I lördags kväll pälsade vi på oss vinterkläder och körde sen ut till de rätt sjabbiga kvarteren av östra downtown Portland. Där, inte långt från blinkande neonskyltar som meddelar att stripklubbarna är öppna, finns en riktig oas ingömd: The Grotto. En katolsk helgedom, kyrka och en jättestor park (med park menar jag här miniskog). Det är en fantastisk stämning och när man väl kommer in i området är det omöjligt att tro att man är mitt inne i stan. Parken sväljer en. Jag har tidigare varit här sommartid, nu i december har de årliga jularrangemang som är väldigt populärt.

The Grotto välkomnar alla människor, har en väldig öppenhet och de är noga att påpeka att det inte är bara för katoliker utan alla människor med olika sorters tro, andlighet osv är välkomna att njuta av deras helgedom och park. I sitt informationsmaterial säger de att de vill inbjuda en plats för lugn, ro, meditation och spirituell inspiration. Precis så känns det också i området. Under vår-sommar-höst kan man lugnt spendera timmar här och bara tanka batterierna.

Amerikaner gillar julbelysning, utsmyckad julbelysning är en stor grej här i december. En rätt vanlig amerikansk tradition är att åka och se någon organiserad julbelysning, det finns platser (sk winterland) där man betalar en peng, sitter i sin egen bil och kör genom ett område där man tittar på uppsatt julbelsyning, blinkande tomtar med mera.

The Grotto är inte på det sättet, där går man omkring utomhus, ser på julbelysningen, dricker något varmt som man köpt ur nåt av de stånd som finns, lyssnar på julsånger, barnen kan mata djur som finns bakom höbalar som ställts upp med mera. Lite som att jämföra med en nordisk julmarknad kanske, förutom julbelysningen då som är en stor grej här.

Notera alltså att allting är utomhus, det gör det väldigt stämningsfullt. Som denna uppbygda berättelse om Jesusbarnet i krubban.

Jag tycker om just den här församlingens inställning att de vill inbjuda människor till människans egen andlighet, meditation och harmoni. En kyrka kan vara öppen för det, behöver inte ha en stelbent syn på att bara människor av en viss tro välkomnas, utan snarare alla människors behov av andlighet betonas. Det är den fina naturen i parken som är det andliga, som jag ser det . Målsättningen verkar i alla fall vara att ge människor andlighet och lugn – på deras egna villkor.

…..och här är samma plats som bilden ovan sommartid, då är julspelet borta och detta är ett altare som används vid sommargudstjänster utomhus.

Sommartid.

Samma plats som ovan men nu i vintertid.

Uppe vid utomhusaltaret och krubban fanns även en tystare, lugnare plats där en uppställd vägg för ljus finns året om. Besökare kan köpa ett ljus, skriva en text på plastbehållaren och sedan placera ljuset på ”väggen”. Det här tyckte vi båda mycket om. Omslutna av mörkret, med den yttre världen och ljusglittret lite på avstånd. Vi stod där en stund med våra egna tankar. Rogivande.

Ljuset vi tände och texten M skrev på lyktan var ”till vårt ofödda barn”. Det kändes fint och helt rätt, ett sätt att få avslut på en lite jobbig tid.

Därefter kände vi oss lite frusna så vi gick in i kyrkan, smyckad med julbelysning månaden till ära. Vissa kanske tycker en kyrka inte ”ska” smyckas ut så här, men jag ser det inte som negativt utan tycker det passade bra till all annan juldekoration de hade i området.

Inomhus fanns en annan fin möjlighet för besökarna att skriva en lapp, till tomten, gud, stjärnorna (vad man nu väljer att tro på) med en lapp med önskningar eller tankar bara som sen fästes i en julgran (som kallades Christmas Tree of Hope – vackert namn!).

Granarna var fulla med handskrivna vita lappar, det är ju ställt för allmän beskådan och alla får titta och läsa såväl sina egna som andras lappar. Men det kändes ändå väldigt personligt att gå omkring och kika på lapparna, som många gånger var väldigt personliga. Nästan lite som att läsa folks dagböcker.

En slumpmässigt vald fotograferad lapp vad någon skrivit.

Stora som små som skrivit lappar, allt från mer djupa, allvarliga lappar till några barnahänders mer sorgfria och glada lappar med önskan om att julgranen ska komma nästa vecka…

Många lappar gav nästan tårar i ögonen. En lapp var så fint skriven, om en man som önskade hans fru kunde komma tillbaka. Den var så sorgset skrivet, jag kunde inte fota den, den kändes för privat att ens ta en bild på.

Inne i kyrkan och värmen bjöds det på vacker julmusik, olika körer bytte om varje heltimme hela kvällen. Här lyssnar vi på en kvinnokör med unga damer från en musiklinje på ett college. Akustiken var, som vanligt i kyrkor, helt otrolig och det var en stund av andakt, lugn, ro och glädje att bara sitta och njuta av den fina jul-och vintermusiken kören bjöd på. Det applåderades stort efter sångerna, ibland hördes barnskrik och prat. Det störde inte alls, det kändes högtidligt ändå men samtidigt inte stelt.

Ut i kylan igen efter skönsången, strosade vi genom julbelysningen. Jag tyckte julbelsyningen var smakfull och mysig, den var inte alls plottrig eller hysterisk på nåt sätt (men det finns de ställena också…)

…..in i bilen och på väg hem igen, rätt frusna om nosen efter några timmar utomhus för det har varit kallt i helgen med bara några plusgrader. Det var för oss en väldigt annorlunda, stillsam och rätt andlig lördag som även bjöd på mycket julstämning. Olik alla våra helger eller vardagar, men en väldigt lyckad och uppskattad ”annorlunda” lördag.

Under några mikrosekunder alla 365 kvällar om året tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Även de dagar jag är sur, irriterad och arg känner jag alltid tacksamhet och lycka över att veta att du finns i mitt liv, att vi är friska och har varann. Mer behövs inte. Jag hoppas jag aldrig kommer ta dig och oss för givet, att jag aldrig kommer att glömma vara tacksam för det lilla.

Du är min allra bästa vän, min livskamrat och älskade. Allt i ett. Du känner mig bättre än jag känner mig själv, du vet bättre och mer hur jag fungerar och reagerar, innan jag själv ser det. För varje år, för varje jubiluem som passerar tänker jag att jag kan inte älska dig mer, det kan inte bli starkare, mer och bättre. Men det blir det, för varje år, för varje erfarenhet, för varje äventyr vi är med om, för all glädje, problem och sorger vi delar så växer vår kärlek bara starkare. Vi är alltid tillsammans, alltid ett vi, ett team AB där det egna jaget inte går före teamets välbefinnande. Där kompromisser inte är att ge upp något utan att vinna.

Har du ont så skulle jag göra vad som helst för att ta smärtan från dig. Har du framgång, då är jag om möjligt ännu stoltare, lyckligare och mer bubblig än du.

Hur kan det finnas en så fantastisk och underbar människa som du, hur kan det gå en sådan makalös person omkring på vår jord…. Jag ser i din blick, dina handlingar och ord att du skulle göra vad som helst för mig, du vill inget annat än uppfylla alla mina drömmar, önskningar och hjälpa mig leva det bästa livet. Jag ser i dina ögon jag är ditt allt och du vet att du är mitt allt.

Nu kanske det här låter så sockersött och perfekt. Visst, ibland bråkar vi, ibland ”ser” vi inte varann i vardagen, inte är det alltid så perfekt. Men det är alltid tryggt, alltid du och jag.

Min älskling idag nästan 12 år tillsammans. Och idag exakt 5 år som gifta.

Puss på dig gulle!

Hittade en jullista hos Annika som jag tyckte om, den är rätt lång men här kommer mina juliga svar.

Alkoholfri glögg eller glögg med alkohol?

Glögg utan alkohol smakar mest söt saft, så jag väljer med alkohol. En bra glögg ska vara kryddig och aromatisk men alkoholen får inte dominera utan ska bara anas.

Egen pepparkaksdeg eller färdigköpt?
Även här i Amerikat finns massor av pepparkakor att köpa i vanliga affärer, de kallas för Swedish gingerbread cookies (eller liknande namn). Det verkar faktiskt rätt populärt. Jag tycker de köpta är väldigt goda. Tjusningen med hembakade dock är inte nödvändigtvis smaken utan att ett pepparkaksbak  är så mysigt och hör till en ”riktig” jul att baka egna.

Kokt julskinka, ungsbakad skinka eller kanske rentav ingen julskinka alls?
Ja till julskinka, här i USA tycker jag dock inte att jag hittat en bra julskinka. Tycker skinkorna här påminner mer om sammanpressad, hård kassler och så ska ju inte en julskinka smaka.

Glittret i granen, lodrätt eller vågrätt?

Lite huller om buller så blir det bra

Tomten kommer med klappar eller klapparna ligger under granen?
Någon tomte i julsammanhang har jag nog inte sett sen drygt 20 år tillbaka, av naturliga skäl då vi inte firar jul med barn och det var dryga 20 år sedan jag själv var barn. Så klapparna ligger under granen.

Rim på klapparna eller bara juletikett?
Bara juletikett (eller direkt skrivet på paketet)

Jenny Nyström jul, eller amerikansk jul?
En blandning av en gammaldags jul a´la Jenny Nyströms samt amerikanska inslag. Det ska vara mycket julpynt och saker, men det får inte bli krimskramsaktigt eller se ut som en neonblinkande julverkstad heller.

Fira jul hemma eller hos någon annan?

Jag har inte firat jul ”hemma” med min mamma eller pappa och deras respektive på 7 år tror jag. Så det var ett tag sen familje var samlad under julen. Numera är det mer andra sorters jular, vi har befunnit oss på resande fot eller firat bara vi två här i Amerikat. Så mestadels är det en ”liten” jul jag firar, M och jag bara.

Lussekatt eller pepparkaka?

Pepparkakor utan tvekan!!!

Knäck med hackad mandel i eller utan?
Gillar inte knäck överhuvudtaget. Mumsar hellre på annat julgodis.

Äta först och klappar sen, eller klappar först och äta sen? Naturligtvis äter man först och öppnar klapparna sen.

Julstjärnor eller hyacinter?
Som Annika skrev i sitt svar. Här i USA är hyacint inte en julblomma. Det är en blomma man har till Påsk. Däremot är julstjärnor även här en julblomma, inte helt sällan i storlek XL (men så ska ju allt vara större här också….).

Julgranen in i stugan den 23:e eller granen in långt innan det?

En amerikansk tradition jag tagit till mig helhjärtat är den att julgranen ska in redan sista helgen i november och sen ska den ut direkt efter nyår. Samma sak gäller med allt julpynt, upp tidigt och ner direkt efter nyår.

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Nej, julafton är en helig dag för mig. M har i sann amerikansk anda vanlig arbetsdag den 24 december, det är ju urskumt att gå till jobbet då, julkänslan försvinner helt  (tack och lov så kommer han dock ta ledigt då, så vi firar jul enligt vår tidtabell).

Bakar du något till jul? Vad?
Jag tycker om att baka så ja. Har faktiskt redan bakat kolasnittar och mjuk saffranskaka (som hamnat i frysen). Julgodis ska jag också göra.

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Både och! På julen får det gärna vara lite lyxigare godis också, sånt man inte äter varje dag. Naturligtvis ska det även vara en klassisk Paradis eller Aladdinask. Amerikanska IKEA säljer Paradis runt jul, jag köpte min för flera veckor och sen och tur var kanske det för igår hade de inga kvar.

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Den har gått sönder så jag har ingen längre, trist men sant. Här i USA har man inte den traditionen så det går inte att hitta en adventsljusstake i affärerna.

Fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Elljusstake. Men ägde jag stjärnor skulle jag gott och väl kunna ha både och!

Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Det spelar ingen större roll, allt är välkommet Tycker e-postvarianterna som kommer blir bara roligare och roligare, de här Elf-klippen där man klipper i foton på sig själv och så dansar man till musik, de är rätt kul t.ex.  Även e-post med foto inkluderat och julhälsning är väldigt roligt att få. Och förstås, ”riktiga” julkort med posten är alltid underbart få.

Vilka färger har du till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå? Eller vad?
Blandas hejvilt! Men framför allt rött och grönt är julfärgerna nr 1. Silver, isblå och guld är för mig mer nyårsfärger, påminner mig om nyårsfestdukning och pynt.

När julpyntar du hemma?
Direkt efter Thanksgiving, dvs sista helgen i november och alltså motsvarande första advent. Och sen ska det i sann amerikansk anda ut direkt efter nyår, INTE stanna kvar över trettondagshelgen (som för övrigt inte alls uppmärksammas här).

Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in? Inte riktigt, men saker och ting börjar hitta sin bestämda plats nu. Vi har ju inte bott i nuvarande hus så länge.

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Jag är inte så petig, en gran ska se grann och fin ut bara (i vissas ögon kanske min julgran ser plottrig ut). Blandade julgranskulor i olika färger, massor med glitter med mera. Stjärna i toppen!

Levande gran eller plastgran?
Levande gran alla gånger, dock har vi kört med plastgran de senaste åren… Egentligen helt tokigt då levande gran är så mycket finare och dessutom bor jag i en delstat som är en stor julgransproducent. Julgranar härifrån skeppas faktiskt runt hela världen, det finns julgransfält 5 minuters bilväg bort där man själv kan gå ut på åkern och välja sin julgran, låna en såg och fälla den själv. Varför jag inte rusar direkt och köper en levande gran är för att jag inte gillar krypen som följer med granen. Man vet aldrig vad som kan dölja sig mellan de där mörka kvistarna….

Hur ser din julfrukost ut?
Ingen speciell tradition, vanlig frukost. Däremot blir det risgrynsgröt till lunch. Julbord serveras vid middagstid.

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel o.s.v.?
En promenad brukar det alltid bli, väldigt mysigt.

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Russin och mandel.

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Apelsiner och clementiner.

Vilken är din favoritjulskiva?
Har många olika, kan inte välja. Tycker om att blanda skivor som är på såväl svenska som engelska.

Vilken är din favoritjullåt?
Kan absolut inte välja!

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Hmmmm, hela tre rätter… Köttbullar, revbensspjäll (det är min och M’s alldeles egna tradition som vi kört med de senaste åren) och finsk kålrotslåda.

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Russin, russin, russin.

Risgrynsgröt eller Ris à la Malta?
Ris a´la Malta är äckligt. Risgrynsgröt är gott på julafton, tradition att äta det till lunch.

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?

Julmust är bäst, ingen protest!

Tittar du varje år på Kalles julafton?
Ja, om jag kunde…. Saknar det faktiskt. Jag ska se till att få det inspelat i år så att jag kommande jular kan ha det på dvd och spela det här i USA.

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?
Tjuren Ferdinand och Tomtens julverkstad.

Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?
Naturligtvis!!! Den är så mysig, musiken är ju ljuvlig och rösterna till karaktärerna är så härliga. Ska se till att få även den inspelad i år så jag i framtiden kan se den här i US.

Köper du julklappar till många?

Nej, minimalt. Numera handlar julklappsinköp om överenskommen byteshandel. Ger julklappar och får av dem jag i förväg kommit överens om att byta med. De senaste åren har det varit lite sisådär, men i år frågade jag mina föräldrar hur de vill göra, om de ville vi skulle byta så vi bestämde att göra det. Jag har redan skickat paketet, som tydligen även kommit fram. Det gäller att skicka saker som inte kostar skjortan i porto, lätt att frakten blir dyrare än presenten. Några spontan-överraskningspresenter kan det bli till vissa ibland. Men då M och jag numera oftast firar själv blir det liksom inte aktuellt med mycket julklappar kors och tvärs.

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Jag vill göra det själv.

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?

Önskar mig inget särskilt faktiskt! Några svenska filmer vore kul (tror tomten kanske har på gång det…)

]]> http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/12/03/lang-jullista/feed/ 9 utvandrare2000talet bloggjul1 bloggjul2 bloggjul4 bloggjul3 bloggjul5 bloggjul6 bloggjul2 bloggjul1 bloggjul5 bloggjul4 http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/12/01/frustrerad/ http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/12/01/frustrerad/#comments Tue, 01 Dec 2009 18:50:22 +0000 utvandrare2000talet http://utvandrare2000talet.wordpress.com/?p=3091 ]]>

Tisdagförmiddag lokal tid.

Jag har för tillfället noll energi och ork. Är bara irriterad, sur och trött. Är matt, svag och ynklig.

Sedan nästan en vecka tillbaka är blödningarna från missfallet tillbaka, de ökade under Thanksgivinghelgen för att stegras och nå topprekord söndag-måndag. Jag är så trött på att gå omkring och blöda som en gris. Det är ju en sak om man gör det för att något positivt hänt, t.ex. att man fött ett barn. Men för det här….

Igår måndag var jag på ett gynbesök samt nya blodprov. Mina HCG-nivåer (graviditetshormoner) har inte kommit ner till 0 än, men de sjunker stadigt (ett gott tecken). Det är inget ovanligt att det dröjer, för vissa tar det längre, för andra kortare tid innan kroppen fattar att den inte längre är gravid. Men före kroppens HCG-nivåer är nere på noll så kan inte kroppen förstå att den ska skippa graviditetstillståndet och påbörja en ägglossnings-och menscykel istället.  Just nu lever alla mina hormoner rövare, det är upp och nedvända världen och det kan göra att blödningar som dessa fortsätter och fortsätter…

Tumregeln är att blöder man ner en binda i timmen, om man måste byta en binda i timmen – då bör man uppsöka läkare för då förlorar man för mycket blod. De ville jag skulle åka till akuten redan igår, jag ville inte dit igen (var ju där för en månad sen, då riktiga missfallet ägde rum). Fortsatte blöda, förde dagbok och hela måndagsnatten var vi beredda på att ändå behöva åka när som helst.

Tisdagmorgon. Ringde gynmottagningen igen, de har nu gett mig remiss till akuten och en sköterska på min gynmottagning kommer att följa med mig på akuten. Även om blödningarna just nu är mindre och sakta in något, det här har gått för långt. I skrivande stund väntar jag på att M ska komma hem och skjutsa mig till ER (akuten) där jag sannolikt blir hela dagen och kanske delar av kvällen. Det brukar ta sin tid.

Det är 4 veckor sedan missfallet ägde rum, av dessa har jag varit blodfri 9 dagar. Det här börjar tära på, dessutom har jag tappat en del blod så jag känner mig just nu väldigt svag. Sköterskan sa att de på akuten kommer ge mig dropp med näring, då tester från igår visar jag är uttorkad.

Det är påfrestande psykiskt också att se dessa sega fysiska missfallsrester. Att känna oro, rädsla över vad som är fel. Det är även svårt att riktigt gå vidare mentalt så länge kroppen uppenbarligen inte gör det. Det är tungt att gå till mottagningen titt som tätt, att sitta där i väntrummet, omgiven av stora magar eller skrikande bebisar medan man själv bara sitter med en kropp som inte längre är gravid men inte förstår att den är det.

November har varit en skitmånad, nu vill jag bara att kroppen en gång för alla ska bli av med de här missfallsresterna så jag kan gå vidare. Jag hoppas att dagens sjukhusbesök kommer göra jag kommer ett steg närmare fullständig återhämtning.

Thanksgiving, den STÖRSTA amerikanska helgen och högtiden står för dörren. Jag tror inte man riktigt kan förstå HUR stor och viktig den är förrän man bott i det här landet ett tag. Den har inget med religion att göra och firas kort och gott av alla, i denna smältdegel till land. Då jag är gift med en svensk och inte automatskt har foten in till ett riktigt och äkta amerikanskt T-givingfirande så ska jag erkänna att den här högtiden inte betyder något särskilt för mig. Annat än att det är startskottet på hela Holiday Season med jul och nyår i antågande, samt att lediga dagar naturligtvis alltid är uppskattade. Jag kan dock enkelt ändå ”känna” och ta del av den atmosfär och stämning som råder runt omkring mig. Jag tror att utlänningar på resa och semester i USA runt Thanksgiving enkelt skulle känna av och slås av den varma, hjärtliga och ombonade atmosfär som råder. Det är som julen därhemma, känslan är ungefär densamma som precis innan julfirandet rings in och den långa helgen börjar.

Samtidigt, då jag inte riktigt personligen bryr mig om eller har känslor för denna högtid, så är kanske denna tid på året en tidpunkt då jag verkligen känner mig som en utlänning. En inflyttad, utböling som inte förstår eller kan känna vad de infödda egentligen håller på med. Känner mig utanför. Traditionen betyder ingenting, maten är inte alls god.

Det är en skum känsla att se allting utifrån. Det är lite som att vara ensam på stans gator därhemma en julafton, gå omkring i en stilla promenad med ett stilla fallande snöfall och smygtitta in genom folks varma, ombonade fönster och se familjegemenskapen – samtidigt som man tydligt känner sig ensam och utanför. Allting är totalt dött, inga bilar på vägarna, bara ett lugn och en frid. Thanksgiving är på det sättet, allt handlar om familjen, det är en stilla högtid. Imorgon kommer det att vara totalt dött, allting är stängt (vilket bara det är ovanligt i ett land där nästan allting annars är öppet större delen av dygnet, 7 dagar i veckan….) och då jag tar en promenad på eftermiddagen kommer jag knappast att se ens en bil eller en själ. Förra året var det så skrämmande tyst, sakta jag gick genom stan och hade jag inte vetat det var Thanksgiving så hade jag trott alla satt inne pga en kärnkraftsolycka inträffat.

På M’s direkta jobbadvdelning (han samarbetar så klart med flera, men ”tillhör” en avdelning) är de ca 28 personer. Bara 2 är amerikaner. Resten är inflyttade precis som vi och alltså människor med ingen direkt anknytning till Thanksgiving. Så många jobbar faktiskt och väljer att istället ta ut de lediga dagarna på julen eller en annan tid på året då deras kultur har viktiga helgdagar att fira.

Happy Thanksgiving!

Började titta på svt-webb tv och serien Morden. Helt ok, dock inte det bästa jag sett men svensk tv-produktion är alltid roligt att se, jag är inte så kinkig med vad det är. Det som slår mig hela tiden är hur vanliga människor ser ut. Det är långsamt tempo, folk går med skitiga gummistövlar, är inte fotomodellsnygga. Är det en bonnmora så skildras hon som en sådan med skit under naglarna och minimalt med smink. I amerikansk tv och film skildras även de som ska vara ”fula” som snygga. Svensk och för all del även brittisk tv och film tycker jag känns så mycket mer uppfriskande pga skådisarna och de karaktärer som gestaltas inte är Hollywoodstylade. Det känns betydligt mer äkta och trovärdigt.

Förra veckan försvann i ett nafs, det blev inte mycket skrivet här på bloggen. Ny vecka och jag har tjuvstartat med lite julpynt…

Ovanför ena balkongdörren finns en perfekt list för julpynt, som t.ex. den här mer Merry Christmasskylten.

Det har blivit några julmustflaskor den här helgen, men det är ju så gott och det är ju bara en månad om året man har chansen….. Notera de röda burkarna bakom julmusten, de är från Ikea och är så fina och helt rätt i juletider (perfekt för pepparkakor t.ex.)

Jag vill ha mycket julpynt och grejer, det jag främst tjuvstartat med i helgen är julbelysning. Mycket jul ska det vara och kännas, men det får inte kännas billigt eller krimskramsigt. Gränsen är ibland hårfin… Den här röda ljusslingan ovanför en tavla i arbetsrummet känns å ena sidan juligt läcker, å andra sidan känns det billigt och bordellaktigt. Har inte bestämt mig vilket intryck som överväger….

Ljusslingor inomhus, inte bara i granen eller som utomhusbelysning, det finns gott om andra platser att smycka.

På balkongdörren, ovanför persiennen.

Beställde på skoj och chansning en jul-dvd från Sverige, Leilas jul. Matlagningsprogram med jultema, ungefär som amerikanska matkanalen Foodnetwork. Jag har hunnit se några avsnitt av svenska Leila och blivit så inspirerad av flera julrecept, verkligen mysigt program. En annan notering, svenska tv-kockar ler inte lika stort och mycket som sina amerikanska kollegor. Samt att de svenska varianterna känns mindre överdrivna, mindre prat överlag och mer som en trygg och stilla granskog istället för hela tiden detta oooohhh och aaahhh:ar över hur otroligt gott det är (som de amerikanska varianterna förmedlar i tid och otid).

Julpynt på trapphyllorna. Julgranskulor i vaser, gillar det mycket. Billiga kulor och vaser från Ikea.

Apropå svenska dvd-filmer. Så här ser det ut då jag tittar på svenska dvd-program. In med filmen i datorn. Datorn läggs sen på vardagsrumsgolvet och kopplas till tv-skärmen. Detta pga vår dvd-spelare inte spelar skivor från andra dvd-regioner än amerikanska. Datorn accepterar andra format och fungerar utmärkt i sammanhanget, samtidigt som tv-skärmen ger stor skärm.

Jag har fått julfeber! Jag längtar och ser framemot högtiden så mycket. Extra mycket i år och just nu, tror det beror på missfallet och ett behov av något positivt att se framemot än mer. Har dammat av lådorna med julpynt och gått igenom dem, har beställt svensk julmusik från megastore.se och amerikansk julmusik och julfilmer från Amazon.com. Har köpt pepparkakshus (som ska monteras och dekoreras), sirap från Ikea (till pepparkaksbak), julchoklad, julpynt. Nu väntar jag bara på sista helgen i november då jag kan börja julfrossa på riktigt. Thanksgiving är först ut, den STORA amerikanska högtiden med årets längsta officiella ledighet (fler röda dagar än julen – här är det bara 25:e dec som är ledig dag). Vi har dock bestämt med M att då Thanksgiving inte betyder nåt speciellt för oss så kommer vi köra på som vanligt, han kommer att jobba som vanligt och istället tar han ut extra Thanksgivingdagar på julen istället. Det passar oss mycket bättre, då får vi vara lediga på julafton (24:e) – något vi helt enkelt uppskattar mer.

Jag har äntligen slutat blöda av missfallet, nästan två veckor efter besöket på akuten tog det för allt att stilla. Det har varit rätt påfrestande att gå så länge med bindor och även rätt kraftiga blödningar. Imorgon tisdag ska jag på läkarbesök och blodprov för att kolla att all HCG (graviditetshormoner) är ute ur kroppen och att missfallet till 100% så att säga verkligen är över. Kroppsligt känns det som jag är helt återställd nu. Mentalt tycker jag också missfallet känns rätt bra, som att jag bearbetat det och gått vidare. Visst, jag kommer ju alltid ha det med mig och kanske det kommer poppla upp mer smärtsamt om vi t.ex. inte lyckas få barn i framtiden eller andra komplikationer dyker upp. Men så är livet. Just här och just nu så känns det bra och som en livserfarenhet som jag förvisso naturligtvis helst varit utan men nu hände det och jag hoppas jag kan lära mig nåt av det och bli stärkt av det.

Fredagsmys är bland det bästa jag vet (förresten, ett så svenskt begrepp och ord, vet inte riktigt om amerikaner också pratar om fredagsmys). Det bästa fredagsmyset ska vara bara vi två och det ska innehålla gott att mumsa på och någon riktigt bra film. Fredagsmys med min älskade älskade M  är bland det mest efterlängtade och bästa som finns efter en vecka. Pga M jobbar sent även på fredagar så är det svårt och ingen höjdare planera in nåt annat för fredagar, vilket därför sällan sker. Aktiviteter förläggs hellre till lördagen så stillsamt hemmasittande och fredagsmys passar just oss helt perfekt.

Saltade, rostade mandlar med rökt grillsmak, hickorysmak. Riktigt gott! Det passade bra som tilltugg till ostbrickan….

…..för fredagsmyset och tema denna gång blev en ostbricka! Jag älskar ost och en riktigt god ostbricka är den perfekta plockmaten att äta i soffan.

En ”vanlig” mataffär här har inget superbra utbud på mer lyxiga ostar, det är kanske inte helt billigt heller sett till kilopriset. Men det är det värt att unna sig ibland, det går ju inte åt stora mängder heller. När jag ska ha ostbricka handlar jag alltid på Whole Foods (affär med mer specialiteter). När jag plockar ihop en ostbricka så brukar jag alltid ha minst en mögelost, en lokalost från ”min” delstat, sen brukar det  bli några europeiska ostar (denna gång t.ex. en whiskeycheddar från Wales, brie från Frankrike), sedan så vill jag också alltid ha någon mjuk mer bredbar ost (t.ex. boursin).

Fikonmarmelad är jättegott till ostbricka, den söta marmeladen passar väldigt fint till t.ex. mögelost. Pepparkakor med mögelost på är ju en annan supergod kombination.

Helgens bästa inköp (förutom ostarna ) var en låda apelsiner från Costco (vi börjar ju komma in i citrussäsongen nu) och en enkel apelsinpress.

Färskpressad apelsinjuice till helgfrukosten, inte helt fel.

Citruspressen jag köpte var en enkel, billig grej (14 dollar) men den hade en finess som jag inte sett på tidigare pressar jag haft, nämligen en inställning för hur mycket fruktkött man vill att ska rinna igenom. Symbolerna på bilden betyder inget fruktkött, medelmycket fruktkött och längst till höger (den ”fulla” symbolen) är mycket fruktkött.

Något jag vet att jag skulle sakna väldigt mycket om jag bodde i Sverige igen, det är tillgången på färska bär (av mycket god kvalité!) mer eller mindre året om och till ett bra pris. Jag vill påstå att vi äter betydligt mycket mer bär och frukt här  (ja, även mer grönsaker) än vad vi gjorde i Sverige. Med tanke på det fina utbudet och hur goda frukterna, bären och grönsakerna är här så är det tragiskt att många här inte köper mer (tex i skolor), men så länge broccoli kostar  mer än en läsk eller frystmat… Lite utanför ämnet och röda tråden här, men är ni intresserade av varifrån maten kommer, matindustrin med mera – se dokumentären Food Inc. (den finns säkert därhemma också). Mycket bra film!

Så här ser min frukost ut varje dag, må-sö. Det är bara exakt vilka bär som är i tallriken som varierar. Bran Flakes, organic fettfri mjölk och blandade bär (ibland även en skivad banan) samt ett stort glas vatten med citron i + ett hårdkokt ägg. Nyttig, hälsosam och kalorisnål frukost. Hoppas den får tummen upp, Sporty Petra ?

Vi har bott i vårt radhus ca 2.5 år nu. Ju längre man bor desto mer upptäcker man så klart vad man tycker om/vad man skulle vilja ha annorlunda. Ju längre man bor, desto mer börjar man också fundera på förändringar att göra. För varje boende man har i livet, desto mer lär man sig väl också vad man vill ha, vad man tycker är viktigt och så tar man med sig de erfarenheterna till jakten på nästa boende. Vissa saker som jag inte tycker om med vårt boende är egentligen inget specifikt med just vårt hus, utan är mer amerikanska fenomen, en amerikansk bostadskultur som jag inte riktigt förlikat mig med. Samtidigt som vissa typiska amerikanska boendefenomen har jag omfamnat med stora kramen och verkligen tagit till mig.

Som alla väl vet vid det här laget är att vi bor i ett townhouse, vad jag på svenska kallar radhus. Radhusen här är nämligen alltid (i princip) på höjden, två eller tre våningar. Jag gillar de amerikanska radhusen, att de är på höjden, det ger känsla av mer ”riktigt” hus på nåt sätt.

På ett plan (huvudplanet) har vi trägolv rakt igenom, det trägolvet (bambu) tycker jag mycket om och uppskattar. Men sen…. Som ni ser på bilden är trappan klädd i heltäckningsmatta. Inget unikt för vårt hem utan heltäckningsmattor är helt enkelt väldigt vanligt här. Det handlar inte om äldre, omoderna hem utan amerikaner giller helt enkelt sina heltäckningsmattor, då de är populära överallt (nya, moderna hus med mera).

Så här ser det ut i alla rum (inklusive alla trappor) på övre plan, heltäckningsmatta. Jag har börjat fundera och kolla lite på vad det skulle kosta att riva ut och sätta in annat golv, tror dock inte det blir aktuellt att göra men man kan ju alltid titta…. Mattorna är svåra att hålla rena, det behövs monsterdammsugare. Det blir i längden dyrt, speciellt om det finns barn med i bilden och det behövs kemisk rengöring (det finns firmor att anlita som kommer hem med specialutrustning och rengör).

Närbild på den gosiga mattan…. Allting går verkligen in i mattan, hår och damm som fastnar. Grannen som har barn har tvingats anlita kemisk rengöring ett par gånger, en gång efter att ungen akut spydde ner mattan utan att hinna till toan. Den och liknande incidenter måste ju hända hela tiden med barn. Tenderar man ha allergier så är ju mattorna rena döden också. Gillar INTE dessa äckliga mattor!!!!

En annan väldig vanlig företeelse i många amerikanska hem och som jag inte heller tycker om med vårt hem, det är bristen på kakel på väggen bakom köksbänkarna (inkl diskho). Det vanligaste är att man bara har en liten kant kakel/klinkel/granit (som ni kan se på bilden) men inte helkaklat ända upp till skåpen som ju är 99.9999% det som gäller i de nordiska hemmen.

Samma amerikanska fenomen går igen i badrummen, det är inte helkaklat utan målade väggar i hela rummet, förutom en liten kant direkt ovanför tvättfatet. Golvet har klinker, så där är det vad jag är van vid. Badrummen känns här mer som vanliga rum, man kanske dekorerar med tavlor på väggarna och annat. Hemma är ett badrum ett badrum, dvs det är helkaklat från golv till tak. Jag tycker inte alls om den här varianten.

Så här såg vårt badrum i Solna, Sverige. Helkaklat från golv till tak, precis som jag tycker det ska vara i ett badrum…

Tillbaka i det befintliga amerikanska badrummet igen, som ni ser är väggarna målade med samma färg som i övriga rum i huset.

En vanlig amerikansk plastig duschanläggning (här i badkarsmodell, men de med bara duschhörna ser likadana ut), vissa har tillhörande glasdörrar och vissa har inte det utan då används draperi.

Ytterligare en vanlig sak, brytgränsen mellan det heltäckningsklädda övriga golvet och gränsen till badrummet som bryts av med klinker på golvet.

Många amerikanska hem har såklart stora separata tvättstugor, definitivt. Men vad som också är vanligt är den här garderobsmodellen, dvs tvättmaskiner som kan stå t.ex. i en hall med två vikbara dörrar. Jag uppskattar mina maskiner och lilla tvättrum, men vad jag gärna sett är en rejälare tvättstuga, där det skulle finnas plats för torkställning, strykbräda, bänkar…

Vikbara dörrar för ”tvättrummet” som i vårt fall står direkt i hallen. Vad som är väldigt ovanligt, tror aldrig jag sett det (vare sig på heminredningstv eller när jag valsat runt massor med hus på visningar) är tvättmaskin och torktumlare i badrummen. Den traditionen verkar man inte alls ha här, tvättmaskin i badrum anses nog som nåt väldigt skumt och konstigt (som amerikaner på besök i Sverige säkert skulle reagera på…).

Eftersom vi bor i ett klassiskt amerikanskt radhus som är byggt på höjden betyder det att det finns flera trappor i vårt hus. Jag är inte så förtjust i de rätt trånga, smala trapporna utan hade gärna sett det mer öppet, högre till tak.

Vi har i alla fall en helt egen och separat entré och hall, vilket INTE är självklart i amerikanska hem då huvudentrén ofta är en ingång direkt in i huset (vardagsrummet t.ex.). Just det, att få en hall var en av de saker vi tyckte om med just det här radhuset, då det inte är helt lätt att hitta sådana.

Jättevanligt i amerikanska hem med dubbla glasdörrar för balkong/uteplats. Det tycker jag förvisso om, det släpper in mycket ljus i hemmet och ger en skön känsla. Däremot….

…..så är jag inte så förtjust i den sk ”gardinen” som man kan dra för dörren. Också en vanlig amerikansk konstruktion. Det är rätt hårda plastremsor (låter ju hur skumt som helst när jag försöker beskriva det i ord), här är den bara fördragen på hälft.

Och här är ”gardinen” helt fördragen. Ni ser nätgallret på golvet, det är luftaggregatet varifrån det kommer kall luft (AC sommartid) och varm luft nu vintertid. När den kalla/varma luften blåser upp så börjar ”gardinen” för balkongdörrarna att fladdra (som man kan se på bilden). Får inte tummen upp av mig. Dock ska jag tillägga att nätdörren som finns bakom denna balkondörr är guld värd (tänk amerikanska filmer), det är en väldigt bra amerikansk konstruktion.

De typiska amerikanska fönstren vi har gillar jag skarpt, de där man drar upp hela fönstret (återigen, tänk amerikanska filmer/serier). De har alla myggnät så inga kryp kommer in.

Jag tycker också om att vi har fönsterbräden i hela huset som är så breda att man kan ha såväl myslampor som blomkrukor. Fönsterbräden är inte lika vanliga annars i amerikanska hem som de väl mer eller mindre är standard därhemma.

]]> http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/11/12/plus-och-minus-med-befintliga-boendet/feed/ 27 utvandrare2000talet hem20 hem1 PICT0057 hem3 hem4 hem5 frösunda_2 hem6 hem7 hem8 hem9 hem10 hem11 hem12 hem13 hem14 hem15 hem19 hem18 http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/11/11/konsroller-forvantningar/ http://utvandrare2000talet.wordpress.com/2009/11/11/konsroller-forvantningar/#comments Wed, 11 Nov 2009 17:28:27 +0000 utvandrare2000talet http://utvandrare2000talet.wordpress.com/?p=2996 ]]>

Jag vet att jag tidigare skrivit inlägg på det här temat och det är nu dags att nudda det igen och ”diskutera” med er detta med könsroller och vad som förväntas av ens partner i ett förhållande. Vad förväntar ni er av er partner? En skillnad som jag märkte tidigt här och funderat på under årens gång är hur OLIKA man här och i Norden tänker och förväntar sig att det ska vara i ett förhållande.

Där hemma vill jag påstå att de flesta förväntar sig, såväl mannen som kvinnan, att den andra i förhållandet ska ta ett ekonomiskt ansvar och bidra ekonomiskt till det gemensamma livet. Det är en självklar förutsättning i ett förhållande, så man lever, så män och kvinnor är uppfostrade och förväntas leva idag.

Många svenska män tycker inte det är rätt att han ska vara den som drar tyngsta lasset utan ser det som självklart att hans kvinna ska bidra. Och vice versa. Här har jag haft flera diskussioner med både kvinnor och män som ser det som självklart att det är helt ok om mannen är familjeförsörjaren och kvinnan drar ett annat lass. Som sagts tidigare så är ju den amerikanska hemmafrun/hemmamamman ett betydligt vanligare fenomen än motsvarande där hemma. Jag har också känslan att många fler män här ser det som en manlig uppgift, en ”riktig” man är en som försörjer sin familj ekonomiskt och han axlar gärna det ansvaret.

För länge sen träffade jag en kvinna här som helt öppet sa att hon i ett tidigt skede i sitt förhållande, när hon träffade mannen på college och de fortfarande var jämlikar ( i betydelsen att båda var studenter utan inkomster) så hade de redan diskuterat framtiden och hon sa i ett tidigt skede till honom att hon ville vara hemmamamma under många år när det var dags och att han skulle få bördan som familjeförsörjare, om han inte var beredd att ta det så ville hon inte gå vidare i förhållandet och bli seriös med honom.

När jag berättat detta för folk här, så tycker de inte att det är nåt konstigt och säger att den kvinnan inte på någpt sätt är unik eller ensam tycka och känna så. När jag berättat det för folk därhemma, att en kvinna kan ställa som ett normalt ”krav” på sin blivande livspartner att hon vill bli hemmamamma och att han kommer vara den som ska stå för fiolerna så har alla reagerat rätt kraftigt. Vaaaa?!?!?! Är det sant?!?!?! Vad sa han, han bad henne flyga och fara eller hur??? Det är inte så man gör hemma, inte de värderingarna man har. Faktum kvarstår att fenomenet hemmafru/arbetande man inte är så laddat, främmande och ovanligt här som hemma. Inte lika dömande. Som sagts flera gånger förut. På samma sätt är det så klart inget speciellt heller med två yrkesarbetande människor som tidigt har sitt barn på dagis och gör karriär. Inte heller det är laddat.

Det handlar absolut inte, enligt min mening, om att det är kvinnor där hemma som har åsikter om alla dessa saker utan minst lika mycket män. Det är inte bara kvinnor där hemma som tycker det är självklart att man i ett förhållande ska bidra ekonomiskt, utan även män därhemma förväntar sig ekonomiskt bidragande av sin partner, som aaaaldrig skulle kunna tänka sig att ha en så slapp och lat fru att hon inte jobbade och bidrog till gemensamma eknomin, som ser det som absolut självklart att man är två om den ekonomiska försörjningen i en familj. Svenska män som kan ha starka och hånfulla åsikter om de dumma amerkanska hemmafruarna som bara blir försörjda… Medan här känner jag att många män är stolta över att få ta det ansvaret ensamma, känner att de gör något riktigt och gott som tar hand om sin familj på det sättet.

Det faktum att två heltidsarbetande kan göra något så hemskt (obs ironin här) som att sätta sitt barn på dagis vid 3 månaders ålder (eller tidigare) och därefter jobba. Eller det faktum att ett förhållande där den ena drar in stålarna och den andra är hemmamamma eller hemmafru i massor av år. Båda fenomenen och hur man ser på det, hur man värderar det och vad som anses är normalt – DET varierar oerhört mellan länderna. Det är min uppfattning. Även förväntningarna på vad som förväntas av sin partner, vad en ”riktig” man och kvinna är för något.

Allra först, jag vill än en gång tacka ALLA som skrivit så fina, omtänksamma och uppmuntrande kommentarer under missfallsinlägget. Samt alla privata mail! Tusen tack! Jag är så glad att jag valde att berätta om graviditeten så tidigt, om inte så hade jag aldrig fått det gensvar jag nu fått, vilket varit den bästa terapi som tänkas kan.

En helg i bilder.

Med fredagsposten kom en bekräftelse och sammanfattning från besöket på akuten tidigare i veckan. Som alltid när man anlitar läkare och vård här får man alltid senare ett kvitto på vad som gjorts och vad det kostat i ”rena” pengar, med försäkring betalar man ju aldrig de beloppen utan det dras från ens försäkring men man får alltid information om vad som gjorts. Jag måste återigen säga vilket toppbemötande och service vi fick på akuten, pga ett missförstånd vid ankomsten så trodde personalen under hela kvällen att vi inte hade försäkring alls, vårdsystemet här bygger ju på de nödvändiga sjukförsäkringarna men man har rätt att få gratis akutvård. De verkar inte göra någon som helst skillnad på försäkringspatienter och icke försäkringspatienter (vilket de ju så klart inte ska göra heller men man vet ju aldrig hur det sen kan se ut i praktiken….). De trodde som sagt hela tiden vi inte hade försäkring och jag upplevde allting som fantastiskt bra, noggranhet och inget sparande på tester. Det var först vid utcheckningen det klargjordes att det blivit ett missförstånd och att vi visst har försäkring.

Det är ingen större grannsämja i kvarteret, rätt anonymt och dessutom tomt (fortfarande är många radhus osålda) men en god granne har jag verkligen. Hon ringde på fredagen, tog kommandot och sa att ikväll kommer jag över med middag till er, inga protester för jag insisterar. Vi blev båda väldigt rörda och glada, mycket uppskattat! En bricka med tacosoppa, nybakt majsbröd (i den runda pajformen) och hemlagade söta cupcakes till efterrätt anlände.

Hela lördagen var det här vad som gällde. Det har smattrat på tak och fönster i princip hela helgen.

Vädret har dock passat såväl humör som planer perfekt. Vi åkte och bunkrade upp med godsaker och filmer. I övrigt har vi bara varit hemma och försökt sova, vila, prata och bara vara hela helgen. Det var en turbulent och omvälvande vecka som har behövt, nej krävt återhämtning såväl fysiskt som psykiskt. Dessa chokladöverdragna granatäppelkärnor inköptes på alltiallo-affären Costco. De är skrämmande beroendeframkallande och så oerhört goda. Just chokladöverdragna tranbär (vilket dessa granatäppelkärnor påminner om) är väldigt vanligt här i USA.

Grått ute och lite grått inombords, det behövdes färg och glädje i huset också. Vad mycket en blombukett kan pigga upp, det är otroligt egentligen vad lite som behövs för att ge glädje. Under shoppingrundan i mataffären köptes en stor bukett orangefärgade rosor. Det var den sista buketten i orange, de hade mängder kvar i olika vinröda nyanser. En färg på rosor jag normalt tycker är så vackert men nu kändes den färgen deprimerande och påminde bara om allt blod jag sett och som runnit i veckan…. Det är små små saker som kan trigga igång, ge associationer till det som nyss hänt.

M tyckte vi skulle dricka oss fulla och dränka sorgerna i helgen, jag kunde inte ens tänka tanken på ett glas vin. Så istället för alkholhaltiga drycker tröstade och frossade vi hejvilt i onyttig mat, sött och sliskigt hela helgen lång. Med gott samvete.

Vi har kvar godis från Sverigebesöket, bla Geisha och Polly finns kvar.

Under semestern i september och hemresan så köpte jag med mig en Marabou mjökchoklad med jordgubbssmak, Marabou sommar kallades chokladen och har tydligen sålts i begränsad upplaga under sommaren i Norden. På samma sätt som de nu verkar ha ute en begränsad upplaga av en julchoklad ute i handeln. Öppnade kakan i helgen, rätt söt smak av jordgubbarna, ännu sötare blev det tillsammans med mjölkchokladen. Helt ok dock, gillar kombinationen bär och choklad. Men den hade nog gjort sig mycket bättre med mörkchoklad istället för mjölkchoklad.

Skyfallen har som sagt avlöst varandra den här helgen, det har varit mörkt som i säcken redan tidigt på eftermiddagen. Ljusen har sprakat och lyst här inne nästan konstant hela helgen.

Förutom hög mysfaktor så är det nåt väldigt rogivande, lugnande och tröstande med ljus. (sorry tv-bilden som råkade kommed med som bakgrundsbild….)

Snipp snapp slut så var den helgen slut. En ny fräsch vecka väntar och den omfamnas med glädje, tillförsikt och hopp!