mig-själv-lista.

1. Hellre efterrätt än förrätt.

2. Jag opererade bort blindtarmen som liten

3. Jag har lätt för att oroa mig

4. Jag har även lätt för att förtränga saker och stoppa huvudet i sanden

5. Jag tycker öl är äckligt

6. Men vin (både rött och vitt) gillar jag väldigt mycket.

7. Jag är mörkrädd och tycker inte om alla knäppande ljud som finns i ett hus och hörs så bra nattetid.

8. Jag är livrädd för tandläkare

9. Hissar är jag inte heller förtjust i och tar oftast trapporna, även om det är måååånga steg att gå.

10. Jag är fantasirik och väldigt kreativ, har lätt för att skapa historier.

11. Jag älskar havet

12. Ger hellre än tar emot

13. Tycker om att vara ensam, trivs i mitt eget sällskap och behöver mycket egen tid.

14. Men tycker också om och behöver umgänge, en balans är bäst.

15. Om vi någon gång får barn och det blir en flicka kommer hon sannolikt heta Svea eller Elsa i första namn.

16. Om vi någon gång får en pojke har vi ingen aning om vad han ska heta.

17. Älskar att titta på film, både hemma och på bio

18. Tycker om att skriva

19. Skulle gärna vilja utveckla mitt skrivande och göra något av det

20. Är ett chokladmonster

21. Tycker om att vara ute i naturen

22. Rädd för ormar, spindlar, poison oak (växt som finns här och ger klåda och utslag) och fästingar (som finns i Sverige och på Åland) så naturaktviteter bör ske på vältrampade stigar och ej i ödemarken där man inte ser var man trampar.

23. Föredrar kalla drycker istället för varma

24. Nyfiken och vetgirig på min omvärld

25. Optimist och oftast glad.

26. Kan vara för känslig och dramatisk ibland, lha ett lite för svart eller vitt- tankesätt ibland

27. Blir mer harmonisk och lär känna mig själv mer och mer ju äldre jag blir.

28. Livsnjutare i stora mått

29. Gråter ofta och åt allt och ingenting. Tårar är bra, det är inget vara rädd för är mitt motto.

30. Tycker om att cykla och promenera

31. Tycker inte om att dansa

32. Är dålig på att bädda sängen varje morgon.

33. Bäddar oftast bara påslakan och täcken fint men struntar i sängöverkast

34. Älskar fina, tunna gammaldags kaffekoppar och att ha kafferep med kanna, kopp och fint kakfat med småkakor och snittar.

35. Är en dagdrömmare

36. Jag är pollenallergiker. Atjo.

37. Har ej kunnat äta äppel eller stenfrukter på många år pga korsallergi från pollen. Men sen jag flyttade till Oregon kan jag äta äppel och andra tidigare icke gångbara frukter!!! Ingen aning om vad det beror på…

38. Älskar ljus och doften av stearin (kopierar Annika rakt av här)

39. Bränner måååånga värmeljus varje höst och vinter.

40. Tycker inte om att sola

41. Är närsynt och bär glasögon eller linser varje dag.

42. Är dålig på att laga mat

43. Får jag en speciell smak för något (kan handla om vad som helst, nån maträtt, göra någon aktivitet osv) så gör jag detta om och om igen typ varje dag tills jag helt tröttnat på det och inte vill se det mer.

44. Älskar glas och köper ofta fina glas, mottot är ”man kan aldrig ha för många glas”.

45. Älskar ljuslyktor och har samma motto där ”man kan aldrig ha för många ljuslyktor”.

46. Är oerhört självkritisk

47. Har lätt för att anpassa mig till nya miljöer och när förutsättningarna och villkoren för olika saker förändras

48. Motvilligt och lite pinsamt erkänner jag att jag kan tycka svensk dansbandsmusik är ganska bra…

49. Har ful handstil

50. Tycker om läsa tidningar

51. Tycker om läsa böcker

52. Tycker om heminredning

53. Jag är en startare. Ivrig och spontan kör jag igång nya projekt.

54. Men är dålig på att avsluta saker. Så nu vid punkt 54 har jag redan tröttnat och har lust att sluta listan här….

55. Tycker om fredagsmys. Tända ljus, äta gott och se en bra film.

56. Vet inte vad jag vill bli då jag blir stor

57. Vet bara jag vill mycket

58. Och är rädd för att det inte ska bli något alls utan bara pannkaka av allting

59. Kan inte teckna eller måla, t.om. streckgubbar är svåra att rita.

60. Tror jag är en person som ger mer energi än jag tar energi (hoppas jag)

61. Tycker inte särskilt mycket om banan, tror det beror på att när jag var liten älskade jag banan och åt det jämt. Det blev nog för mycket av det goda då, jag föråt mig….

62. Är nattuggla, har alltid gått och lagt mig sent

63. Är praktiskt lagd, skruvar lätt ihop grejer och hittar lösningar för diverse saker (överlägsen mannen, hehe, men det vill han inte erkänna)

64. Gillar kroppsarbete (kopierar Annika här) och tycker om att ta i ordentligt

65. Gnäller inte i första taget

66. Är sjukligt rädd för att dö eller att något ska hända nära och kära

67. Jag är dålig på matte, huvudräkning, statistik och annat abstrakt tänkande (precis som Desiree och Annika…)

68. Hade vi barn så hade jag nog inte kunnat hjälpa ungen med matteläxorna när han/hon kommit upp i årskurs 5-6….

69. Har många smeknamn. Lilli är det som används mest av de allra närmaste

70. När jag gick i högstadiet retade de mig och kallade mig för Bond-Anne, pga att jag gillade Bondfilmer

71. Favorithögtid är julen. Nyårsafton gillar jag också, men här i USA är den väldigt blek och märks knappt alls. Tråkigt tycker jag.

72. Vill tyvärr ofta vara andra till lags.

73. Jag kan somna var som helst, i en buss, i en obekväm flygstol, bland stoj och stim

74. Jag gillar hemmamys och ta det lugnt hemma med ljus, en bra film eller något att läsa.

74. Men också en glamourperson som gillar klä upp mig och slå klackarna i taket.

75. Svimmar av blodprov, måste ligga ner där det tas och även då blir jag svag

76. Är snäll

77. Ibland för snäll

78. Alltför försiktig och osäker ibland

79. Totalt orädd och modig ibland

80. Alltså helt klart en person med dubbla sidor

81. Tycker om att fota och dokumentera min vardag och liv i bild och text

82. Tar den här listan aldrig slut….hur många punkter är det kvar nu…..

83. Hade länge haft som dröm att sitta och dricka drinkar högt uppe i en skyskrapa och i skum belysning lyssna till lite dålig pianomusik, sippa på goda drinkar och spana ut över en nattupplyst storstad. 2004 när vi åkte till San Francisco uppfylldes den drömmen.

84. Har stora fötter 40-41 i storlek (svenska storlekar)

85. Martin har storlek 45-46

86. Så i vår hall ser man en rad med våra jätteskor uppställda…det ser ut som två jättar bor här…

87. Använder tandtråd bara en gång i månaden.

88. Ska bättra mig på det….

89. Har dock aldrig haft tandsten som behövts ta bort

90. Däremot har jag hål nu och då. Men går som sagt ogärna till tandläkare.

91. Har väldigt gula tänder

92. Blir sällan arg, men när jag blir arg kan jag bli väldigt primitiv och skrika dumma saker och stampa i backen.

93. Mitt vredesutbrott går dock väldigt snabbt över.

94. Känner mig piggare och fräschare med lite smink på.

95. Byter alltid kläder då jag kommer hem och inte planerar gå ut mera den dagen. Då åker mysbyxorna på.

96. Har nästan alltid rödlackade tånaglar

97. Har nästan aldrig nagellack på fingernaglarna

98. Tycker inte om att ha magneter eller grejer klistrade på kylskåpet

99. Jag är en konstig person, konstaterar jag efter att ha läst igenom mina 99 punkter

100. Vill jag så kan jag avsluta saker också, som t.ex. denna lista som blev 100 punkter som regeln sa…

Snart kommer tomten…

En stor högtid är på ingång, det är bara en dryg vecka till julafton och julhelgen. Som utlandsboende planerar man nästan in julen redan på sommaren, eller förresten kanske till och med ännu tidigare och i samband med att man bokar in sommarsemestern någon gång under tidig vår. För när man planerar sin sommarresa och funderar över hur lång vistelsen i hemlandet ska vara, då bestämmer man sig för om man ska åka hem även på julen och om man ska förkorta sommarsemestern och spara dagar till jul-och hemresa. Eller om man kanske ska få besök och planera in långväga gäster från hemlandet. För det är ju också ett alternativ. De 3 veckor som den årliga semestern innebär för oss är dyrbara dagar som ma vill förvalta väl. För oss är det i alla fall så, sommarsemestern är vikt för Norden och sen får man se hur mycket semesterdagar det finns kvar efter det att utnyttja . För oss är i alla fall ett årligt besök i kära gamla Norden just nu ett måste och så länge det bara finns ekonomisk och tidsmässig möjlighet till det har jag svårt tänka mig att bo och leva här utan årligt återbesök till nära och kära där hemma.

Vi firar i år vår andra jul i USA. Förra året hade vi bara varit här ca 1.5 månad och vi hade fortfarande fullt upp med att komma i ordning här och det fanns således inget behov ordna nåt större julfirande. Den här julen kommer vi inte åka hem till våra familjer och vi kommer inte heller få besök. Vi är solokvist här i USA. Vi är inbjudna på julmiddag till min amerikanska kompis och tillika granne och att få delta i deras julfirande men eftersom maken har några semesterdagar kvar att ta ut och vi kan få ihop en längre ledighet känns det helt rätt att utnyttja dyrbar ledig tid och dra iväg nånstans. Så istället för att köpa en mängd julklappar till oss själva eller till andra (inga paket är skickade, ingen julmat är inköpt) så kommer vi vara ego och unna oss själva en miniresa istället.

På morgonen den 24 december flyger vi till Las Vegas! Det blir en jul i blinkande neonljus istället för en stillsam stearinljuslåga och jag ser väldigt mycket fram emot det. Vi kommer gå och se showen Mamma Mia på juldagen den 25 december (som ju är amerikanernas riktiga juldag). När vi sen trängts färdigt bland alla andra turister och tröttnat på allt blink blink så hyr vi bil några dagar och åker ut i öknen, bla till Death Valley som så här års inte alls är särskilt varmt (sommartid är dock Death Valley en av jordens varmaste platsern, jordens näst varmaste temperatur har uppmäts i Death Valley). Lagom till nyåret är vi hemma igen. Vi velade mellan en massa olika resmål inom USA och det fanns olika kandidater, men just den här gången ”vann” Las Vegas. Det blir en annorlunda jul i alla fall, det är då säkert.