Fy vad det är tråkigt med instängda och fördomsfulla människor som inte sett något utanför husknuten och därmed tror allting på hemmaplan är det bästa, största och finaste. Det är en sak att ha upplevt annat och ändå kommit till slutsatsen att hemma är överlägset bäst och finast. Men att egentligen inte veta någonting utan bara, tro och slänga ur sig en massa fördomar om hur det är på andra platser och presentera det som om man satt inne med nån form av sanning. Nej, fy vad trist.
Det finns de som skryter med att de aldrig varit utanför tullarna i Stockholm och är stolta över att de alltid varit Södermalmsbor och kallar alla andra i Sverige hånfullt för bönder. Är det något att skryta om…. Det är lika nördigt patetiskt som de som aldrig varit utanför Norrlands gränser hånfullt kallar Stockholm för Fjollträsk. Eller amerikanen som knappt lämnat sin egen delstat i hela sitt liv, förutom nåt “obligatoriskt” besök till någon stor känd amerikansk storstad, men som inte ens rest mer i sitt eget land och förstås än mindre varit utomlands. Som alltid bott och levt där mamma och pappa finns, på lagom tryggt avstånd från hemmets trygga famn. Jag vet, jag vet, semestrarna är kortare här, på vissa håll och arbetsplatser är de t.om. pinsamt dåliga (typ man har bara två veckors semester under de första tio åren). Men hur man än vänder och vrider på det så tror jag inte det går att bara skylla på brist på tid och pengar utan att det handlar om något så enkelt som nyfikenhet, en lust att se och upptäcka mer än det som finns i hemkommunen och en stark dragning till att se och uppleva det man läser om, ser på tv, hör om (förutsatt att man gör det…).
Med risk för att låta förmer, bättre eller överlägsen (vilket inte är mitt syfte) men jag tycker det är urtråkigt med människor som inte vill se och uppleva mer än det de har runt omkring sig. De är helt enkelt oftast ointressantare. Visst, alla vill inte flytta runt halva jorden, det är inte det jag menar, men att i alla fall vilja se och uppleva lite mer. Bryta sig loss lite i alla fall, lossa ankar och segla bort för lite semester nån annanstans än i närområdet. Se att det finns mycket som är bra, t.om. bättre än hemma, få hjärnan att smaka och känna på annat än det man är van vid.
Vad triggade igång detta inlägg…. Jo, hos grannen blev jag presenterad för hennes barndomsvän från hemdelstaten som var här på besök, en amerikan som knappt varit utanför sin delstat (förutom några granndelstater och det obligatoriska Las Vegasbesöket som ung, många amerikaners våta dröm tydligen) och som hade en så gräsligt instängd syn på omvärlden så det inte var sant. Usch vad deprimerande.
Jag håller helt med!! Jag kommer ihåg en klasskamrat som vid 11-12-års ålder inte ens varit i Danmark – en SKÅNING som aldrig varit i Danmark? Jag kommer aldrig att glömma hur förundrad jag var, var inte hans föräldrar och han nyfikna på att se något nytt?? De hade en sommarstuga några mil bort och där satt de hela somrarna… Märkligt!
), försöker utnyttja långhelger, kombinerar Os jobbresor med semester (gratis flygresa för honom, det är faktiskt också hur vi ofta reste när jag var barn – familjen följde med när min far skulle iväg med jobbet) och ja, p-r-i-o-r-i-t-e-r-i-n-g-a-r…
Det är lite roligt för jag fick precis ett email till min blogg-emailadress från en läsare (amerikanska?) som undrade hur jag kan resa så mycket och så ofta. Jag svarade att det är väl en kombination av olika saker – vi reser alltid budgetvariant (aldrig charter), ofta bor vi hemma hos vänner (det hjälper att jag har bott på så många olika ställen och är en expert på att hålla kontakten med folk
Min systers fd pojkvän syster sa en gång till mig att “ja, vissa har råd…” sådär lite surt och avundsjukt när vi pratade resor, och visst, jag tjänade mer än henne men jag sa till henne att jag bodde i en liten lägenhet och hade ingen bil (dessutom, vilket jag inte sa, att jag inte hade ett splitternytt hus med splitternya möbler från Mio, splitterny Volvo, stor plasma-tv etc).
Men visst, alla har inte råd att åka på semester, det förstår jag också men ofta tror jag att det handlar om just prioriteringar och HUR man förväntar sig att resa – ska det vara all-inclusive charter till Thailand för fyra personer så förstår jag att det blir dyrt. Vi reser ju mest inom Europa och bor som sagt ytterst sällan på hotell och gör vi det, så är det oftast billiga hotell!
Kram och trevlig helg!
Petchie,
Haha, en skåning som inte varit i Danmark fastän hon/han var så pass gammal som din klasskamrat. Det var rätt kul faktiskt!!! Det är ungefär som en ålänning som i samma ålder aldrig varit i Stockholm (som ju bara ligger en liten båtresa bort). Håller annars med dig helt om det du skrev i din kommentar. Visst handlar det om prioriteringar!!! Och HUR man reser, det behöver faktiskt inte bli särskilt dyrt alls.
Riktigt trevlig helg till dig med, KRAMAR!
Så sant så sant.
Många gånger träffar man folk som uppträder världsvant men som inte vågat sig iväg själva..
Men jag brukar tänka att den stora förloraren är de själva..hur mycket de kallar andra för bönder etc.
Tänk att sitta där på ålders höst och minnas sitt liv…i Stockholm!
Usch!
Kalas-Lotta,
Du säger det bra. Visst är det så, den sortens typ är den största förloraren själv, men kan vara fruktansvärt irriterande höra hur en “sån där” resonerar…. man får stänga av lite bara…
Jag håller med dig Anne MEN vill lägga in en liten skillnad. Jag tycker visserligen att det kan vara trist med personer som inte är nyfikna på sin omgivning, som inte är intresserade av något annat land, någon annan plats eller andra kulturer än sin egen. MEN jag tycker att detta är helt ok SÅ LÄNGE som samma person INTE börjar tro att han/hon vet bäst, och kasta ur sig saker om vad som är bäst eller inte bäst.
Jag inser att vi alla är väldigt olika och tycker egentligen att det är bra. Att inte vara intresserad av annat än sin hembygd eller det som känns tryggt och nära är inget jag måste störa mig på. Vissa av sådana personer har rika liv på andra vis. De kanske är intresserade av andra saker som gör att man kan ha väldigt intressanta samtal med dem. De kan vara nyfikna på saker som livet efter döden, kosmos, allmän psykologi, näringslära, foto, eller vad sjutton som helst. Och det kan vara tillräckligt för att man ska ha intressanta diskussioner och kunna ge och ta av varandra som personer.
MEN vad jag verkligen inte gillar, och jag tror det är just detta du är inne på i ditt inlägg, är personer som inte är nyfikna ALLS. Inte på något. Som enbart ser det “småttiga”. Som hakar upp sig på småsaker och som ofta tycker att de själva är förmer, att de vet bäst, och att alla som inte är eller tycker som dem, är konstiga, underliga personer. Som har tusen åsikter om saker och ting de inte vet ett skvatt om. Och som inte kan lyssna. Som inte tycker att de kan lära ens av att läsa böcker, lyssna på andra eller på annat vis ta in “nya saker”. SÅDANA personer kan få mig att se rött. Samtidigt håller jag med ovanstående personer om att det ju egentligen är DESSA onyfikna inskränkta personer som ÄR FÖRLORARNA. Om de så bara kunde hålla tyst så man slapp höra dem så hade det ändå varit ok. men just de här personerna har en viss tendens att vara de som allra mest vill sprida sina åsikter och sitt “budskap” vilket gör det hela jobbigt. Miljöförstöring i viss mån. Särskilt i ens egna öron….
Och det allra jobbigaste är såklart när vissa av de här personerna råkar vara de man har i sin “närhet”. Sådana man “måste lyssna på” och som man “måste tycka om” och som man försöker ha en bra relation med. Av andra skäl……
Stor kram!!
Saltis,
Absolut! Du har rätt, det är en viktig skillnad det du tar upp. En VÄLDIG skillnad, helt klart.
Du har förstått det rätt, det jag ville få fram och liksom hade i tankarna.
Egentligen handlar det inte om att man behöver flytta eller ens resa på riktigt, egentligen, när jag tänker efter. Men att man i tankarna har en öppen inställning osv. En nyfikenhet och inte arroganta jag vet bäst, det här är det enda sanna osv. Nu när jag tänker efter så slår det mig ju också hur det även finns de som faktiskt varit ut och sett mycket, men liksom ändå inte “sett” utan har en fortsatt trångsynt och “smal” syn på saker och ting ändå.
Du säger det bra och får bättre ord på det än jag själv, allt det du säger om vad du inte gillar hos personer som inte har nån nyfikenhet, mästrar, inte lyssnar, vet bäst. Ja, allt det du skrev om. Absolut, amen till det!
Kramis!
Anne,
hahahahaa! JAG förstod iallafall exakt vad du menade!!!!!
och håller med dig till 100%!!!!
Och du, KOM HIT I OKTOBER!!!!
Kram!!!!!!!
Jag har alltid varit en sån som varit nyfiken på andra platser. Som barn hade jag brevvänner i alla olika länder, från USA, till Turkiet till Japan och älskade att höra om hur de hade det. Vi hade aldrig råd att åka på semestrar, knappt i Sverige, men istället läste jag böcker och skrev brev med vänner på andra sidan jorden. Jag förstår faktiskt inte de som är stolta över att aldrig ha lämnat sitt land/sin stad! För mig är det utvecklande att uppleva olika platser, kulturer (som också skiljer sig mellan städer i samma land), människor…Man får en annan syn på livet, på människor och på världen. Det är fantastiskt. Många som är på samma plats är ofta väldigt trångsynta och fördomsfulla tyvärr (många av mina släktingar till exempel)!
Jo, jag fattar precis. Har som du säger egentligen inget alls att göra med att fysiskt förflytta sig, men att i alla fall försöka sätta sig in i världen utanför ens egen bubbla, eller som har så mycket intresse att lära sig nya saker eller ta andra slags ‘resor’ inom något område. Utvecklas som människa, i stället för att stagnera. Och utvecklas kan man ju såklart göra även om man inte reser mycket.
Men det är ju också självklart att ju mer olika miljöer man ser och upplever, så får man mer perspektiv och ser även hemtama saker lite annorlunda. Tänker på såna som åker till Mallis och ska ha köttbullar och kaviar. Jämfört med de som vill prova nåt nytt och typiskt för det ställe de besöker.
Jag tycker som du att sådana som vill ha dt som de alltid haft det helt är enkelt relativt ointressanta… och direkt otrevliga om de är trångsånta och dömande. Men inbland blir det svårt att säga det utan att man låter elitistisk eller bli dömande själv. Som saltistjejen skrev… jag tror nyckelorder är nyfikenhet. För är man nyfiken innebär det ju att man ofta är mer öppen än de som håller igen. Och tvärtom såklart.
Och man attraheras ju såklart av sådana människor som har samma vibbar som en själv.
Det är nog en kulturskillnad det där med att resa, Svenskar är ju ett av världens mest beresta folk, här i USA är inte “traditionen” att resa utomlands på semestern den samma. Det beror tror jag dels på att man bor i ett land lika stort som hela Europa och dels pga semesterlängden. Har man bara två veckors semester blir det knepigare att åka på långresor. I Sverige kan det vara lite tvärtom tycker jag, att om man INTE åker utomlands på semestern (och då helst till Asien eller mörkaste Peru) så rynkar folk på näsan åt DET, Typ “va, ska du stanna hemma i SVERIGE på semestern”!? Det säger jag som ändå har varit i över 50 länrde och hade som mest 200 resdagar per år. Inte sällan märket jag hur folk verkade avundsjuka på det, kanske inte på varför jag reste, var jag varit utan själva resandet i sig. En svensk vill liksom ständigt vara på väg. Nyfikenhet eller rastlöshet? Kanske en kombo?
Det jag kan irritera mig på är att här i USA är folk snabba att säga att olika saker är “världens bästa”. Men samtidigt har de inte varit någonstans i världen så de kan ju omöjligt veta, eftersom att de inte kunnat jämföra med något annat. Fast å andra sidan är ju svenskar minst lika snabba på att hävda att det system vi har i Sverige är överlägset alla andra (fast i samma mening kan man hinna med att klaga på sitt land och är väl det enda landet där “du är så himla svensk” är något negativt.
Ah, nu hamnade jag kanske på ett sidospår. Men jag tycker att det inte är resandet i sig som är intressant, om folk har massa stämplar i sitt pass eller inte. Det är ju om personen i sig är nyfiken, öppen och medveten om att allt och alla har för- och nackdelar. Trångsynta människor – med eller utan stämplar i passet – är supertrist!
Fast jag hatar verkligen att resa. HatarHATAR. Jag gillar att vara på olika ställen, men det blir så sällan för att jag avskyr själva resandet så mycket. Det är så mycket som kan gå fel; sist vi var i Sverige bestod hemresan mellan CPH och DC av tju timmars hysteriskt gråtande, eftersom puckoUnited inte kunde checka oss från Kastrup (trots att de lovat) och för att vi därmed kunde fastna i DC i flera timmar/dagar för tusentals dollar vi inte hade. Så jag har fullt medlidande med de som inte reser, alternativt ser till att det blir en superexklusiv resa om någon alls, för ju mer pengar det kostar, desto fler människor finns det som kan hållas ansvariga om något går fel.
Jelly,
Jag hade också massa brevvänner, minns en tjej från Karibien som jag tyckte var så spännande. Tänk, man skrev brev på den tiden. Du var säkert med i samma “förening” som jag, nu minns jag inte vad det hetter, men det fanns ju nån sort internationell brevvänsförmedling där man fick brevvänner från olika länder. Vi är så gamla, du och jag, så vi nostalgiskt minns brevvänstiden
Babsan
Klokt som vanligt från dig. Precis, det handlar inte egentligen om att fysiskt förflytta sig utan mer ett mentalt tillstånd (lite rädd jag kanske inte riktigt fick fram det i texten, utan bara lät snobbig). Det är också lätt låta elitistisk, som du skrev.
Eller för den delen dömande själv.
Petra,
Absolut, du säger det bra i sista meningen att det är inte stämplarna i passet som säger något om hur nyfiken en person är. Inte det fysiska resandet utan mer mentalitet, nyfikenhet och allt det här andra öppna mot omvärlden, människor osv.
När man möter människor med den här “här är det bäst” (oavsett vad för nationalitet de har) så känner jag att jag genast hamnar i en försvarssituation, man blir lite primitiv då. Är det här nån är så, då försvarar jag vårt hemland. Är det där hemma folk är så mot USA, då försvarar jag USA… Lite utanför ämnet, men ändå…
Hej Anne!
Roligt skrivet! Jag forundras ocksa over manniskor som fods och vaxer upp och bildar familj pa samma ort… men jag har ocksa undrat hur det kanns. Jag har ibland tankt att det maste finnas en trygghet i det, att dom ar nojda/ trygga eftersom dom inte flyttar nagon annanstans eller vill flyga och fara. Dom ser sina vanner i samma by eller stad som dom vaxt up med ar efter ar…
Jag har flyttat och farit mycket. Bott utomlands storre delen av min barndom. Bytt skolor. Jag undrar hur det hade kannts att ha dom dar vannerna fran alla skolaren. (Jag har en del vanner nu fran gymnasietiden. )
Till tjejen som sa att hon hatar att resa, jag kan arligt saga att jag mer och mer verkligen ogillar sjalva flygresorna. Man kunde lika garna sitta pa en trang, svettig illaluktande bus och ma illa i tio timmar. Komforten ar ju obefintlig! Men samtidigt ar jag inte fardigrest. Jag bara hoppas genom ett under att jag hamnar i forsta klass pa min nasta flygresa!!!
/Rebecca i Salem, OR
Rebecca – fast flygandet gillar jag! Faktiskt. Sjuttiofjorton resor senare tycker jag fortfarande att det är ganska häftigt. Det är mer det runtom – har jag packat allt, var är passet, tänk om jag fått med mig något olagligt och de arresterar mig, antingen åka taxi fem timmar innan och ha tråkigt eller få panikångest när taxin är sen, det nya jävla omaket med att checka in sig själv (jag är tjugosex going on sjuttio), tänk om det är överbokat, tänk om vi missar anslutningen… typ så.
Hej T-Anna,
Ja, forlat. Jag ler nar jag laser sitt inlagg. Jag ar tvartom, iallafall var jag det sist. Jag ar ko lugn innan vi aker ivag, men som sagt det ar sjalva flygturen jag inte gillar. Har dom flesta gangerna for vana att storstada huset grundligt och tvatta all tvatt anda in pa sista halvtimmen innan vi ska aka och brukar vara utmattad av det. Gjorde det nu sist ocksa men var inte utmattad. Var bor du?
Så sant så sant, både ditt inlägg och alla kommentarer. Och som du nämner kort i svaret till Saltis, det finns mängder av människor som faktiskt åker till olika ställen men bara klagar på allt, ingenting är lika bra som hemma. Det gäller både semestrande och utlandsboende. Man frågar sig ibland varför de reser/bor utomlands! Jag minns en tjej i Istanbul som tyckte att alla turkar var dumma i huvudet och att ingenting fungerade och att maten var äcklig och att … Varför bodde hon där då? Det var väl bara att flytta hem. Ja, det gjorde hon ju till slut också.
Så folk kan verkligen var slutna och ointresserade inskränkta, trots att de har rest mycket. Tyvärr.
Själv börjar jag tröttna lite på att resa : ) Min första resa var vid elva månader till Nice, sedan har jag rest på olika sätt hela mitt liv. Men nu längtar jag hem till Sverige, tänk att sitta i en syrenberså hela semestern och läsa svenska böcker : D
KRAM!
Håller helt med dig Anne. det är något jag tänkt på nyligen nu när vi har varit ute på våran road trip. Våran granne Liz är sådan som absolut inte gillar att resa som trivs bäst hemma i sitt kök. Jag tycker nästan synd om sådana människor,. De vet inte vad de går miste om. Jag är sååå glad över allt jag har fått se och uppleva hittills i mitt liv genom att just få ta del av så många underbara platser och kulturer. Det berikar ju något enormt att få se och uppleva nya platser, människor och kulturer. Man lär sig så otroligt mycket och det ger en själv så mycket tillbaka. Att vara stolt över att vara inskräkt är ju höjden av dumhet nästan. visst är folk olika och det ska man respektera. Vissa gillar att resa och andra gillar att stanna hemma men jag är så lycklig över allt jag har fått se och uppleva. Det ger så mycket som sagt.
Kram!
Att aldrig lämna byn är helt ok, fördomar mot alla utanför är det inte!!
Ibland kan de dock gå åt det mer komiska hållet; då får man lyssna och njuta och inte försöka att sänka sig till deras nivå, de kommer bara att vinna tack vare sin mångåriga erfarenhet av dumhet
Hej där!
Ibland tror jag det ligger en liten rädsla bakom ointresset. Vad finns bakom hörnet? De känner sig trygga i sin närmiljö. Det kan jag förstå fullt ut. Men när de föraktar och låter som om de vet hur det är på andra ställen och därför låter bli att resa, då blir jag lite matt på dem. Vad gäller amerikaner så har jag hört att (vet inte om det är sant) mindre än 20 % av dem har pass. Samtidigt är ju USA ett stort land och varje delstat är ju som ett land i sig.
Vad som också slog mig när jag läste detta inlägg är ju folk som rest och tror att de vet allt om platser/kulturer bara för att de har varit där. Om man beskriver sin egen upplevelse är en sak, men när de börjar skriva om att det är så det är bara för att de har råkat vara där eller bott där, får mig också att bli lite matt.
Bra inlägg. Som alltid när du skriver
Kram
Håller med dig och även kommentarerna! Och det är lika trist med svenskar som kanske iofs reser men åker till Thailand varje år!