Jag trivs bäst här, sa Ferdinand…

Fy vad det är tråkigt med instängda och fördomsfulla människor som inte sett något utanför husknuten och därmed tror allting på hemmaplan är det bästa, största och finaste. Det är en sak att ha upplevt annat och ändå kommit till slutsatsen att hemma är överlägset bäst och finast. Men att egentligen inte veta någonting utan bara, tro och  slänga ur sig en massa fördomar om hur det är på andra platser och presentera det som om man satt inne med nån form av sanning. Nej, fy vad trist.

Det finns de som skryter med att de aldrig varit utanför tullarna i Stockholm och är stolta över att de alltid varit Södermalmsbor och kallar alla andra i Sverige hånfullt för bönder. Är det något att skryta om…. Det är lika nördigt patetiskt som de som aldrig varit utanför Norrlands gränser hånfullt kallar  Stockholm för Fjollträsk. Eller amerikanen som knappt lämnat sin egen delstat i hela sitt liv, förutom nåt ”obligatoriskt” besök till någon stor känd amerikansk storstad, men som inte ens rest mer i sitt eget land och förstås än mindre varit utomlands. Som alltid bott och levt där mamma och pappa finns, på lagom tryggt avstånd från hemmets trygga famn.  Jag vet, jag vet, semestrarna är kortare här, på vissa håll och arbetsplatser är de t.om. pinsamt dåliga (typ man har bara två veckors semester under de första tio åren).  Men hur man än vänder och vrider på det så tror jag inte det går att bara skylla på brist på tid och pengar utan att det handlar om något så enkelt som nyfikenhet, en lust att se och upptäcka mer än det som finns i hemkommunen och en stark dragning till att se och uppleva det man läser om, ser på tv, hör om (förutsatt att man gör det…).

Med risk för att låta förmer, bättre eller överlägsen (vilket inte är mitt syfte) men jag tycker det är urtråkigt med människor som inte vill se och uppleva mer än det de har runt omkring sig. De är helt enkelt oftast ointressantare. Visst, alla vill inte flytta runt halva jorden, det är inte det jag menar, men att i alla fall vilja se och uppleva lite mer. Bryta sig loss lite i alla fall, lossa ankar och segla bort för lite semester nån annanstans än i närområdet. Se att det finns mycket som är bra, t.om. bättre än hemma, få hjärnan att smaka och känna på annat än det man är van vid.

Vad triggade igång detta inlägg…. Jo, hos grannen blev jag presenterad för hennes barndomsvän från hemdelstaten som var här på besök,  en amerikan som knappt varit utanför sin delstat (förutom några granndelstater och det obligatoriska Las Vegasbesöket som ung, många amerikaners våta dröm tydligen) och som hade en så gräsligt instängd syn på omvärlden så det inte var sant. Usch vad deprimerande.

En dag på stranden

 

 

Utanför amerikanska bensinmackar, mataffärer med mera så ser man alltid sådana här stora isförsäljningsboxar. Man kan köpa i bit eller kuber, hur många eller få säckar man vill. $1.79/pound (1 pound = 453 gram) för iskuber och lite dyrare för isblocken. Den röda lådan bredvid isförsäljningboxen är en dvd-uthyrningsautomat. De finns numera här och där, dygnet runt kan man hyra från dessa automater. 1 dollar/film. Man sätter in sitt kontokort, klickar på vilken film man vill ha och vips kommer filmen ut i en lucka, ungefär som en läskautomat.

 

Vi ska dock inte köpa is eller hyra film  utan vill vidare ut mot kusten och havet. Skönt åka till lite svalka.

 Husfasaderna på bostäderna i de olika kustsamhällena är gråa, vackra tycker jag och väldigt passande. De hårda havsvindarna pressar på rätt rejält och kustklimatets förutsättningar påverkar valet av material, färg och form för bostäderna här. Jag tycker om det ruggslitna utseendet på husplankorna och fasaderna, det passar så väldigt bra just vid havet och kusten.

Tsunamis är ju tyvärr ett hot och en del av verkligheten som det bara är att lära sig leva med vid Stilla havskusten. Det finns skyltat överallt vilka evakueringsvägarna är och vilka partier som är tsunamifria zoner och när man befinner sig i tsunamizoner (beroende på höjd och avstånd från havet varierar det om man befinner sig längs ett osäkert/säkert parti.

Saltwater Taffy är ett klassiskt amerikanskt väst-och östkust godis som inte har någon saltvattensmak utan bara är ett namn. Det här godiset, en sorts seg sockrig smörig kola, ser man ofta säljas i butiker längs kustsamhällena. Det finns oftast tiotals olika smaker att välja på, jordgubbs, blåbär, pinacolada, äpple, smörig popcornssmak, cheesecakesmak med mera.

Därborta nånstans ligger Japan….

Solskydd och framför allt vindskydd har många med sig, suveränt då det ofta blåser rejält från Stilla havet.

….. Medan vissa tycker det räcker med en handduk, ett par sandaler och en god bok….

En mängd aktiviteter pågår på stranden, mycket vanligt att folk cyklar precis i vattenbrynet. Där tidvattnet varit är den fuktiga sanden som stenhård betong, så hård att det fungerar perfekt cykla, jogga eller köra bil på.

  

Stranden/stränderna är många och räcker gott och väl till. Oregons Stilla havsstränder är ju dessutom alla ägda av delstaten, det finns ingen privatägd strandmark då en lag från tidigt 1900-talet klubbades igenom där det bestämdes att en sådan skatt som havet och stranden ska inte några få privatpersoner lägga vantarna på utan ska vara tillgängliga för alla, en form av allemansrätt med andra ord och något man är mycket stolt över här. Allemansrätten finns ju inte alls i USA så det här är en rätt unik och ovanligt lösning.

Strandlivet en helg….

……och samma strand en onsdag…..

Till Tord: en uteservering

B&B i Jacksonville, Oregon

 

Jag fortsätter belasta er med det sista reseinlägget från vår 4:e juli helg (det var ju ett tag sen den ägde rum nu…)  Jacksonville i Oregon är, som ni som läst mina tidigare inlägg därifrån, ett ställe som jag tagit till mig. Målad väggkonst och väggreklam tycker jag är så häftigt.

Jacksonville består av massor av Bed & Breakfast, precis som ett sånt här ställe ska ha (det ska inte finnas en uppsjö av fula, betongliknande kedjehotell i en sån här stad). På bilden syns ”vårt” B&B, jättemysigt ställe. De flesta B&B har som regel att man inte får bo med barn, vilket jag förstår till fullo. Det är rätt svårt hitta B&B som tillåter barn, inget problem för oss i rådande situation dock. Just Jacksonville hade dock några trevliga B&B som tillät ”lugna barn” (hmmm, kanske inga skrikande bebisar i alla fall).

Vårt badrum med tapet båda på väggar och tak, romantiskt, mysigt och gammaldags. Renoverad enligt gamla ritningar. Inget som jag själv skulle vilja ha i mitt hem, men ack så trevligt och härligt övernatta i en miljö likt denna.

 

 

Jacksonville är känt för sina utsökta restauranger och goda mat, vilket annars inte är så vanligt för små byar och städer av den här storleken.  Det kanske inte ser så kulinariskt ut på bilderna, men vi hade en fin-fin måltid vid en uteservering (många restauranger har mysiga uteplatser på innergårdarna, med kulörta lyktor som hänger och sprider stämning samtidigt som sommarnatten är lagom varm och sval att njuta av – precis som i en resekatalog…). Jag drack rosévin och blev påmind om att man borde verkligen dricka rosé oftare, fläskfile med äppelrisotto och syrlig äppelsalsa (menyn hade det beskrivet tjusigare än så) och mumsig chokladfondant (tror jag det heter på svenska, molten chocolate cake).

   

Det vanliga är ju att Bed & Breakfastställen har inkluderat en smarrig och rejäl frukost, dock inte så denna gång och för det B&B vi bodde på. Men det gjorde absolut ingenting, för det var trevligt att tidigt på morgonen då stan fortfarande inte vaknat promenera till ett av många mysiga frukostställen. För att vara en så liten stad hade de väldigt många frukostställen. Som vanligt, alla lokaler och ställen i stan var det gammaldags inrett.

  

Semesterkänslan var hög denna morgon, vi var utvilade, på gott humör, hade fina minnen från föregående dag och upplevelser. Stämningen var god och det var ett sant nöje att inta sin frukost på resande fot och ha det gott på ett så här trivsamt ställe. Att äta gott och unna sig saker är en av de saker jag uppskattar göra på resande fot.

En supergod jordgubbssmoothie började jag med, därefter kom det in på bordet en äggröra med fetaost, tomater, spenat och örter, inbakad i ett tortillabröd (ser inte smaskigt ut på bild men det var väldigt gott).

Från Jacksonville drog vi senare vidare ännu mer söderut, till staden Ashland som ligger nästan på gränsen till norra Kalifornien. Stan är känd för en stor Shakespearfestival som drar en hel del turister under halva året. Vi käkade lunch här, det blev burgare och den sortens road food, supersmarrigt även det.

……………………………………. Trevlig helg till er alla!……………………………………….

Prisade vare trottoarer & korta avstånd

 Trottoarer och cykelbanor, det kanske låter konstigt att skriva om en sådan till synes självklar sak. Men i många amerikanska förorter är det inte självklart att man hittar det överallt. Ärligt talat, jag skulle inte kunna bo i ett område där jag inte kunde promenera på ett säkert sätt (trottoarer är därmed nödvändiga). För mig är det en FRIHET att inte behöva ta bilen för att kunna gå, springa, leka, cykla, handla mat eller vad som helst. Det är en dealbreaker, en sån där sak som skulle stjälpa eller hjälpa hur jag trivs på en plats. Då ska det inte heller bara finnas tillgång till att kunna promenera på ett litet kvarters trottoarer, något man gjort på en kvart utan det ska finnas stora ytor att röra sig på.

Notera också att det här är vanligt med vägar och trottoarer som är i betong, inte asfalt. Naturligtvis finns det drösvis med asfalt finns också, vet dock inte fördelningen, vilket material som egentligen dominerar. Garageuppfarter till folks hus är oftast i betong. Som jag förstått det är det ingen kostnadsfråga, både asfalt och betongvägar är lika dyra. Asfalt är billigare att installera men med dyrare underhållskostnader, medan betong är dyrare installera men med lägre underhållskostander. Asfalt är svårare att gräva upp, så är det områden där kabelarbeten går under vägen och kan behöva repareras, bytas osv så sägs betong vara ett bättre alternativ.

 Vattensprinklers finns nergrävda i långa system längs alla gräsmattor längs vägarna, trottoarerna, i parker, företagstomter eller kring folks privata hus. Jag vill påstå det är väldigt ovanligt att inte ha nedgrävt bevattningssystem. Här en sprinkler längs trottoaren.

   

 Utan nedgrävda bevattningssystem skulle det se ut så här sommartid, för normala somrar så får vi väldigt lite vatten här under flera månader. Vilda bränder i skogarna har väl de flesta hört om, något som drabbat Kalifornien rätt hårt vissa år, men även Oregon. Vi är nu inne i wild fire season. Torrt som fnöske och brunt överallt eller grönt och frodigt – sprinklers avgör helt och hållet hur det ser ut.

  

 Det var det här med trottoarer…. Jag skänker ofta en tacksamhetens tanke till trottoarena och våra fina närliggande områden då jag är ute och strosar. Vi valde medvetet att bo i ett område där vi har ”allting” nära, men då fick vi också ge upp annat. Som t.ex. ett separat hus (vi hade inte råd med de priserna som fanns då vi äntrade marknaden). Det fick vi ge avkall på, för en superviktig prioritering var just det här med trottoarer och tillgängligheten att inte behöva ta bilen jämt.

Vi bor på kort promenadavstånd till den bästa matbutiken, New Seasons (bilden från förra hösten, därav det mer höstbetonade sortimenet). Vi har t.om. bara några minuters promenadväg till Costco.

  

Vi har gångavstånd till flera mysiga och goda restauranger som dessutom inte är kedjor… Samt kort traskavstånd till Starbucks.

Vi har gångavstånd till flera pendeltågsstationer, vilket inte heller är så vanligt. Det är däremot vanligt med stora parkeringsplatser nära tågstationerna, där folk kan parkera sina bilar och sedan ta tåget för fortsatt pendling.

M har cykelväg (eller promenadväg) till jobbet och spiller minimalt tid på resor till och från arbetet (vilket vi ägnade mycket tid till då vi bodde i Stockholm). Allting här i livet handlar väl för de allra flesta om prioriteringar, alla vill vi leva livet på olika sätt, tycker olika saker är viktiga, betyder mer/mindre. Det finns absolut inga rätt eller fel. Det varierar kanske beroende på vilken livsfas man är i osv. Men just nu och för oss är det av högsta vikt att bo så här lättillgängligt, vi har fått försaka andra saker. Vi kan ”bara” bo i ett radhus, utan någon direkt tomt, med grannar tätt inpå. Vår HOA-förening (mer om det fenomenet i ett annat inlägg) har dessutom inga extra förmåner som klubbhus eller pool att erbjuda (vilket är rätt vanligt). Men vi trivs mycket bra och har aktivt valt detta och gjort de prioriteringar som passar oss bäst.

Många bostadskvarter har ofta lite trevliga infartsvägar, t.ex. som här att det är två pelare som markerar att nu kommer vi in i kvarter X.

 

Folk är bra på att plocka upp hundskit, undantag finns dock …. Huset är ett lägenhetskomplex med ett antal hyreslägenheter i. Precis så här se de allra flesta uthyrningsbostäder ut i förorterna, det är inte tråkiga  höghus med gemensamt trapphus som gäller utan sådana här hus med x-antal lägenheter i. Jag tycker de är mycket trevligare och mysigare än t.ex. Rinkeby-höghusen.

Trevlig helg, gott folk!

Sommarsug

Jag är en person som tycker mest om kalla drycker och kall mat, inte bara sommartid utan året runt. Det är väl därför jag är så beroende och förälskad i ismaskinen som finns i många amerikanska frysar Jag föredrar även varm mat (alltså sådan mat som ”ska” vara varm) att äta den rumsvarm eller t.om. helt kall.

        Iskallt citronvatten, en absolut favorit.

  

Tyvärr har jag fått ett kraftigt återfall och fallit tillbaka i diet coke/cola light träsket. Jag gick ju på avvänjning tidigare och klarade mig länge, men denna sommar är jag fast igen. Det är nåt med värme, sommar, behovet av kolsyrabubbel, känslan av en iskall cola. ”Riktig” coca cola tycker jag inte alls om, tyvärr, det hade ju varit mycket bättre dricka den varianten. Det ska vara råttgiftet diet coke. Jag kan lätt konsumera mängder iskall diet coke med citron eller limeklyftor i. Tyvärr… Anstränger mig dock för att hålla nere konsumtionen…

Saltbehovet kan också komma som en desperat måste-ha-grej sommartid. På Farmer´s Market har jag hittat en så god, ugnsbakad variant av pitachips som är kryddad med vitlök, rivet citronskal och örtkryddor. Jag blev nästan deprimerad då killen sålt slut på dem förra veckan och jag inte fick min veckoladdning.

  

Var iväg på en utflykt förra veckan, som picknickmat i kylväskan hade vi oliver och grekisk sallad. Det var så mycket godare med kalla oliver och salt fetaost än en rinnig söt glass – just då – annars säger jag inte nej till en svalkande glass sommartid. Men just saltbehovet kan jag känna av rätt tydligt sommartid.

Rikligt kryddig mat tycker jag ger svalka sommartid, som t.ex. en het och kryddig kall salsasås. Jag är egentligen inte så mycket för riktigt stark mat, jag är rätt mesig då det gäller starkt kryddat. Men sommartid är det som att mina smaklökar blir lite annorlunda, speciellt starka kalla röror och salsor sitter fint.

Sommar är ju också mycket bär, det gäller att mumsa i sig när de smakar som mest och bäst. Här är vad jag köpte på förra Farmer´s Market. Gyllene hallon tror jag inte att jag sett förut, de var dyrare än de röda. Smakmässigt kände jag dock ingen större skillnad mot de vanliga röda, men en kul grej att prova på förstås. Tayberry är en korsning mellan björnbär och hallon, de var riktigt goda.

Jacksonville – en av flera amerikanska städer med det namnet…

……………Jag fortsätter tvinga er att läsa lite mer om vår långhelgs miniresa till södra Oregon…………….

Jag får fram 10 träffar med städer som heter Jacksonville. Överlag har ju många platser samma namn i USA, vilket kan vara förbryllande och gör att man därför per automatik alltid säger delstatens namn i diverse sammanhang. De större platserna och mer kända är väl det man automatiskt förknippar med ett speciellt namn, t.ex. Portland förknippar man nog oftast med Portland i Oregon. Men Portland heter också 9 andra städer i landet. Det Jacksonville de flesta väl förknippar med det namnet är Jacksonville i Florida. Men vi besökte alltså Jacksonville i Oregon – en superfin plats.

Jag gillar att spana in gatunamn, gärna fota olika gatuskyltar också. I Jacksonville är det vanligt med delstatsnamn på gatorna, rätt charmigt. Så klart finns en Main Street också (typ Storgatan) som det finns i nästan alla amerikanska städer. I en annan stad vi passerade under denna tripp hette alla gator bara en bokstav, typ A street, B street, C street osv. Rätt fantasilöst….men alfabetet kan ju alla så skulle man till M Street och såg E, F osv så visste man i alla fall att man var på väg i rätt riktning…

    

Jag är väldigt förtjust i Jacksonville. Jag är ju en känslomänniska så vad jag tycker om/inte tycker om baseras ofta på känslor. Vad jag får för känslor, hur jag upplever något just där och då, hur jag känner mig, vad för atmosfär  jag andas in. Mitt första besök i Jacksonville gjordes sommaren 2008 då vi och några kompisar hemifrån hade en helt underbar vistelse här. Ett av mina absoluta favoritminnen. Ibland är det farligt besöka sådana minnesvärda platser fler gånger, man kan bli besviken för att det inte känns, upplevs och andas på samma sätt som förra besöket och det man ömt vårdat i minnet. Det är inte roligt om goda minnen krossas då  minnsevärda platser återupplevs och man vid senare besök bara besviket känner ”det här är väl ingen speciell plats, det här är absolut ingenting…”. Alla tidigare positiva minnen från första besöket förstörs då för alltid. Vissa saker och platser kanske man inte ska återse, de mår bäst av att bevaras så de en gång upplevdes och präntades in i minnet.

Jacksonville gör mig dock inte besviken, det är en pärla och numera känns det som en måsteplats att återkomma till varje sommar. En av våra amerikanska sommartraditioner, känner jag nu.  Jacksonville är en k-märkt och historisk liten liten stad med anor från mitten av 1850-talet och guldrushen som då ägde rum på många håll i landet. Jag har besökt många gamla vilda västern städer i USA (då det är ett intresse hos mig och M, i speciellt Southwest-delstaterna finns det många sådana). Många gamla, forna glänsande guldgrävarstäder är idag bara övergivna, dammiga kåkstäder och ett sorgligt kapitel att se. Jacksonville är en (av förstås flera) gamla städer som inte raderats från kartan och övergetts utan som idag är en välbevarad stad, som även fått statusen historiskt landmärke och är extremt välbevarad.

Det ser inte ut så märkvärdigt från utsiden, men byggnaden är gammal och historisk (som allting i Jacksonville), upprustad dock och numera ett supermysigt Bed & Breakfast med tillhörande superb restaurang. Båda Bush-presidenterna har bott här under sina respektive presidentperioder då de varit på besök i stan.

Som jag skrev tidigare så har jag sett flera fornstora byar likt denna som förfallit och bara lämnats att dö när sista personen drog vidare mot nya platser att söka lyckan på. I USA kan man hitta mycket övergivet, landet är så stort så när en plats gjort sitt har man bara lämnat allting och dragit vidare.

Allting i stan ska kännas som för tvåhundra år sedan, det ska kännas autentiskt och spegla stans ursprung. Det är verkligen alla detaljer som gör att stan känns så ”gammaldags”, som t.ex. soptunnorna som inte är några plastiga vanliga moderna varianter utan ser ut så här.

Gatlyktorna är förstås också en annan detalj i gammaldagsstil. Det är detaljerna som gör det…

Alla roliga och fyndiga skyltar till affärer, restauranger med mera. Som t.ex. denna som säger att även damer är välkomna…

Klassiska barberarställen finns förstås, här kunde man få sig en riktig, äkta rakning med rakkniv och enligt gammal effektiv modell. Något taliban-M hade behövt men han envisas med att ha kvar sin ansiktsbehåring så det blev inget stopp här inte.

En annan butiksdörr välkomnar och skyltar med texten ”Din man ringde och sa att du kan ha allting du vill ha”…

Polis polis potatisgris

En sömnig söndagmorgon för några veckor sedan vaknade vi sent omsider (det var väl snarare förmiddag) , i sedvanlig morgonrutinanda skulle tidningen hämtas från trottoaren (där den på klassiskt amerikanskt manér dumpas av tidningsbudet). Det första det sömndruckna ögat noterade vid öppnandet av ytterdörren var tre polisbilar parkerade utanför husknuten. Senare anlände en fjärde med symbolen”sheriff” påmålad på ena sidodörren. När ett gäng polisbilar bokstavligt talat står utanför ens dörr så blir man ju lite fundersam och undrar vad är det som är på gång…

Historien nystades upp några veckor senare då jag kom i kontakt med en nyinflyttad granne, som i egen hög person varit inblandat i dramat och direkt kunde berätta hela den smaskiga historien.

Ett par och deras barn skulle flytta till Portlandområdet från östkusten, deras första bostad här skulle bli ett av de tomma radhus som finns i min länga. Deras hyrda stora flyttbil rullade sakta in en lördagkväll. Familjen som rest långt och var flyttrötta gjorde inget den första kvällen än att packa in det viktigaste och nödvändigaste som behövdes för natten, följande morgon skulle två killar anlända för att hjälpa dem med att bära in sakerna från flyttbilarna samt i viss mån packa upp. Flyttkillarna hade anlitats och hittats på Craig´s List (stort ställe på internet där privatpersoner kan göra allt från att köpa och sälja grejer till att erbjuda tjänster, hyra ut bostäder med mera – typ svenska Blocket). Söndagmorgonen grydde och det nyanlända paret hade sovit sin första natt i nya hemmet och delstaten. Kvinnan skulle ta en snabb dusch, varpå hon tog av sig sina smycken, inklusive sin vigselring. Hon tog av ringen, gav den till den tandborstande mannen och bad honom lägga undan ringen i en av lådorna i badrumsskåpet, vilket mannen gjorde direkt.

Det ringer strax därefter på dörren, de får bråttom och kvinnan avslutar snabbt duschen och slänger bara snabbt på sig kläderna utan att göra sig i ordning desto mer. De ska ju ändå flytta, bära och greja så ingen anledning snofsa till sig. Flyttkillarna som kontaktats via Craig´s List är på plats. Dagen kan börja! De börjar bära, kånka och greja. De hjälps alla åt, det är spring ut och in, nerför och uppför trappor. Precis sådär det är när man flyttar. Efter ett par timmar behöver kvinnan gå till badrummet och tänker då samtidigt ta på sig vigselringen hon tog av sig vid duschen och aldrig brydde sig om att sätta på sig då det ringde på dörren.  Tadaaa, vilket du säkert gissat sen flera stycken sen så fattas vigselringen och ligger inte kvar i lådan. Kvinnan blir förskräckt och går direkt till maken och frågar om han tagit undan ringen, han svarar omedelbart att nej, han har inte rört den sen han lade den i lådan då hon hoppade in i duschen. Efter några minuters konversation dem emellan beslutar de sig för att i smyg ringa polisen.

Polisen kommer således till platsen, inte bara en utan snart tre polisbilar står här utanför. Polisen frågar ut flyttkillarna som å det bestämdaste förnekar och säger att de inte tagit någon ring. Polisen säger att mannen och kvinnan har probable cause (trolig orsak) att misstänka männen och att därmed har polisen rätt att ta in dem till stationen för förhör och kroppsvisitering. Trots att det bara är en ord mot ordsituation. Killarna är förbaskade, upprörda och nekar konstant till det de anklagas för. De har inget annat val än att åka med i polisbilarna och in till station. De kroppsvisiteras men ingen ring hittas någonstans på dem.

Polisen säger att någon av dem kanske svalt ringen (har dock så skett så måste de ha varit ruskigt duktiga på att svälja stora knöliga saker, för ringen var stor med maffiga, kantiga diamanter). Polisen säger att de kan göra en röntgen på dem, det kostar dock en slant och är ingenting som polisen kommer att ta av sina resurser för ett ärende på den här nivån och bevisgraden, men att paret är välkomna att själva beskosta röntgen, för att på så sätt få 100%  klarhet i om de svalt ringen. Killarna har de tydligen rätt att hålla kvar ett dygn på finkan.

Paret avböjer röntgen, de tycker det är för dyrt och att de inte har råd att ta den utgiften. Så killarna släpps. Paret åker hem. Ringen är fortsatt borta.

De anmäler ärendet till försäkrinsbolaget, och visst kommer de att få ut försäkring, men det blir till ett nuvarande marknadspris, det blir förstås inte samma vigselring och känslomässigt känns det surt för paret.

Vigselringen kostade 30.000 dollar (ca 240.000 SEK med nuvarande kurs)! Så man kan ju förstå att paret är putt…. Jag höll på att svimma baklänges när jag hörde beloppet, vanliga Svenssons som lägger sådana summor på en ring. Läste att kronprinsessan Victorias ring låg på 100.000 SEK, dubbel mindre än det här Svensson-paret.

Vissa människor upphör dock inte att förvåna…. Har man råd med en 30.000 dollarsring så ska man väl även ha såna marginaler att man har råd att bekosta röntgen (den röntgen som polisen erbjöd) för att på så vis få 100% klarhet i om tjuvarna har ringen (vilket paret är 100% övertygad om då ringen inte kan ha försvunnit på annat sätt).  Sen undrar jag också vidare vilka konstiga prioriteringar människor gör, man köper en 30.000 dollarsring men har sen bara råd att köra omkring i en 10-årig gammal skrotbil som bara är värd några få tusen dollar. Istället för ringen hade man för det beloppet kunnat köpa en bra bil istället…. Sen undrar jag också hur man bara lägger ifrån sig en 30.000 dollarsring i en låda när man väntar två vilt främmande flyttkillar som raggats upp på tvivelaktiga Craig´s List och som man vet ska flyttbära, packa upp och hålla på med ens ägodelar.

Både kvinnan, mannen och deras sockersöta unge verkar vara gulliga, genuina och goa människor. Men jag känner dem inte alls. Makens spontana kommentar då jag återberättade historien för honom var: försäkringsbedrägeri.

Vem vet….. Lite halvlurt känns faktiskt allting.

Långhelg är melodin – utflykt södra Oregon

 Jag tycker amerikaner är bra på att förvalta kort ledighet och göra en långhelg till något extra (som t.ex. den nyss firade nationaldagshelgen), få den att kännas längre och med mycket innehåll.  Kanske vi amerikaniserat oss lite, men långhelger betyder mycket mycket mer här än vad det gjorde då vi bodde i Sverige. Vi är också (oftast) väldigt bra på att verkligen förvalta dem väl, så de känns längre. På något sätt finns det mindre förväntningar, stress och press runt en långhelg också. Man kan bara njuta, göra roliga saker - på egna villkor. Längre semester, typ hemresor, är ofta förknippade med mer stress, hets och att ”hinna med allt”. Det finns dessutom förväntningar då och man ”ska” göra så mycket för nu är det ju semester….  M som har en speciell position i sin grupp kan dessutom inte enkelt ta ledigt under längre perioder, det finns ingen med hans kunskap i gruppen så är han borta en längre tid måste han jobba som en galning veckor i förväg för att förbereda sin bortavaro, dessutom måste han i viss mån vara tillgänglig under en längre semesterperiod , det gör att det ibland nästan inte känns ”värt” att ta ut all sin semester samtidigt då det krävts så mycket förarbete. Men kortare semestrar som till exempel att plussa på en dag runt långhelger och upp till en vecka är lagom för att han helt ska kunna stänga av jobbet, lämna datorn hemma, inte behöva förbereda mycket för sin frånvaro. Kort sagt, det kan ”ge” betydligt mer i form av avkoppling och semesterkänsla med kortare, spridda ledigheter lite här och där. Men alla är vi olika, behöver och trivs med olika sorters upplägg och varianter.

Lång utläggning…. Här kommer i alla fall lite bilder och berättelse från vår riktigt fina och uppskattade långhelg. 

Man är bra i USA på att marknadsföra sig, ibland blir det lite komiskt. Även de minsta, konstigaste och ”tråkigaste” platser hittar nåt bäst, störst, finast, konstigaste – något superlativ att marknadsföra sig med. Vet inte hur många ”Amerikas bästa småstad” jag varit i eller liknande…. Denna gång gick vår bilresa söderut i delstaten och bland annat ett stopp i Grants Pass (enligt sin egen slogan, Amerikas bästa river town).

Jag hade bokat in en båttur ute på floden Rogue river, båtarna som trafikerar är någon form av proppelerlös båt som inte behöver mycket vatten under sig utan kan glida fram i en miljö som just denna flodmiljö. Fort gick det stundtals, runt 60 miles/hour (ca 96 km/timmen) och det kändes då som ansiktet skulle blåsa bort. Stundtals stängdes motorn av och vi bara gled ljudlöst fram.

Vi hade en både underhållande och väldigt duktig båtförare. För övrigt verkar det vara rätt hårda och tuffa krav bli auktorierad båtförare på en flod som denna, där vattennivåer, strömmar, stenar och en massa annat ständigt föränderligt gör det rätt tufft och kräver erfarenhet och utbildning för att manövrera mellan. Här passerar vi under en bro, strecket på bilden markerar hur högt vattennivåerna varit. Dessa rekordnivåer sker förstås inte särskilt ofta, men varje år är kraftiga vattenstigningar ett orosmoment för de hus som finns längs strandlinjen.

Rogue river är låååång och skiftar kraftigt i utseende längs de olika partierna, den mynnar ut i Stilla havet. Vi passerade bara längs 36 miles (ca 55km) längs floden, vissa delar var väldigt bebyggda och med broar, flotta villor med mera som syntes längs strandkanten. Vissa partier var ödsliga och gav vildmarkskänsla. Emellanåt kunde man se ramper vid strandlinjen, båtramper där folk kan sjösätta sina kanoter, gummibåtar och bege sig iväg ut för att paddla. Mycket populärt sommarnöje, påstod guiden (vi kunde se en drös paddlare under vår tur). Man behöver dock tillstånd, bara en viss mängd människor tillåts vistas på floden per dag.

Utseendet längs floden och naturen ändrade karaktär ju längre in vi kom. Dessutom ändrades strömmarna. Vissa partier hade mer stömmar, medan andra (se bilden nedan) var spegelblanka och mindre strömmar (dock undervattensströmmar som inte gick att se på ytan).

Nu är vi djupt inne i Hellgate canyon (som platsen heter), det här partiet var det vackraste och mäktigaste på hela rutten, jag tyckte det var mycket speciellt, mycker vildmarkskänsla här ute. Precis här spelades förresten thrillern The River Wild (med Meryl Streep och Kevin Bacon) in i mitten av 1990-talet. Guiden berättade en massa om inspelningen och hur de dels manipulerat med landskapet och forslat dit ”fel” växter (landskapet ska föreställa Montana i filmen) och annat. Vore kul se om filmen nu när man sett platsen på riktigt och vet hur det ”ska” se ut…

Det slår mig ofta ofta då vi rest/reser inom USA hur otroligt mycket det finns att se och uppleva, alltifrån öken, hav, träskmarker och storstäder. Jag kan verkligen förstå hur otroligt mycket amerikaner har att se och upptäcka i sitt eget land, att behovet för utlandssemestrar inte är på samma sätt som för oss som kommer från ett litet land och där man rätt snabbt sett ”allt”.

Blöta (på hemvägen gjorde båtchauffören en massa spinning med båten, så vatten stänkte upp och det blev som värsta nöjesparken) men mycket nöjda steg vi iland sen eftermiddag och körde fortsatt söderut till en av mina absoluta favoritplatser: den gamla western-stan Jacksonville som ligger i riktigt södra Oregon och som vi besökt tidigare somrar. En plats som numera faktiskt blivit en sommartradition för oss att besöka, en amerikansk sommatradition vi skapat. Mer om det imorgon.