Dags igen…mer inredning

 

FÖRE: Vi har gjort om en hel del i arbetsrummet. Tidigare så hade vi skrivbordet på snedden i arbetsrummet, det var förvisso rätt snyggt men det var inte särskilt praktiskt då en hel väg ”låstes” och inte gick att utnyttja för förvaring.

EFTER: Skrivbordet har fått en annan plats.

I och med att skrivbordet flyttat så blev hela den här väggen ledig och kan nu användas som bokhyllsvägg. Jag köpte enkla Billyhyllor som piffades upp med dörrar. Jag tycker om de mönstrade glasdörrarna. Snöbollslampan på sidobordet  ”känns skum och väldigt modern” sa en person. Men det är vad jag gillar, tycker om den för att den inte känns som en traiditonell bordslampa.

Väldigt mysigt ljus den sprider ifrån sig på kvällen också.

Tidigare har mycket stått på golvet, det har inte blivit optimalt nu heller, men det ser i alla fall mer städat och ordningsamt ut med skrivaren på ett sidobord och lite snygga lådor under bordet.

Även om mycket står kvar på golvet, som t.ex. buntar med tidningar, så ser det mer sorterat och ordnat ut då de hamnar i en snygg kasse (som dessutom matchar lådorna under skrivarbordet ).

      

Lite detaljer. Den stora ljuslyktan från Ikea är så pass stor att den passar bra att stå på golvet. I fönstret ståtar en dalahäst. Folk brukar kommentera hästen och tro att man är hästintresserad (vilket jag absolut inte är), då får de förstås höra att dalahästen är en klassisk svensk symbol.

Den gamla bokhyllan i röttaktigt trä samt det tillhörande skrivbordet är möbler i ”tung” och rätt typisk amerikansk stil.  Egentligen är det inte alls min stil och jag skulle vilja ha hela rummet i samma moderna och raka stil som de nya hyllorna med glasdörrar. Men, men det är ett lyxproblem och man har ju inte råd att kasta ut funktionsdugliga saker utan det får bli ett blanda och mixa av olika stilar.       

Trevlig helg och nu lovar jag att det inte blir mer inredning på minst en månad

Bjuda på liv och vardag via internet

Nyligen läste jag en väldigt bitsk artikel på Expressen, som du kan läsa HÄR. Rubriken på artikeln är ”Föräldrabloggarna hänger ut sina barn” och bara via den förstår man att skribenten till artikeln är mycket negativ inställd till bloggar (forum på internet överhuvudtaget) som berättar och visar bilder från vardags-och familjelivet.

Naturligtvis ska man känna till, förstå och vara medveten om att precis allting man skriver och visar på internet, t.ex. via bloggar, är material som alltid kommer att finnas kvar. Även om man stänger ner sin blogg och raderar den så finns materialet arkiverat och sparat på internet, man vet ju inte heller hur många eller vem som laddat ner ens bilder och text och på så vis har det sparat i sina persondatorer. Jag tror dock att vuxna personer är fullt medvetna om detta och väljer därför vad och hur de skriver och visar bilder. Jag tycker artikelförfattaren missar att ta upp en viktig poäng också, nämligen att många som i text och bilder skildrar sitt liv, vardag (och barnens) inte gör det för att en massa okända jeppar utspridda här och där ska läsa och få se utan för att man faktiskt har familjemedlemmar, gamla och nya vänner som man kommunicerar med på det sättet. Via internet har man fått en möjlighet att kunna rapportera om hur ens liv och vardag ser ut fastän man geografiskt bor långt från varann. Det är 2010 och vi kommunicerar via internet, det är så världen ser ut. Jag tror inte det kommer vara nåt konstigt att de som är barn nu, när de är vuxna och ute i världen, att det finns bevis på nätet från deras tidiga år och uppväxt. Så kommer det vara för så många många att det kommer betraktas som helt normalt att det finns spår efter en från tidig ålder.

Artikelförfattaren anklagar föräldrar som visar och berättar om sina barn på bloggar för att inte låta barnens barndom vara privat och att de långt senare i livet kan få lida konsekvenser för att deras föräldrar skrivit och visat de första stegen, hur de gråtande och skrattande tagit sig igenom olika stadier i livet, och att de privata ögonblicken hela tiden skett inför öppen ridå på internet. En förälders viktigaste uppgift är att skydda sina barn, skriver hon, och det gör man inte om man exponerar dem på internet avslutar hon artikeln….

Rösta och sommarpratare

För några veckor sedan damp det ner röstkort i brevlådan. Det verkar rätt enkelt att poströsta som utlandsboende, det enda som krävs är att två vittnen skriver under, se till att man följa instruktionerna så man inte gör något fel som leder till en ogiltig röst. Därefter är det bara att lägga brevet i postlådan. Jag kommer definitivt att rösta! Jag ser det som en medborgerlig skyldighet att rösta. Svenska riksdagsvalet är dessutom det enda val där jag har rätt att rösta också. Även om jag inte bor i landet så vill jag verkligen rösta. Jag är inte särskilt hemlig av mig vad gäller mina röstsympatier heller, det finns inget annat på kartan än att nåt av den sittande borgerliga Alliansregeringens partier får min röst. Så nu vet ni det

Sommar sommar sommar

Vad jag ÄLSKAR det är att lyssna på Sveriges Radio P1 Sommarpratare. Deras arkiv är super och jag laddar helt enkelt ner på gamla och nya program som jag hittar i deras digra arkiv. Då kan jag lyssna när jag stryker, promenerar, filosoferar osv.

Några program jag lyssnat på i sommar, en blandning från årets skörd och äldre program från tidigare år som jag inte lyssnat på förrän nu:

* David Batra (arkivet 2008) – UNDERBART program. Han pratar personligt, omväxlande humoristiskt och med djup om den inte helt raka och enkla vägen till att få barn. Mycket bra program som passade min livsfas, men jag tror många skulle få stor behållning av detta program.
* Dolph Lundgren (även det sommaren 2008) var överraskande bra, jag tyckte om hans program. Han pratade personligt och medryckande, min bild av honom förändrades efter jag lyssnat på detta program.
* Andres Lokko (2010), vissa delar var riktigt bra och igenkänningsfaktor som jag gillade, men delar var också riktigt uselt dåligt. Han pratar om livet som utlandssvensk, bosatt i London.
* Eva Dahlgren (2010) hade jag höga förväntningar på det men tyckte inte alls det var särskilt bra, en besvikelse.
* Peter Englund (arkivet, 2009), inga förväntningar alls men jag tyckte om det. Han pratade en del om minnet, hur minnet fungerar och hur minnen och minnet förändras under livets gång.
* Camilla Läckberg (arkivet, 2007). Jag gillade programmet, det är inspirerande och hon pratar mycket om hur hon blev författare och vägen dit.

Jag har en lååååång lista kvar på sommarpratare från både denna sommar och tidigare som jag inte hunnit lyssna på än men vill beta av. Har du tips på nån favorit, tipsa!

Lite mixat

Jag ber om ursäkt för mitt sena och sega svarskommenterande på sistone, lovar bot och bättring NU! Tack i alla fall för allt gensvar ni skrivit och gett.

Vad mörkt det börjat bli på kvällarna, förvisso är det ju fortfarande ljus rätt länge men det märks nu tydligt att kvällarna blivit kortare jämfört med för bara några veckor sedan. Grundskolorna här börjar inte förrän i september, college börjar inte förrän sista veckan i september. Vädermässigt är det en bra bit kvar till hösten också, september är en sommarmånad och brukar faktiskt vara bättre än juni. Men jag kan börja känna en liten liten längtan till hösten redan nu, sommarkläderna börjar kännas nötta, urtvättade och trista. Jag ser framemot att i oktober åka och köpa höstkläder, bunkra värmeljus på Ikea och annat höstigt.

Måste berätta en olustig upplevelse.

En svensk kompis till mig som bor här i USA men spenderat en vistelse i Sverige och återigen landade på amerikansk mark nyligen, återberättade en hårresande upplevelse vid immigrationskontrollen. Hennes barn är född här i landet och amerikansk medborgare, men det är absolut ingen garanti för att man som mamma och ”bara” med visum inte kan utsättas för en rejäl grillning när man ska in i landet. Hon blev tagen åt sidan, fick ingen stämpel i passet utan fick veta att hon skulle vara tvungen gå via ett ”specialrum”. I detta ”specialrum” var det inga stängda bås utan folk satt uppradade i bänkar för att vänta på sin tur och direkt framför alla väntande resnärer fanns långa diskar där tjänstemännen betjänade, det gick alltså att se och höra allting som försigick med andra resenärer. Lite som en scen. Det var ingen trevlig stämning alls i rummet, hennes lilla flicka blev rädd och orolig och sa ”mamma, vill hem, vill inte vara här”. Min kompis var trött efter en lång resa med barn, till detta lades den psykiska pressen att plötsligt befinna sig i detta obehagliga rum. En fransyska med visum men likt min svenska kompis med ett barn med amerikanskt pass hade grillats nåt förfärligt. Fransyskan hade fått en mängd detaljerade frågor som ”var skedde förlossningen”, ”vem betalade, vad hade du för försäkring, vi vill se papper” och en massa annat liknande. Poängen är att det verkade inte som att det fanns något frågetecken kring visumet, det var giltigt och inget mer med det. Samma med bagaget, det hade dubbelkollats och inget där som inte var ok. Min kompis fick hela tiden känslan av att den här extra kontrollen var ett sätt visa makt, få folk att svettas lite och skrämmas. Tjänstemännen hade senare diskuterat sinsemellan ”hur ska vi göra, ska vi ge pass eller no pass”, nonchalant och sådär lite som roulette-spel, ska vi singla slant om saken. Inför öppen ridå och synligt samt hörbart (antagligen meningen…)  hade tjänstemännen inför alla andra diskuterat ärendet. ”Ska vi henne henne ”pass” eller ”no pass”".

Därefter hade de tagit en ca timmes paus då ingen resnär tillkallades fram till disken, istället satt de och pratade skit sinsemellan som ”vad ska du göra i helgen då”. Ingenting hände. En man hade gått fram och försiktigt sagt, ursäkta men jag har ett anslutningsflyg, tror ni att det dröjer länge innan kön börjar flyta igen. En tjänsteman hade bara flinat och sagt du, sätt dig, vi tar dig när vi tar dig….

Min kompis kände sig inte väl tillmods där hon satt, speciellt inte när hon bevittnade vad andra fick uppleva framför henne. När det sent omsider var hennes tur hade tjänstemannen inte sagt något, bara tagit hennes pass och stämplat det. Så varför i hela friden skulle de ha henne att genomlida detta??? Om de redan innan vid vanliga immigrationskontrollen sett att allt hennes papper var ok och de hade aldrig inte tänkt stämpla. Min kompis sa att hon hela tiden hade känslan av att det handlade om ett spel, att visa makt och ge en känsla av att du kan aldrig veta, även om du har visum och amerikanskt född barn så ska du inte tro att det är så enkelt…. De var helt slut, både mor och dotter, när de väl kom igenom.

Blandat (bla lite inredning som jag vet vissar tycker är astråkigt)

Sommaren lufsar på med snabba tassar därute, helt otroligt vi redan är nästan i mitten av augusti. Hittills har det inte blivit någon semester alls för oss, vanliga vardagar som rullat runt men det har hittills varit en riktigt bra sommar ändå med några långhelger istället. Snart kommer vi få Sverigebesök också. Årets semester har vi bestämt för att ta ut i höst eller december istället. Då vi inte har barn som behöver följa skolterminer eller annat schema så kan vi ju i princip ta semester när som helst på året.

Om några månader blir det dessutom fyra år sedan vi landade på amerikansk mark. Herrejisses vad de här åren gått fort! Samtidigt som det känns som vi varit här längre än fyra år, så mycket här känns så självklart och inrutat att det känns som vi levt här mycket längre. När vi lämnade svensk mark var det med första utgångspunkten att stanna nåt runt 2-4 år. Max 4 år vill jag minnas vi sade. Det är ju jätteläääänge, tyckte vi då. Fortfarande sitter vi här och det finns inga som helst konkreta flyttplaner. Jag är glad de första årens visumstrul inte längre är ett bekymmer, tacksam vi har våra gröna kort och att det faktiskt är helt och hållet upp till oss själva att välja hur länge vi stannar. Om framtiden vet man ingenting och det blir som det blir med den saken.

*******

Vi funderar på att köpa ny soffa, nuvarande är förvisso bara 4 år . Förresten, är det lite eller mycket i soffvärlden? Jag har faktiskt aldrig tidigare i mitt liv köpt en sprillans ny soffa förut (förutom nuvarande från Ikea), utan alltid köpt eller fått andras beggade soffor. Nuvarande har dock blivit oskön att sitta i och börjar vara ofräsch. Jag har ALLTID varit en tygsoffatjej men nu känner jag att jag vill ha lädersoffa. Skinnsoffor är snygga och praktiska, tycker jag nu. Men det ska vara ”rätt” sorts skinnsoffa, vissa ser bara 80-talsfula ut och de går helt bort.

Jag har spanat in en snygg skinnsoffa. Vad tycker ni om nedanstående? Tummen upp eller tummen ner? Smaken är ju som baken, det är vi som ska ha den, men alltid roligt med smakråd…

Lädersoffan är i sånt där matt riktigt mörkbrunt läder, bycast leather.

Den här läderfåtöljen har vi redan i vardagsrummet, den har fungerat som en extra, udda fåtölj i vardagsrummet. Men även om det inte är samma modell så är det exakt samma färg och sorts läder på soffan ovan som jag alltså är intresserad att köpa. Det borde alltså passa bra ihop…

Här är vår nuvarande tygsoffa, den som börjar kännas obekväm, trött och ful.  Från Ikea, modellen Backa (finns sen några år tillbaka inte längre i sortimentet).

  

Jag är mycket förtjust i dessa plåtburkar från Ikea, de finns ständigt (?) i deras sortiment men från säsong till säsong verkar de komma i lite olika färger. Vårt hem är ganska ”beige” med neutrala färger, tycker om att pigga upp med t.ex. olika färggranna köksburkar.

Alla har vi våra intressen, så är det bara. Vissa tycker om den här sortens inlägg och andra gäspar. Jag tycker massor om glas, porslin och inredningsgrejer i alla dess former och kan bli löjligt glad åt lite nya sådana saker. Hittade dessa läckra glas på Target. Maken tyckte de var barnsliga och påminde honom om barnkalas-glas… Det är bara han som inte förstår sig på…. Jag tycker de är superläckra.

Jag har blivit bortskämd denna sommar, fick paket av min mamma – igen! Den här gången så fina matchande bordstabletter, kuddfodral och servetter från Pentik. Pentik är en finsk inredninskedja (har även butiker i Sverige, bla i Kista Galleria i Stockholm) som har mycket fint, men den är inte lika internationellt stor och känd som Marimekko och Iittala.