Gröna vågen

Måndag igen, ähum tisdag menar jag förstås. Resten av Labor Day helgen tillbringade vi dels på Ikea och dels hemma med att bara vara. Jag hade hoppats hitta fina växter på Ikea (förra gången jag var där hade de underbara orkidéer för bara $12 men nu var de slut – varför köpte jag inte förra gången…) för vårt hem har inte en enda grön växt eller blomma inomhus. Förutom denna lucky bamboo. De verkar för övrigt väldigt poppis, var och varann kund hade en sån i kundvagnen. Nu är det i alla fall hög tid för lite blommor och blader inomhus, exakt vad för sorter vet jag dock inte.

Lucky bamboo från Ikea.

Blåbär eller äppel – det är frågan

Idag pratade jag länge med min granne C, vi har ju båda varit bortresta och varit ”hem” på semester. Hon till en annan delstat, jag till ett annat land. Men tydligen har vi båda känt det som lite svårt att landa här i Hillsboro igen. Hon sa att det inte alls känns bra vara tillbaka, hon saknar ”hemma” och sin familj och vänner. Det verkar faktiskt som jag trivs bättre här än vad hon gör och jag tycker ju det här är hemma (också!) nu. Hon sa faktiskt också till mig ”hur kan du trivas så bra här och hur kan du så snabbt ha kommit till rätta här och känna det här är hemma, du är ju från ett annat land och jag är ju bara några delstater bort men ändå verkar jag ha det svårare än du?” Vet inte varför, men jag blev rätt nöjd höra det. Nog om detta, ämnet börjar vara uttjatat.

Solen sken som vanligt, jag var på gott humör, så jag bestämde mig för att överraska M då han kom hem. Lite guldkant på vardagen kan vara trevligt ibland. Blåbärspaj eller äppelpaj, vad är egentligen godast? Jag fingrade på äppel och blåbär i affären en bra stund medan jag försökte känna efter vad som är bäst. Slutligen bestämde jag mig för att i alla fall idag så är blåbärspaj godast så det fick det bli. På sedvanligt amerikanskt sätt tänkte jag inte baka helt från noll utan började med att köpa ett färdigt pajdegsskal.

Så när Martin kom hem ikväll fick han blåbärspaj med vaniljsås. Sämre torsdagar kan man ju ha.

Höstenergi i sommarvärme

Jag har känt mig lite seg och lite orkeslös.

Men så simsalabim vaknade jag imorse och och kände ny höstenergi. Oavsett väder och vind, oavsett om man går eller inte går i skolan så är det i min kalender uppe i skallen höst i alla fall då september börjar. Att det fortfarande är sommarvarmt ute och att AC:n surrar för fullt, det får man strunta i. Det kom t.ex. en katalog med posten om kurser som kör igång (bra hösttecken) , yogakursen och prova vin-kursen lät lite intressant tycker jag. För vips så är det snart jul igen. Nu gäller det att bli aktiv igen och se till saker och ting händer.

Förresten, finns det kantareller att få tag på här. Jag blev bara plötsligt så sugen på smörstekta kantareller på hårt knäckebröd. Aaaahhhh, det skulle sitta fint nu.

Långhelg väntar, det är röd dag på måndag och M är ledig 3 dagar. Det ska utnyttjas, det gäller passa på. Så jag är reseledare i sedvanlig ordning och håller på och planerar in nåt för helgen. Frågan är bara vad vi ska se, vart vi ska åka. Dagens i-landsproblem, men det finns så mycket som lockar så det är svårt bestämma sig. Jag har funderat på olika saker och ändrat mig flera gånger om, men i skrivande stund är vinnaren vulkanen Mount St Helens i granndelstaten Washington Eller…. Tja, vi får se vad det blir.

Bostadsmarknanden

Det skrivs en del om bostadsmarknaden i USA, nedgången på många håll. Men USA är så stort, man kan inte prata om att det ser ut på ett visst sätt i alla områden, i hela USA. Men visst, bostadsmarknaden verkar ju allt lite svajig på många håll för tillfället. Lite orolig och hispig blir man allt, även om jag nu absolut inte ligger sömnlös över det här. Vi har inga planer på att sälja i brådrasket, har ju just flyttat in så för vår del spelar det ingen större roll hur det är just nu i alla fall.

Här där vi bor byggs det mycket, stället expanderar hela tiden. Av det jag kan se och hört är väl inga prisnedgångar aktuella direkt, däremot tar det helt klart mycket längre tid för byggföretag och privatpersoner att sälja sina objekt och det är förstås nog så jobbigt. Riktigt lång tid i vissa fall faktiskt. Men objektet verkar säljas i alla fall, till mer eller mindre utsatt pris också. Det är ju bra, men jobbigt om det tar så långt tid som 12 månader eller mer förstås. Många säljare verkar inte ha sänkt sina priser (men det kanske kommer, vem vet), däremot erbjuder säljaren fler sk incentives (typ rabatter), t.ex. att nya vitvaror ingår eller andra ekonomiska  förmåner som säljaren lockar köparen med och som ju också är värt pengar.

Finansieringen för hus och lägenheter fungerar lite annorlunda här jämfört med i Sverige. Här ”köper” man/lånar en (oftast) 30-årigt bolån som från början har en fast ränta. Man kan alltså direkt veta beloppet för amortering och räntor för 30 år framöver, beloppet är alltid detsamma och är alltså låst från dag ett. Så funkar det ju inte i Sverige, där säljs inga såna ”paket” och det ser helt enkelt annorlunda ut. Rörlig ränta verkar ovanligt här, jag känner i alla fall ingen som har det.  Handpenningsbelopp som man måste betala vid bostadsköp verkar variera väldigt mycket, allt från 5 %-20%.

Att förlora sitt hem en smula

När man lämnar sitt hemland för att bosätta sig i ett annat land (även om det ”bara” blir för x-antal år) så tror jag man förlorar något som man aldrig riktigt kan få tillbaka. Man förlorar den där självklara känslan av ”hemma” och identitet. Nu låter jag kanske dramatisk, men något förändras och händer som gör att om man en gång lämnat hemlandet så är det något som händer med en som gör att man aldrig riktigt kanske kan känna sig 100% hemma nånstans mer och hemlandet och ens relation till det förändras på ett sätt som man aldrig kan vrida tillbaka.

Hemlandet är ”hemma” och där rötter finns och där man ”kan” allting. Men efter att ha bestämt sig för att leva utomlands under en längre tid så blir det också hemma. Sakta sakta men mycket säkert. Vet inte var tidsgränsen går för det här. Kanske det mer handlar om också hur man åker, med vilken inställning. Under en kort begränsad period tror jag inte lika mycket hinner hända, kanske en gräns är nånstans mellan 2-3 år? Framför allt tror jag att om man inte vet NÄR man ska flytta tillbaka, om man bor utomlands med klippta band och inget jobb och bostad att återvända till och bara en diffus ”sen någon gång ska vi flytta tillbaka” då tror jag man på ett helt annat sätt mentalt ställer om sig/ställer in sig än vad man gör om man bara är utsänd på ett år). Säljer man hus och hem, säger upp sig från jobb och klipper banden helt (som vi gjorde) då är det ju så mycket mer definitivt, ”på riktigt” som man flyttat och en flytt tillbaka hem är minst lika komplicerad som det var komma till det nya landet. Men vad vet jag. För vissa kanske bara ett halvårs vistelse utomlands räcker för att det ska förändras totalt. Har för mig jag läst nånstans, nån gång, att en gräns är vid 5 år. Men kanske jag minns fel. Det är väl högst individuellt.

Att flytta hem igen, när den dagen kommer för oss någon gång, så kommer det nog inte vara så enkelt det heller. Det är saker jag tänkt på nu efter semestern och fått lite bekräftat. För även om allting var ”hemma” när vi var ”hem” på semester så är ju sanningen även den att på sätt och vis kändes det redan nu annorlunda. Som att vi var annorlunda och inte passade helt in mer i det svenska sättet och formerna. Det är lätt glömma bort den känslan när man nu bara fokuserar på vaniljkräm, Karamellkungen godis och soligt sommarlandskap som vi besökte.

Man förändras ju så mycket, lär sig se andra system, andra värderingar, andra sätt att lösa/inte lösa problem på. Det är svårt att förklara, men plötsligt kan man också känns sig lite som en främling i sitt hemland. Samtidigt som man även är främling här.

Man är inte 100% nånstans mer helt enkelt utan lite av varje. Att ha hjärtat hemma lite här och där.

Det är nog inte så ”bara” att flytta hem igen den dagen det blir aktuellt, även om vi ”kan” våra landsmän så kan vi dem inte längre heller. Och än mer så kommer det väl kännas för varje år som går här. Jag har helt klart full förståelse för att folk som flyttar tillbaka hem igen efter flera års utlandsboende skapar sig ett nytt umgänge, behöver andra människor som också gjort liknande saker. Människor som har liknande erfarenheter och är lika splittrade som en själv. Det här kanske kan verka snobbigt, vem tror ni att ni är osv. Men alla behöver ju liksom få bli bekräftade, få känna att det finns andra som förstår det man gått och går igenom som utlandssvensk.

För det är klart, lever man i ett annat land under många år så blir man ju del av det landet och den kulturen också. Man blir mer uppblandad. Jag är redan mixad med tanke på min bakgrund som ålänning och svensk. Än mer blir jag nu som bosatt här i USA.

Ibland kan jag fundera på hur våra barn skulle bli, om vi fick några, vad skulle de bli och känna sig som? Mest amerikaner, antar jag. Eller? Hur skulle den ungen känna sig efter x-antal år här och sen återflytt till Sverige? Som vi vuxna gör nu?

Lördag på landet

Det har varit svårare än jag trodde att komma tillbaka efter semestern och landa här, hela den här veckan har känts flummig och konstig. Det har helt enkelt känts lite overkligt vara tillbaka, jag var inte beredd på att det skulle kännas så här. Jag var beredd på omställning när vi flyttade hit förra november, då var jag förberedd, men inte nu när vi varit iväg på semester två veckor. Idag lördag var jag uppe i ottan (6.30 på en lördagmorgon är tidigt för mig), M sov lite längre. Efter frukostbestyren var avklarade var det dags bege sig ut. Med kartan i hand åkte vi ut på landet för att se om vi kunde hitta nån farm som sålde grönsaker. Vi hittade enkelt två stycken, tomaterna var helt underbara och sådär knöliga och oregelbundna i formen som äkta, från-gården-tomater ska vara. En stor elefantvitlök köpte vi också. På väg tillbaka från landsbygden till Hillsboro diskuterade vi vad för typer vu är, M kom fram till att han är en radhus-typ och förortstyp. Själv är jag nog en mix av lantis, småstadstyp, storstadstyp, alltså blir väl jag också en förortstyp då. Vitlöksinköpet hade inspirerat till tzatsiki, så shoppingrundan avslutades med ett besök hos Trader Joe’s för att köpa grekisk yoghurt (den enda affären jag sett som säljer det), gurka, fetaost och gott bröd.

En jämförelsebild.

Den stora vitlöken till vänster är elefantvitlök, bredvid den stora vitlöken ligger en utbruten klyfta. Till höger är en vanlig vitlök (dock ej helt hel mer), bredvid den ligger en utbruten klyfta. En utbruten klyfta från elefantvitlöken är större än en hel vanlig vitlök…

Ordlös torsdag

På begäran av Veronika så kommer det lite sommarbilder från våra hemresa. Vädret var superbra nästan hela tiden, sensommar när den är som bäst. Blandade bilder från Åland och Södermanland.

Inköpsfacit

Det shoppades en hel del under semestern, så nu får det bli vatten och bröd ett bra tag framöver. Tack för Tax Free shopping i alla fall! Tack till alla som tipsat om tax free, det funkade utmärkt få tillbaka pengarna på Arlanda.

Lite bilder.

En ring från Guldviva, en smyckessmedja på Åland som i liten skala gör fantastiska saker. Jag har inte vigselringarna på mig till vardags men vill ha nån ring på det fingret, tyckte om den här enkla kärleksringen (ett hjärta).

Älskar grejerna från svenska Bruka Design. Köpte den vita skålen med texten tomater. Brödlådan är också därifrån men köpt tidigare.

Ljuslyktor från Iittala i samma format som deras klassiska vaser. Värmeljuslyktor kan man aldrig ha för mycket av, tycker jag (M är dock av en annan åsikt…).

En Kosta Boda skål köpte vi också, det blev den här som vi tyckte så mycket om. Pollygodis kom förstås också med i väskan hem.

4 kokböcker inhandlades, en hög med tidningar kom med (de flesta är tidningar mamma sparat åt mig under årets lopp men också en del nya som vi själva köpte), pocketböcker (bla Stieg Larsson).

Godishörnan! 2.5 kg tunga Karamellkungen-påsar. Oj, oj … De kommer vi ha länge och äta med andakt. Djungelvrål, Gott & Blandat, Haribo-godis, Fazers blandade askar av bland annat Geisha (mmm, så gott). Marabou chokladkakor köpte vi inte alls, de finns på Ikea. Vaniljsåsoulver och olika sorters senap kom också med hem. Samt en påse nyponsoppa.

Ecco sandaler till mig. Jag är mycket förtjust i Ecco, notera den danska flaggan på sidan, lite småhäftigt tycker jag.

Mumintrollsmuggar till min samling.

Ett kramdjur till mig. Japp, även vuxna gillar kramdjur. Mumintrollsmamman.

Spelet Alfapet (på svenska) har jag varit sugen på länge, så nu inköptes det och M och jag har något att göra under vinterkvällarna. Även lite grejer för ev kräftskiva. Servetter med kräftskiva-tema, ljuslykta i papp, lite kräftskive pynt och blågula ballonger för nåt kalas eller nästa års midsommar kanske.

Apotekeksgrejer, bland annat tandkräm (salt), fluortabletter och världens bästa deodorant LDB.

M blir fin i höst. Hans skjortor och tröjor som kom med. Danska märken på kläderna. Som ni märker är det mycket skandinavisk prägel och märken på vår shopping.

Svenska nubbar köptes i sista stund på Arlanda innan avfärd. Jag är inte så förtjust i snaps, men det är underligt vad saker man normalt inte uppskattar smakar så mycket annorlunda och bättre och är måste ha grejer när man bor utomlands.

Jeans från Diesel och Nudie (svenskt märke som blivit hippt).

Förändring

Ibland är det svårt att se förändringar hos sig själv, svårt att märka om man förändrats. Vår semester och resa gav oss en del aha-upplevelser och det blev synligt att jo, något har hänt med oss under tiden här. Det var lättare att se när vi var tillbaka i vår gamla hem-miljö och gamla liv och mönster.
Det som slog oss båda är att vi är inte längre lika konflikträdda, vi vågar tar för oss mer och kräva mer. Det här blev mycket tydligt under några situationer som uppstod i Sverige (gällde såväl privat som jobbgrejer – går ej in på detaljer nu) och kom kanske lite oväntat för vissa människor. Det här är inget jag sett här så tydligt eller direkt, det har nog kommit smygande och vi behövde vara i vår gamla hem-miljö för att liksom ”se” det. Vi har blivit mer kaxiga och mindre rädda helt enkelt. Dels kanske det beror på hur kulturen, sättet är här i USA, dels tror jag också det beror på att hela den här våga-flytta-grejen stärkt oss och gjort oss tuffare i sig.

Vår granne och min kompis tog hand om posten åt oss, hon är i sin tur bortrest nu så hennes man gav oss posten. Hon hade då lämnat ett gulligt kort till mig där hon skrivit: ”Tack så mycket för den fina presenten du gav innan ni åkte, jag älskar den, jag använde den igår och den är superbra. Det var så omtänksamt av dig, det betyder verkligen mycket för mig. Jag är såå glad vi är grannar. Jag gillar verkligen att vara med dig, B (sonen) gillar dig också ska du veta! Jag ser framemot alla äventyr och upplevelser vi kommer att dela i framtiden. Jag hoppas du hade en underbar semester, vi ses snart!”

Såna här saker gör att man blir glad och gör det lättare att komma in i lunken här igen.

Komma ikapp

Efter en lååång resa med diverse förseningar, lång flygplatsväntan och tidig uppstigning så var det skönt komma hem till sin egen säng strax efter midnatt. Trots trötthet vaknade vi redan kl. 5 imorse , Albertson’s (vår närmaste mataffär) öppnar redan kl. 6 så jag åkte dit och handlade mat och fyllde på kylskåpet. Nu återstår det att packa upp allting, tvätta flera tvättmaskiner och att landa i vardagen och livet är.

Resan kändes som sagt lång, men ur ett annat perspektiv kändes den så kort. Det är svårt ställa om huvudet efter en så kort resa (även om den nu som sagt känns lång när det tar 24h från dörr till dörr). Kontrasten blir så stor, det går så fort förflytta sig att hjärnan hinner inte med. Det känns lite konstigt. Livet och vardagen här är så annorlunda mot hur det var därhemma, det är som två helt olika liv faktiskt. Våra två veckor gick snabbt, men eftersom vi hela tiden gjorde något och åkte runt kors och tvärs (vi hann köra nästan 2000 km på våra två veckor) mellan Stockholm, Flen, Uppsala och Åland så känns det som vi varit borta mycket längre än två veckor.

Det känns som de här två veckorna gick alltför snabbt och det hade gärna fått vara med, å andra sidan så känns det som att så mycket hände som det under normala omständigheterna (som då vi bodde i Sverige) kanske hände på ett år. Det blir speciellt när man kommer hem på besök, det är goda middagar hos föräldrarna med champagne och oxfilé (inte ihop dock), det är bara att sätta sig till dukat bord och man behöver inte göra något alls. Lite som julafton. Det har varit restaurangbesök, det har varit stadsliv och det har varit lantliv. Det har varit så skönt prata svenska, så enkelt och avslappnat att kunna uttrycka sig precis så som man vill. Det har varit mycket känslor, det har varit skönt ha M som förstår (han är ju i samma situation som jag) och att kunna dela och jämföra med varann hur det känts.

Nu när vi är tillbaka känner jag mig rätt tom inombords, nu känns det plötsligt så tyst och stilla bara och nu måste man komma in i vardagen här igen. Det kommer nog gå rätt snabbt, efter bara någon dag här kommer allting där hemma kännas avlägset. Det är ju så det funkar nämlingen. Men just nu känner jag mig lite förvirrad, det blir lätt så när man liksom har flera hem och flera platser som är ”hemma”. Hemma är där och det är här. Känns nästan som man lever dubbla liv på nåt sätt. Så här direkt efteratt vi kommit tillbaka känns det lite konstigt, även om nu flyget landat så har inte jag landat liksom.