Jag ber om ursäkt för mitt sena och sega svarskommenterande på sistone, lovar bot och bättring NU! Tack i alla fall för allt gensvar ni skrivit och gett.

Vad mörkt det börjat bli på kvällarna, förvisso är det ju fortfarande ljus rätt länge men det märks nu tydligt att kvällarna blivit kortare jämfört med för bara några veckor sedan. Grundskolorna här börjar inte förrän i september, college börjar inte förrän sista veckan i september. Vädermässigt är det en bra bit kvar till hösten också, september är en sommarmånad och brukar faktiskt vara bättre än juni. Men jag kan börja känna en liten liten längtan till hösten redan nu, sommarkläderna börjar kännas nötta, urtvättade och trista. Jag ser framemot att i oktober åka och köpa höstkläder, bunkra värmeljus på Ikea och annat höstigt.

Måste berätta en olustig upplevelse.

En svensk kompis till mig som bor här i USA men spenderat en vistelse i Sverige och återigen landade på amerikansk mark nyligen, återberättade en hårresande upplevelse vid immigrationskontrollen. Hennes barn är född här i landet och amerikansk medborgare, men det är absolut ingen garanti för att man som mamma och “bara” med visum inte kan utsättas för en rejäl grillning när man ska in i landet. Hon blev tagen åt sidan, fick ingen stämpel i passet utan fick veta att hon skulle vara tvungen gå via ett “specialrum”. I detta “specialrum” var det inga stängda bås utan folk satt uppradade i bänkar för att vänta på sin tur och direkt framför alla väntande resnärer fanns långa diskar där tjänstemännen betjänade, det gick alltså att se och höra allting som försigick med andra resenärer. Lite som en scen. Det var ingen trevlig stämning alls i rummet, hennes lilla flicka blev rädd och orolig och sa “mamma, vill hem, vill inte vara här”. Min kompis var trött efter en lång resa med barn, till detta lades den psykiska pressen att plötsligt befinna sig i detta obehagliga rum. En fransyska med visum men likt min svenska kompis med ett barn med amerikanskt pass hade grillats nåt förfärligt. Fransyskan hade fått en mängd detaljerade frågor som “var skedde förlossningen”, “vem betalade, vad hade du för försäkring, vi vill se papper” och en massa annat liknande. Poängen är att det verkade inte som att det fanns något frågetecken kring visumet, det var giltigt och inget mer med det. Samma med bagaget, det hade dubbelkollats och inget där som inte var ok. Min kompis fick hela tiden känslan av att den här extra kontrollen var ett sätt visa makt, få folk att svettas lite och skrämmas. Tjänstemännen hade senare diskuterat sinsemellan “hur ska vi göra, ska vi ge pass eller no pass”, nonchalant och sådär lite som roulette-spel, ska vi singla slant om saken. Inför öppen ridå och synligt samt hörbart (antagligen meningen…)  hade tjänstemännen inför alla andra diskuterat ärendet. “Ska vi henne henne “pass” eller “no pass”".

Därefter hade de tagit en ca timmes paus då ingen resnär tillkallades fram till disken, istället satt de och pratade skit sinsemellan som “vad ska du göra i helgen då”. Ingenting hände. En man hade gått fram och försiktigt sagt, ursäkta men jag har ett anslutningsflyg, tror ni att det dröjer länge innan kön börjar flyta igen. En tjänsteman hade bara flinat och sagt du, sätt dig, vi tar dig när vi tar dig….

Min kompis kände sig inte väl tillmods där hon satt, speciellt inte när hon bevittnade vad andra fick uppleva framför henne. När det sent omsider var hennes tur hade tjänstemannen inte sagt något, bara tagit hennes pass och stämplat det. Så varför i hela friden skulle de ha henne att genomlida detta??? Om de redan innan vid vanliga immigrationskontrollen sett att allt hennes papper var ok och de hade aldrig inte tänkt stämpla. Min kompis sa att hon hela tiden hade känslan av att det handlade om ett spel, att visa makt och ge en känsla av att du kan aldrig veta, även om du har visum och amerikanskt född barn så ska du inte tro att det är så enkelt…. De var helt slut, både mor och dotter, när de väl kom igenom.