Hej hej alla därute (om det finns nån kvar). Allra först vill jag tacka så mycket för de privata mail och hälsningar som kommit in under min långa paus, jag har varit mycket dålig på att ge respons och skriva tillbaka men TUSEN TACK (svar kommer…), verkligen ett stort tack och allting har uppskattats mycket. Det ska just DU veta! Jag får se hur nya året blir, med mitt bloggande här. Det återstår att se. Men ett livstecken och en avrundning av året är på sin plats känner jag.
Det här är ett långt inlägg. Allra längst ner kommer mest text om GRAVIDITETEN och vad som hänt.
Januari:
Jag var fortfarande inte återhämtad rent fysiskt (och i viss mån även mentalt) från missfallet som skett i november 2009, kroppen var inte tillbaka där den skulle och jag förvånades över hur lång tid det kunde ta efter “bara” ett missfall. Men det går i rätt riktning och första mensen (det bästa tecknet att allting var tillbaka till normalt) borde komma snart… Det känns som en rätt seg och lite deppig månad.
Februari:
Jag fyller år och vi firar även jubileum. Det intas godsaker, det öppnas presenter och visar sig innehålla fina saker som svenska filmer.
….svenskt godis och ett hemmabio-paket.
Jag förundras över att våren kommer så tidigt att det redan i mitten av februari börjar knoppas och skör grönska spricka ut. Det har varit/är en mild vinter.
Mars:
Jag köper lite nytt till hemmet och vårpiffar till det med nya färger, kuddar, gardiner med mera.
Vårfärgerna fortsätter spricka ut och explodera.
Jag knaprar allergitabletter för fullt.
Vi firar att Martin blir befodrad och igen får fina årsbetyg.
Första utomhusmåltiden intas på vår favorit-taverna.
Första kulglassen intas utomhus på en parkbänk.
Det spritter mer i benen och helgerna fylls med mer utomhusaktiviter, picknick och små mini-utflykter.
April-Maj:
Den tidiga och fina våren ersätts av en för bedrövligt kall och fortsatt regnig vår. Vi åker utomlands en helg, till Vancouver i Kanada.
Vancouver upplever vi som en mysig och trevlig stad (städer vid vatten får alltid lite extra plus) med en spännande atmosfär som påminner om en blandning av amerikanskt, europeiskt och i viss mån även asiatiskt.
Det konstiga vädret fortsätter och trista regnrekord slås, t.om. tidningarna börja skämta till det.
Juni-Augusti:
Sommaren är fylld av diverse somriga aktiviteter som att gå på Yard Sale (typ auktioner, loppis), plocka bär.
Besöka Farmer´s Market på söndagar. Kryddodlingarna på balkongen frodas och blir riktigt lyckade detta år.
Martin fyller år, det firas och uppmärksammas förstås bland annat med en god tårta. I present får “kaffekungen” en enklare kaffemaskin.
Amerikanska nationaldagen firas den 4 juli med långhelg. Vi åker bort på en minisemester till riktigt södra delarna av delstaten. Gör en häftig flodtur, bor på mysigt Bed & Breakfast och har det allmänt gott.
Sommarhelger med svalka vid någon sjö.
Flera besök till havet och kusten blev det som vanligt också.
Det bästa av allt på hela året! Vi får veta att vi är gravida igen! Mer om allt det och som hänt under hösten kommer sist i inlägget.
September-Oktober:
Vi får Sverigebesök och det aktiveras en hel del. Det blir alltifrån vingårdsbesök, tur till en dimmig kust, besök hos vulkanen Mount St Helens och en del annat smått och gott.
Augusti-December: graviditeten
Andra halvan av året förtjänar en egen story då det är vad som dominerat året och betytt (samt betyder) mest. Graviditetens första 3 månader var rätt tuffa, både fysiskt och mentalt. Jag mådde inte bra och kämpade mycket med framför allt illamående och migrän (som jag dessvärre inte kunde ta vanlig medicin för). Mentalt kändes det också konstigt och svårt att landa, trots att graviditeten ju var högst planerad och så välkommen. Det var skumma känslor, hormoner som for runt och jag tyckte nästan det kändes obehagligt och snudd på panik att ha nåt inuti mig som jag inte kunde se eller känna men som påverkade kroppen. Jag konstaterade flera gånger att nej, jag är ingen graviditetsperson. Det här tillståndet är ett nödvändigt ont för att nå målet, belöningen vid målgång (dvs barnet).
Det kommer perioder av stark oro, nu i efterhand kanske överdriven och onödig men känslor styr. Vi gör diverse tester (bla kromosomscreening och även blodprover för några genetiska sjukdomar). Det visar sig att jag bär på en recessiv gen för en sjukdom (jag kan aldrig utveckla sjukdomen men däremot riskera föra det vidare till ett foster). Även Martin testas. Vi får en orolig väntan på resultatet då mycket hinner tänkas. Det bestäms att OM resultaten visar tokigt ska vi göra ett fostervattensprov. Allting visar sig dock vara falskt alarm och vi kan andas ut. Det behövs inget fostervattensprov utan blodproverna allena och ultraljud ger tillräckligt med information anser vi. Det är ju toppen med alla tester och grejer man kan göra i förtid, samtidigt kan det helt klart skapa en del stress och kanske onödig oro också.
Hur som helst. Tiden och veckorna går och vi kommer till vad jag kallar TIDEN EFTER. Vändpunkten och då allting förändras.
Första trimesterna är avklarad och plötsligt börjar jag må fysiskt så mycket bättre. Jag hade kanske förväntat mig en nedtrappning, en gradvis förbättring men kan nu i efterhand se att det skedde mer eller mindre pang poff. Illamåendet är borta, spyr inte mer, migränen (tack och lov) är borta och jag mår plötsligt toppen rent fysiskt. Men framför allt så börjar jag mentalt ÄLSKA att vara gravid och befinna mig i det här tillståndet. Från att ha känt ett utanförskap till min kropp och livet därinne så har det växt fram en förunderlig ömhet och kärlek för det lilla livet i magen som i skrivande stund bara växer och växer.
Det frigörs så stora känslor inombords som är olikt allt det jag tidigare upplevt. Jag får en föraning av hur STORT livet faktiskt är med barn (då jag känner så redan nu som gravid). Det är en mäktig känsla och jag som aldrig sett mig som någon moderlig typ kanske eller hela livet drömt och velat ha barn har förändrats och förändras. Mitt liv var MYCKET lyckligt och stort även innan detta hände, men redan nu under graviditetens senare del så känner jag hur MYCKET MER livet tillförts och jag kan känna och förstå vad folk med barn pratar om då de säger att kärleken till ett barn är något alldeles enastående. Livet känns rikare på ett sätt som jag inte kan förstå, förklara eller begripa. Jag har blivit överrumplad, trodde inte man redan under en graviditet kunde känna så här. Dessutom är det så stor kontrast till allt jag kände under de första månaderna.
Jag ser SÅÅÅÅÅ MYCKET framemot att bli mamma, förälder och få börja den här resan med att ha ett barn i vårt liv.
Martin och jag har alltid haft det så bra, vi hade bara bäst även innan och hade fått ett lyckligt liv även utan barn men det här… det som väntar nu binder oss än mer samman, för oss än närmare varann, ger en mening på ett helt annat sätt som jag ALDRIG innan trott att faktiskt var möjligt.
I vecka 20+2 är vi på det “stora” ultraljudet. Vi har då hunnit med två ultraljud tidigare pga undersökningarna vi gjort. Men nu är plötsligt allting så stort på skärmen och det är en otroligt speciell upplevelse. Vi är samtidigt spända och lite oroliga, det här är sista chansen upptäcka nåt nu… Men allting ser bra ut och vi andas ut av lättnad. Vi får veta att vi väntar en liten tjej! Blåbäret därinne är en flicka och vi är så lyckliga! Könet hade inte spelat nån roll alls, verkligen inte, vi är lyckliga över BARNET därinne och att veta sorten (oavsett vad) gör det hela för oss än mer verkligt och konkret. Martin gissade hela tiden på en flicka. Jag har på sistone trott en pojke.
Vi väntar på sparkar och rörelser. Min livmoderkaka ligger framåt, det sägs kunna påverka så att sparkar känns senare. Barnmorskan tror att jag pga detta inte kommer känna nåt förrän kanske runt vecka 22. Martin pratar med magen så fort han kommer hem. Vid ett tillfälle säger han “blåbäret, ge oss lite tecken nu!” Kanske hon redan nu lärt sig lyssna på sin pappa 
Inte långt därefter kommer de första röreslerna, de känns som popcorn som poppar runt, eller som ping pong-bollar som far runt. Jag känner det tydligt invärtes men kan fortfarande inte känna nåt då jag (eller Martin) har handen ovanpå. Men det kommer snart!
Vi är mer än halvvägs gångna. Beräknad födelsedag är 5 maj (är i vecka 22) och nu hoppas och önskar vi inget annat än att allt ska fortsätta gå bra på alla sätt och så vi får bli föräldrar någon gång nästa år. Livet håller på att förändras, det känns tydligt redan nu men enbart på ett spännande, förväntansfullt och ivrigt sett och NU undrar jag varför i hela friden har vi inte gjort detta tidigare….???? Men så är livet, ibland tar det tid och ibland behöver man bara våga kasta sig in i det okända.
Jag får önska er ALLA ett riktigt GOTT NYTT ÅR och hoppas att det kommande året blir ett riktigt bra år!
Så kul att höra av dig! Och vilken härlig uppdatering!!!
Jag känne rigen mig i mycket av det du beskriver, man är ju såklart glad att bli med barn igen efter ett missfall, men man är nervös och oroar sig. Jag var beräknad till 22 maj men de beslutatde att göra kejsarsnitt i 38:e veckan, så det blev 8:e maj. Jag fick åka hem på Mother’s Day och det var verkligen en kanonpresent!
Jag hade känslan av att det var en pojke så jag blev jätteförvånad att höra att det var en flicka! Vi visste redan i v 13 att det var en Sarah, så man fick lite tod att vänja sig, om man säger så. Jag kommer ihåg det där “poppandet” i början, så härligt att känna att det rörde sig där inne.
Mot slutet var det lite mer Alen-känsla när hon inte had eså mycket rum och vände på sig. Galet läskigt ibland när man såg stora delar liksom vända på sig där inne! Men samtidigt oerhört faschinerande.
Hoppas att du får en smooth sailing nu fram till slutet. Det är så mysigt att förbereda sig och göra iordning allt. Även om det kan vara lite obekvämt mot slutändand så är det ju så oerhört mycket värt det, eller hur?
Många kramar!
VAD glad jag blev över din kommentar hos mig idag!!! Tänkte genast; NU har nog Anne skrivit på sin blogg. OCH det hade du!!!
Underbart att få ett livstecken, Anne. jag har tänkt på dig så mkt!
DU får se hur du gör med bloggen, säger du! ja, låt det ha sin ggn, och se hur det känns.
GRATTIS till att du nu vet att det är en TJEJ och till att allt står rätt till (kan tro att det var ågren där ett tag med testerna).
Precis som Swflo hoppas jag att det blir smooth sailing nu fram till nedkomsten.
Jag tror jag var i v18 då jag fick veta att jag väntade en flicka, det är ett av mitt livs lyckligaste minnen!! DET är det verkligen!
TACK för trevlig summering av året, och roligt att ha dig tillbaka igen!!
KRAMAR!!!!
Sweflo,
Åh, vilken morsdagspresent du fick det året. Ja, du har så rätt (känner jag redan) att det här är och kommer vara värt både det ena och andra jobbiga. Det du säger om mysko längre fram när bebisen får mindre plats att röra sig och att man t.om. kan se kroppsdelar utanpå magen. Det har jag läst om och förundrats, hur mysko som helst om/när man plötsligt kan se en hand/fot bukta ut… Det är en omvälvande tid, har tagit tid att landa och missfallet och de dystra erfarenheterna fanns länge där. En viss oro finns ibland där för att nåt ska gå snett, men så är det nog för alla väntande.
Annika,
Tack för din kommentar!!! Jo, var länge sen. Vi får se hur det blir framöver här inne….
Just nu kretsar mycket kring det här med graviditeten, det är ju liksom det stora i livet just nu och livet som komma skall sen. Har shoppat en del redan, hittat fina grejer på rea och bunkrat upp (har inte trängts i butiker nu efter jul men fyndat mycket på nätet). Det är väl en första barnet grej och som alla går igenom när man är i den här fasen i livet, man drömmer, längtar, viker små bebiskläder och blir lite besatt…
ÅÅÅÅÅHHH
vilket härligt inlägg!
Skönt att du mår så mycket bättre nu och att du trivs med att vara gravid!
Och en liten tjej dessutom!
Kram till er alla!
Så kul att få en uppdatering!! Och att det är så himla goda nyheter dessutom! Fantastiskt och jag är så glad för er skull!
Jag kände samma sak som du med det lilla livet i magen, efter första trimestern var det lättare att knyta an till den lilla och känna att man älskade barnet. Det är fantastiskt att vara gravid
Gott Nytt år och stor kram!
Malin,
Så spännande och så roligt just nu. Minns tydligt att du sagt och trott att jag skulle börja känna så mycket mer och annorlunda lite längre fram i graviditeten, vilket verkligen stämt.
Mailar dig efter nyår nånting… KRAM
Jelly,
Det känns bara förväntansfullt och spännande. Kram!
Tack för kommentar! Så du kan förstå och känna igen dig du med, jo det har verkligen växt fram och jag antar att än mer växer fram och bubblar när barnet väl är här också. Spännande tider detta. Det okända skrämmer mig inte mer heller, det här med att man inte vet vad man gett sig in på
Vilken fin sammanfattning med det absolut bästa lämnat till sist!
Så skönt att du nu hamnat i “glowfasen” av graviditeten.
Skönt att slippa illamående och migrän. Det måste ha varit jättejobbigt.
Hoppas att allt går som smort fram tills dess att lilltjejen tittar ut.
Så spännande och tack för att du låter oss följa med dig och M på er resa till föräldraskap.
Hoppas att ni haft en mysig jul och önskar er god fortsättning och att 2011 blir helt underbart!
Varma kramar från ett kallt norrland!
Å vad kul att höra ifrån dig! Jag har undrat en massa även om jag tror att just i mitt fall så var det min tur att skriva till dig (du skrev ju ett långt mejl för flera månader sedan och jag svarade bara kort och lovade skriva mer). Så skönt att höra att blåbäret där inne mår bra! Och vad fint du skriver om dina tankar och känslor!
Skönt att höra också att du nu verkligen njuter av graviditeten! Jag hade ju illamående som hängde i väldigt länge, t o m i veckorna 20+, men jag har annars bara seglat genom och jag kräktes ju inte varje dag så det var okej. Så jag har verkligen känt att jag passar att vara gravid eller graviditet passar mig
Jag har moderkakan i bakvägg så jag kände de första rörelserna i v. 16 och har känt bebisen väldigt mycket genom hela graviditeten och gör det fortfarande trots att den har det så trångt nu. Innan jag blev gravid visste jag dock inte att moderkakan kunde sitta olika – man har lärt sig mycket.
Vad skönt att det visade sig att er lilla tjej är frisk! Du har så rätt att det är bra med sådana här tester men samtidigt ökar det oron. Vi gjorde ju KUB/NUPP och allt visade sig vara bra (jag hade minsta möjliga risken) men jag har ändå varit orolig av och till (du vet ju att min lillebror har ett handikapp). Funderade iaf väldigt mycket innan graviditeten att jag ville veta om jag bar på en gen men samtidigt undrade jag vad jag skulle göra med den informationen. Det finns ju även så många handikapp och problem som ett barn kan ha som man inte kan testa för så man kan ju inte gardera sig mot allt. Men det gentestet ni gjorde, är det något speciellt test eller är det blodtestet, dvs KUB, du menar? Jag har skrivit in det i mitt födelsebrev (som man tar med till BB om sina tankar, rädslor, hur man vill föda osv.) att jag är lite orolig att barnet inte ska vara friskt, men det är inget jag tänker på hela tiden. Tvärtom.
Visste ni hela tiden förresten att ni ville veta könet eller blev det bara så? Själv vill jag ju ha överraskningen – tycker det är så spännande att inte veta!
Hoppas du fortsätter blogga, även om det blir sporadiskt! Stor kram!
Jess,
Tack gulliga du! Och tack för julhälsningen!!! Jag har på gång privatmail till dig
Anna Fair and True,
Du skrev om det i nåt skede. Du har så rätt, visst är det mycket man lärt och lär sig under den här resan. Ibland känns det som man pratar fackspråk nästan och blivit så inne i den här bubblan när man pratar om sina 17+2 veckor hit och dit (verkar som om många som inte är gravida/varit det eller är äldre hellre pratar i termer av månader och har svårt att greppa det här med veckor).
Vad kul att du skriver här, trots att det gått lång tid sen jag gav ifrån mig ett livstecken!
Det var faktiskt hos dig jag första gången hörde talas om och snappade upp det här med moderkakan och hur den kan sitta
Vi gjorde dels den här kromosomscreeningen och det paketet man väl i Sverige kallar KUB. Det med kombinerat blodprov och ultraljud. Sedan tyckte de även att vi skulle göra ett gentest för sjukdomen cystic fibrosis (en allvarlig lungsjukdom) då den genen är relativt vanlig bland vita nordeuropéer. Här rekommenderar de olika gentester beroende på ens härkomst och “ras”. Olika sjukdomar är mer typiska och vanligt förekommande bland olika folkgrupper, så rekommendationerna vad de tycker man kan testas för baseras mycket på det. Samt även ens bakgrund. Kvinnor som är 35 eller blir 35 det året barnet föds träffar en genetikläkare som går igenom dels parets historia och bakgrund, samt familj och släkhistoria. Sen gjorde hon ett släktträd och utgående från det vi sagt gav hon rekommendationen vad man kunde testas för.
Men det är svårt allt detta, bra man KAN se mycket och aktivt ta ett beslut för att avbryta en graviditet eller använda resten av tiden av graviditeten att anpassa sig det man får leva med längre fram. Samtidigt kan man ju inte se allt heller och saker kan ju gå snett vid förlossningen eller redan finnas där och visa sig när barnet är fött. Garantier får man aldrig för om barnet är friskt.
Just det här “hur gör vi med den informationen vi får” är nog det jobbigaste kanske. Jag hade ganska klart för mig hur jag ställde mig inför olika saker, i teorin. Men när man sen står där själv blir det helt annorlunda.
I alla fall, jag var som sagt bärare av cystic fibrosis men som bärare kan man inte föra sjukdomen vidare utan för det måste båda föräldrarna vara bärare, när Martin senare testade sig visade det sig att han inte är bärare så det problemet försvann av sig självt egentligen. Även om risker inte är så stora för det ena eller andra (som för cystic fibrosis, som var grejen) så tycker jag att när man står uppe i allting och är där så försvinner logik och förnuft ut genom fönstret och man reagerar och tänker känslomässigt och börjar oroa sig och tänka alla “tänk om” tankar… Lång kommentar och utläggning. KRAM till dig!
Jag pratade också i månader förut och visste inte alls att det var veckor man går på
Så jag har säkert uttråkat och förvirrat många som inte har barn ännu (eller äldre) med mitt veckorsnack 
Intressant att de erbjuder olika saker beroende på härkomst och “ras”. Vettigt på många sätt för det varierar ju som sagt, men samtidigt, vad gör man sedan med ev negativt besked. Jag hade som du sa tankar i teorin men när man väl står där..? Men som tur är var det ju positiva resultat för oss båda. Och resten kan man ju inte veta något om.
Kram!
Hej Anne, vill bara säga att det är roligt att läsa att du mår så bra! Gott nytt år till er alla tre!
Vad roligt Anne att få läsa om ditt år inte minst sagt den senare halvan av året. Jag är sååå glad för din skull och att allt ser bra ut med blåbäret där inne. Jag är också jätteglad över att du mår mycket bättre nu för de första månaderna måste varit superjobbiga för dig. Otroligt att det faktiskt kan vända och bli såååå mycket bättre tack o lov. Jag är helt säker på att 2011 kommer att bli ett helt fantastiskt år för er. Det året då ni får lära känna blåbäret och får uppleva hennes första tid i livet.
Jag är säker på att både du och Martin kommer att bli underbara föräldrar. Ha nu ett gott avslut på 2010 och en bra start på 2011 med mycket mycket att se fram emot.
Stor kram vännen!
Kul att höra ifrån dig, och att det går åt rätt håll.
Åh vad glad jag blir att höra att allting är bra med er och att du mår bra nu. Visst är det en speciell känsla när man får se bilden av den därinne! Då blir det på riktigt. Skönt att alla undersökningar visat att allt verkar bra oxå.
Hoppas att ni kan njuta av början på det nya året och av de veckor som är kvar till maj. Det är både härligt att vänta och vara gravid tycker jag samtidigt som det är frustrerande att vänta på att den kommer ut.
man vill ju träffa den där lilla.
Gott Nytt År och återigen härligt att ni mår bra nu.
Kram
Men å-håå vad jag blir glad att du skrivit!! Hurra vad roligt att du mår bra och att du känner dig så lycklig över graviditeten. Och en liten bebistjej – ååååh så kul! Jag är så totalt kass på att gissa kön så det var ju självklart att det är en flicka nu när jag gissade pojke. Hi hi!
Det är guld att ha ett starkt förhållande i botten när man får barn. Det kommer hjälpa er enormt mycket under de första månaderna! Jag kan riktigt känna igen ditt gravidnjut – precis sådär kände jag också så fort illamåendet försvann. En stolthet och ömhet över min egen kropp… vilket är något jag aldrig känt annars, varken före eller efter mina graviditeter. Njut av din mage och av att lära känna lillan därinne! Med båda pojkarna har jag varit beräknad ungefär vid samma tid som du (14 maj med Bailey och typ 11 juni med Ollie) så jag känner igen mig! Minns att könsultraljudet var som en tidig julklapp.
Hurra återigen att du skrivit om hur du har det. Jag har tänkt så himla mycket på dig!! Gott nytt år och krama både mage och man från mig.
♥ ♥
Hej Anne,
det var verkligen inte igår, men så kikade jag in på din blogg idag och blev så glad över ditt inlägg. Härligt att höra att du har landat i din graviditet, att du kan njuta av den och ser med förhoppning på det som komma skall. Som vanligt så skriver du med sådan ärlighet och eftertänksamhet – underbar läsning!
Gott Nytt 2011!
Kram
Monica (Silicon Valley)
Hurra, hurra, hurra vad glad jag blev av ditt inlägg! Så underbart att höra att allt är bra med dig och blåbärstjejen! Och vad HÄFTIGT att du får uppleva de här känslorna, och vad SKÖNT att du mår bra och kan njuta av din graviditet nu. Att spy och ha konstant migrän i nio månader hade ju inte varit någon höjdare.
Gött Nytt till dig och Maken. Hoppas vi blogg-ses nästa år!
Kram Petra
Åh, vad glad jag blir att allt är bra, nu kom det minsann en liten tår i ögonvrån av lycka för er skull! Vad kul att ni redan vet att blåbäret ska bli en liten tjej, åh vad spännande det ska bli att få höra mer!
Många många kramar från oss i Florida//Vic
Så glad jag blev av att höra att allt är bra! Grattis, grattis!!! Maj är ju en underbar månad att bli föräldrar. Jättefin sammanfattning av ert år.
GOTT NYTT ÅR 2011 och hoppas vi hör från dej snart igen!
Lotta K,
Roligt att du fortfarande kommer ihåg mig och tittade in
Nyårsdagen i skrivande stund, ett nytt år. Hoppas att du får ett riktigt fint 2011!
Desiree,
Fina du, tack jag önskar dig ett riktigt fint 2011. Hoppas att ni fick en fin skidhelg.
Ha! Jag skulle precis skriva ett litet nyårsmejl när jag kikade in och såg ditt mysiga inlägg. Tack!
Har tänkt så mycket på er, och hoppats och trott att allt varit bra med blåbärsprojektet. Och vad skönt att du kommit över tröskeln både känslomässigt och fysiskt så att du verkligen kan njuta av denna tid!
Er lilla tjej är lyckligt lottad… jag tycker ju jag känner er lite grann såhär på distans och ser hur stabilt och fint ni har det.
Så jag önskar både dig, gubben och blåbäret ett riktigt fint 2011. Jag har själv haft ett givande men intensivt år som innebar en flytt till drömstaden NYC för några månader sen.
Allt gott för framtiden.
Babsan
Tord,
Jo allting är bra! Tack så mycket för din hälsning!
Fröken Anki,
Veckorna går så fort nu, du kanske också känner så. Tycker det var så segt för mig de första månaderna, antagligen pga jag mådde så piss. Men nu känns det som veckorna rinner iväg. Beställde vagn nyligen, en bugaboo, visst hade ni också bestämt er för en sån. Kul med alla förberedelser, kanske en typisk första barnet grej, man har mer tid att planeran, greja och längta. Hoppas att du får ett riktigt fint 2011 nu, ni TRE
Ida,
Gulliga, fina du. Alltid så rar
Ska maila dig lite snart, har lite frågor…
Just det, dina prinsar har ju haft due date runt den tidsperioden som jag har. Nu är det ju alltid välkommet, oavsett när på året, men kanske rätt bra och praktiskt enklare med vår och sommarbebis. Men som sagt, barn ar ju alltid valkomna!!! Ar lite radd for allt jobb ocksa, den forsta tiden. Mer eller mindre alla sager att de forsta manderna ar tuffa. Vi har ju inget natverk eller familj har heller som kan avlasta, men hoppas att det ska ga bra.
Monica,
Vad roligt hora av just DIG!
Tack for din halsning. Jo, spannande tider har. Sa mycket forandring, kanslor, upplevelser och sa mycket NYTT framfor allt att kanna och landa i. An mer nar bebisen val ar har. Spannade tider. Hoppas att du far ett riktigt bra 2011!
Petra,
Kul du tittade in och inte glomt mig
Jo, det var verkligen piss piss i borjan. Var riktigt jobbigt, jag kande inte igen mig sjalv och det var tufft. Men samtidigt sa haftigt och storre kontrast kanske nar det sen vande, bade fysiskt och mentalt. Jag ska maila dig snart, aven skicka det lanade paketet tillbaka. Aterkommer!
Victoria,
Daremot kanns det mer verkligt och konkret pa nat satt att veta konet, for mig har det tillfort mycket i alla fall att liksom bonda mer med barnet redan i magen. Hur som helst, nu hoppas och onskar jag dig det basta 2011 som bara tankas kan. Du fortjanar ALLT under det kommande aret, min lilla hjalte!
Tack kara fina du! Det ar sa spannande att veta sorten. Det spelar ingen som helst roll, har aldrig gjort utan vilket som ar helt uppriktigt lika uppskattat och valkommet. Det ar ju liksom det har BARNET i magen man vill ha
Lilian,
Vad snallt av dig att komma ihag mig och skriva en rad, tack!
Ett riktigt gott nytt ar till dig!
Babsan
Åhhh, vad häftigt. Så din flytt till NYC har blivit av nu. Vad spännande du. Du har säkert skrivit massor på FB, jag är ju så gammalmodig och urdålig på att “fastna” där. Men vad roligt, jag minns ju hur du nämnt New York för länge sen och nu är du där. Hoppas att det blir riktigt bra, på alla plan.
Tack för din hälsning, jo det är väldigt skönt att allting känns så bra nu. Både fysiskt och mentalt, det var rätt tufft där i början. Men naturen har säkert gjort det så, att för eller senare så landar man och hittar sin roll när det gäller såna här saker. Vad glad och rörd jag blir när du säger att vår blivande lilla tjej är lyckligt lottad som hamnar här hos oss, jag hoppas att det ska stämma och att jag/vi ska kunna hjälpa henne bli en trygg och harmoniska människa, få vara friska och med henne (sånt där oroar jag mig mer för nu, ansvaret och vikten av att inget får hända oss). Gott nytt år!
Vad GLAD jag blir av att läsa din summering av året. Främst av att nu veta att du mår bra också! VBåde fysiskt och mentalt njuter av graviditeten!!!! Jag menar inte att man MÅSTE det. jag njöt inte så mycket faktiskt eftersom jag saknade min gamla kropp haha, men jag mådde ändå väldigt bra så det var inte så att jag “inte njöt” om du förstår vad jag menar…?
Jag förstår även den oro ni gått igenom med era extras tester. Även vi fick ju jobbiga besked 8men då så snet som i vecka 20-22 då vi gjorde stirla ULet) men det var ångestfyllda dygn då… usch!
SKÖNT att det hela visade sig bra! Jag tycker som du att det är fantsitskt med de tester man kan göra nu MEN jag tycker att man egentligen itne är riktigt förberedd på dem ändå. Det är LÄTT att man oroas i onödan eller att man helt enkelt inte tänkt igenom FÖRE vad gäller de resultat man kan få. Hur man ställer sig till ett negativt resultat. För det är inte alltid så enkelt som man först kanske kan tro.
Nu hoppas jag att ni får fortsätta njuta. Jag vörjade känna av rörelserna runt v 22 faktiskt! Som du. Lite bubbel i magen. Nästan som om man tror det är gaser först hahaha!
Vad roligt att ni tagit reda på könet också! Jag tyckte det var ngt jag ville eftersom precis som du säger gav mig en ytteligare chans att “lära känna barnet” ite mer. Inte för att könet spelade ngn roll alls, utan just för att öka den mentala kopplingen. Att kunna fundera mer spoeicifikt på namn och liksom personifiera barnet lite mer.
Jag har tänkt maila dig också och det kommer nog ett mail snart, men just nu jobbar jag för fullt och har noll tid över. Så det kommer ng dröja lite till. Men jag har en del frågor om saker och ting ang Green card etc.
Fram tills vi hörs igen önskar jag er ett riktigt underbart 2011!!!
Tusen kramar!!!
Underbara Anne! Vilket fint sätt att beskriva er graviditet på, utan att mästra eller säga vad som är rätt och riktigt eller den största lyckan i livet! Jag beundrar dig för din ödmjukhet och hur öppen du har varit med dina känslor. Självklart önskar jag dig all lycka till, att du får vara lycklig och må bra under hela 2011- oavsett om du bloggar eller ej! Massor med varma kramar från Malmö. Lia
(har bytt till wordpress jag med, och är himla nöjd än så länge!)
Saltis,
Tack för din hälsning!!!
Du har så rätt, det här med alla tester och framför allt det här hur man ställer in sig inför ev. negativa resultat, det är lätt i teorin och tanken att stå för en sak och tycka en sak, veta hur man skulle göra.Men sen när man står inför en situation där dåliga besked ev är verklighet så är det en helt annan femma och plötsligt inte alls så enkelt mer. Men skönt när det, som för er, även för oss visade sig vara bra. Nu hoppas jag bara att allting där i hemlighet i magen fortsätter bra och att en frisk tjej föds. Känns inte helt som man kan slappna av förrän hon är här. Eller, man kanske aldrig kan slappna av helt mer för det är vad föräldraskapet går ut på
Kram
Lia,
Åh, så du har bytt till wordpress. Var inne hos dig för kanske en knapp månad sen men då märkte jag ingen skillnad. Ska gå in och kolla igen, läsa ikapp. Som du konstaterat och sett så har jag hålligt en vääääääldigt låg profil på nätet.
Tack för dina så fina ord – igen
Ah vad roligt att lasa ett inlagg ifran dig! Jag har saknat dig har pa bloggen! Jag har tankt mycket pa dig och undrat hur graviditeten ar for dig. Lustigt nog ar det som om du beskrivit min forsta graviditet nar jag laser om din. Jag fick en slang av ‘pre-natal depression’ i borjan av graviditeten och madde verkligen daligt men runt vecka 12-13 var det som om nagon tande lampan och jag madde plotsligen toppen. Mycket mycket battre och det holl i sig hela graviditeten. Sa skont att precis samma sak hant for dig och att du mar bra nu!
En liten tjej.. sa mysigt! Det ar som du sager hetl orelevant vad som finns i magen sa lange barnet mar bra men sa roligt! Kan tanka mig att det hela kanns valdigt mycket mer verkligt for dig nu for det ar lite konstigt att ga 9 manader och inte ha en aning…
Du har helt ratt i att livet forandras och enbart till det battre. Jag kande mig lite hog nar Nils fotts och gick omkring och tankte att ‘han ar var… och han ska stanna hos oss’ och blev sa dar svindlande lycklig. Livet far en guldkant!
Jag tror att 2011 blir ett valdigt speciellt ar for er och hoppas hora ifran dig. Om inte har, sa kanske via email?
Stor kram till dig och familjen!
Millan
Anne, vad roligt med ett livstecken och härligt att blåbäret växer och mår bra! Ett härligt 2011 önskar jag dig och lilla familjen!
Jo vi ska också slå till på en Bugaboo! Den verkar passa oss.
Veckorna går fort som sagt, men det är bara roligt!
Riktigt god fortsättning på 2011 till er tre med, och kramar
Gott Nytt År!! 2011 kommer att bli ett spännande år för er. Önskar er all lycka!
Kram
Tankelila, Millan, Bejla, Ingegerd,
Tack för alla hälsningar!
Ping pong-bollar i magen! Kul känsla!
Och skönt att höra att det går bra för er.
Häftigt med en liten tjej!
Sitter pa jobb och hann inte lasa sa mycket. Ville bara saga att vi vantar vart 2dra barn har i USA den 7 maj!
Vill bara checka in och skicka en kram! Hoppas att allt är bra i gravidbubblan och du kan njuta! Massor med tankar går till både dig och M och lilltjejen..
Ny design på bloggen ser jag … betyder det att du är på väg tillbaka? Har saknat dig!
Hoppas du mår BRA!!
Varm kram från Nina i Kungsbacka (före detta Kuala Lumpur)