Lista – sammanfattning från semestern
…..nu är det nästan två veckor sen jag kom tillbaka och plötsligt känns det som minst en månad sedan. Underligt hur fort och smidigt man kommer in i det vardagliga igen, även om vaccumet känns väldigt konstigt de första dagarna. Det är ändå med lite fräscha ögon man ser allting igen.
Största aha-upplevelsen: Jag vet att detta sagts av många andra utlandsboende tidigare, men det ÄR ju verkligen så att folk där hemma är så mycket trendigare, välklädda och slanka. Jag hade nästan glömt bort det, men sluskarna med säckiga mysbyxor i mataffären är ju i princip noll.
Bilparken: Så lustigt hur gatubilden kan se så olika ut. Nästan inga trucks (flakbilar) alls. Saab och Volvo var om vartannat. Jag roade mig ibland i trafikljusen, då vi stod vid rött och såg passerande bilar med grönt köra förbi. Jag roade mig med att räkna hur många bilar i bilkön som INTE var Saab eller Volvo. … Överhuvudtaget mer europeiska bilar, Citroen, Peugeot och Opel t.ex. har jag nog aldrig ens sett här.
Servicen & artigheten: Amerikaner är bara världsbäst på service, även dålig amerikansk service är många gånger bättre än lysande nordisk service. Det får man bekräftat då man lämnar Amerika för en tid och får se annat. M som även åkte en runda till Norge påstod att norsk service var t.om. sämre än svensk och åländsk (hur det nu är möjligt…).
Buffligheten: Man må vara ett artigt köande folk, men jag tycker inte det riktigt stämmer. Buffliga människor som trycker och pressar på, i köer kunde jag känna den bakom mig andas i nacken på mig. Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker amerikaners personliga sfär och de måtten man ”ska” hålla sig ifrån varann är större än svenskars/nordbors. Kundvagnar som körs in i ryggen på en av nån som irriterat vill komma förbi, hur vore det med ett ursäkta får jag komma förbi…
Positivaste överraskningen: Vem sa att det bara är nordisk sommar som är nåt att ha….hösten, den fina septemberhösten är ju helt enastående.
Konstigaste affärsrådet: Vi köpte lite Diesel jeans, tvättråden de gav (stod även uppsatta lappar i butiken) var att jeans helst inte ska tvättas först efter 6 månader för att hålla sig allra bäst. Vem vill inte gå med otvättade jeans i ett halvår…
Godaste: BRÖDET!!! Det amerikanska fluffbrödet är ingen höjdare, även om jag i ärlighetens namn hittat riktigt bra bröd här. Hade jag varit rik hade jag haft en privatjet att komma över med gott, färskt, mörkt bröd titt som tätt.
Mystiska förändringar: Naturligtvis har inte allting stannat och upphört sen jag flyttade, men det känns ändå konstigt att se hur saker och ting förändrats. En ny butik där, ett nytt hus där. Det ska ju stå stilla, ingenting där hemma ska förändras. Det ska se ut, kännas och vara precis som i barndomen… Det ska gå att känna igen sig, vara precis som när man lämnade…
Bästa tv: Vi glodde på en del tv mellan varven, bla Idol på svenska TV4. Jag har aldrig kollat på det tidigare, men det var ju hur bra som helst! NU ska jag helt klart börja kolla på Amerikanska Idol när det kör igång, hur har jag kunnat missa ett så här bra program…
Bästa designen: Det slår mig än en gång att nordisk design är världsklass, så vackert. På allt från ljuslyktor, glas, dukar till möbler. Med mamma var jag inne på möbelvaruhusen Mio möbler och Europamöbler och jag hade lätt kunnat ta med mig allting i affären. I en klassisk amerikansk möbelbutik kanske jag på sin höjd kan tänka mig en möbel…
Likheten: Det är väldigt homogent i det kära hemlandet, så väldigt lika på alltifrån hur folk går klädda, ser ut, tänker, lever, resonerar. Detta är svårt att förklara, kanske kan bara en utlandsboende förstå vad jag menar? Men det är väldigt lågt i tak där hemma, allting ”ska” vara på ett visst sätt för att vara rätt och riktigt. Här finns det betydligt mer variationer, man kan leva lite som man vill och tycker utan att nån rycker på ögonbrynen eller reagerar. Det är ok börja jobba med en baby som är 2 månader gammal, samtidigt som det är ok att vara hemmamamma resten av livet. Det finns inga rätt eller fel, bättre eller sämre. Det finns färre måsten och osynliga regler hur man ska göra och leva sitt liv, det är ett betydligt mer individuellt samhälle och individuella värderingar som råder här. På gott och ont så klart men jag upplever det ur mitt perspektiv som 95% positivt. Det här blev jag igen påmind om under semestern. Jag tror det här är en av de saker jag skulle ha svårast att vänja mig vid igen om jag flyttade tillbaka.
Jobbigaste: Flackandet från stuga till stuga, en natt här, en annan natt där. Kappsäckslivet hade känts mindre om det varit en fast bas hela tiden, t.ex. om vi haft en stuga där vi bott och alla andra fått komma dit för att hälsa på oss 
Drömma går ju…
Världens mysigaste hem: De nordiska hemmen är så vackert inredda, det är helt fantastiskt hur fina hem både utvändigt och invändigt det finns där hemma. Flera vänner har flyttat till vackra hus, och du milde vad fint de fått. Jag riktigt njöt av att sitta i deras ljusa, fina, nordiskt designade kök och äta kladdkaka med dumlekola i botten, serverad på fina Rörstrandstallrikar med äppelträden svajande utanför köksfönstret. Att vara en del av vardagen, det var bland det bästa med besöket. Såväl i kompisumgänget som familjeumgänget.
Jamen nu fick jag ju enorm längtan efter svensk höst…;-)
Fan vad KUL det var att läsa denna lista.
Underbart!
JAG hade kunnat skriva den själv.
Skriver under på ALLT. Precis allt, inklusive det du säger att det är ”lågt i tak”, för det är ju helt sant.
LIKASÅ att ALLA har det fint och ombonat hemma!! YES, so true!! det är mer än man kan säga om många här…
Japp, ALLA ser likadana ut! Ibland bara gapar man. Men, det är lätt att vara trendig i good old Sweden för det finns ju liksom bara ”rätt” stil att välja på. Take the good with the bad där, tycker jag.
OCH designen—JA och AMEN!!! Allt är ju snyggt. Det räcker bara att gå in på Åhlens så börjar man dreggla. ATT man gör!
Buffligheten—varenda ggn jag är hemma slås jag av den…DET går inte att INTE drabbbas av den. Skit vad otrevligt det ÄR, alltså!!! Man blir förbannad och på dåligt humör.
OCH buffligheten är värre i Finland än i Sverige, tycker jag. Och då är det ILLA.
Fasiken vad sugen jag blev på kladdkaka NU då!!! Anne!! Nu har du fått godistarmen att vakna
KLART du ska börja kolla American Idol sen när det drar igång. Underbart roligt!!!
På Åland är väl brödet snäppet bättre än i Sverige, visst? DET tycker jag åtminstone att det är i Finland. Godare än i Sverige.
Underbar lista och sammanfattning!! GILLAR!!!
Kramar!!!
Sweflo,
svensk höst är så fin, speciellt den tidiga hösten i september (nu är det nog rätt trist där…). Det är lätt att man glömmer bort dem, lätt man bara minns ljusa sommarnätter och allt det sommarfina. Men det finns helt klart flera fina årstider. Kram!
Annika,
Vad roligt att du gillade min sammanfattningslista, det gör mig glad!
De första dagarna efteråt har jag svårt att riktigt sammanfatta, det är först när det gått en liten tid och jag fått distans som det känns rätt och riktigt att tänka igenom lite mer hur det var. Buffligheten är verkligen astrist, man slås av den i princip direkt då man stigit av flyget och landat på Arlanda. Precis alla har det ju så fint hemma, annat än vad man kan säga om att det är här… Det är helt klart en kulturell skillnad. Haha, jo det är ju rätt lätt att vara trendig i Sverige, som du säger så finns det bara ”rätt” stil att välja på. Jag trodde innan att jag skulle shoppa en massa kläder, såg framemot det. Men när jag väl gick i klädbutikerna så tyckte jag inte att det fanns nåt intressant eller spännande, blev lite besviken faktiskt. Jag tror faktiskt det blivit så att jag numera föredrar köpa kläder här, att jag lärt mig hitta saker här jag tycker om bättre. Lite kläder fick jag från min mamma, jättefina plagg. Men överlag, sådär allmänt så tycker jag inte det fanns nåt i alla de svenska klädbutiker jag innan tänkt jag skulle frossa i. Så kan det gå. Man ändras. Kram!
a) Grattis. Jösses vad som händer när man inte läser på ett tag
b) DUMLEKOLA!
C) Fast det där med lägre i tak är inte bara dåligt, tycker jag. Här känner jag att folk kan vräka ur sig vilken oaktsam åsikt som helst utan att känna omgivningens press på att ta hänsyn. Jag vet inte.
d) Oh. Svenska hem. Mina amerikanska vänner tror mig inte när jag berätta hur snyggt alla har det i Sverige. Jag vinner lätt snyggkategorin i vår vänskapskrets, men jämfört med de flesta svenska hus och lägenheter ligger jag definitivt i lä. Borde ta tag i det där…
e) Fast jag känner inte riktigt samma sak om personligt utrymme – upplever det som att det är några myrsteg mindre än i Sverige. Bloggade precis om det. Det kanske har att göra med den avslappnade väskuskstilen jämfört med stressade svenskar i kö? Vet inte.
Intressant att läsa din lista! Jag reflekterade dock över att det kändes som det positivt svenska på listan var ”ytliga” saker som design och snygga kläder och det negativa var sådant som egentligen räknas. Lite trist om det nu skulle vara så.
På tal om det där med stil så är det ju som sagt mer homogent i Sverige. Alla är relativt modemedvetna, i alla fall i Stockholm. Sedan tycker jag fortfarande att det finns olika stilar, t ex i Sthlm finns det ju en utpräglad Östermalmsstil och Söderstil t ex. Sedan tycker jag att taket blir högre ju äldre man blir eftersom man får lite mer perspektiv med åldern samt blir lite mer självsäker och inte känner att man behöver följa en viss stil. Man kan blanda lite liksom!
Jag har förresten hört att servicen i Tyskland ska vara ännu värre!
Men jag tror lite att det inte alltid handlar om bra eller dålig service utan vad man uppfattar som service. Jag tycker t ex att den servicen vi fick i New York inte var så bra men en amerikan skulle nog tycka det. Dvs de kom ofta och frågade om vi behövde något, om de skulle ta någon tallrik, osv. medan vi bara ville sitta i lugn och ro och äta. När de väl serverat maten räcker det väl om de kommer en gång och kollar?! Och i affärerna vill jag inte ha en expedit efter mig hela tiden och jag tycker de som jobbar i en affär, i alla fall när affären inte är särskilt stor, borde ha koll på när en kollega redan frågat mig (eller två kollegor). Det fick jag lära mig på Fred Perry i London. Sök ögonkontakt med kunden, fråga något (helst en fråga om man inte kan svara ja eller nej på, och håll dig sedan i närheten ifall de verkar behöva något. Men stör inte! Och jag hatar detta ”how are you”, ”how are you today?” bla bla bla. Men det är väl olika kulturer som sagt och detta är ett område där du blivit amerikansk hahaha!
Kram!
Åh vad himla intressant att läsa! Jag var nyss 6 veckor i USA och jag håller med om typ allt här, det är alltid lite svårt att veta om man uppfattat rätt som ”bara” turist men nu vet jag att jag hade rätt!
Bra sammanfattning. Jag la nog märke till ungefär samma då jag var hemma i sommras. Den fina goda servicen kommer man helt klart att sakna som finns här. Kanske beror det på att de är mer måna om sina kunder/sitt rykte samt att de behöver sina dricks på ett helt annat sätt. Jag älskar att kolla in modet då jag kommer till Stockholm! Visst är det homogent men så kul ändå. Här finns inte mycket till mode alls. Svensk design är sååå snygg. Oh vad jag saknar det. Innan jag flyttade tyckte jag det var jättekul med inredning men det har ju inte alls blivit av på samma sätt här då det dels är svårare att hitta det som jag tycker är snyggt och om man nu hittar det så finns inte dessa butiker här samt att det är ganska dyrt. Håller med dig om att just kringflackandet och att inte ha något eget krypin är det sämsta då man är hemma. Jaaa brödet blev jag helt kär i hemma. Trodde jag hade kommit till himlen första gången jag steg in på Vallhallabageriet i Stockholm en tidig morgon och det var varmt därinne och doftade så gott! Jag köpte flera av deras goda brödlimpor och packade med mig i resväskan. Jag har en hel del svenskt bröd i min frys. En riktigt skatt alltså.
Man förändras ju väldigt mycket då man bor utomlands själv. Det ger så mycket och berikar verkligen så jag tror att man upplever det ”låga taket” så mycket mer än om man inte hade bott utomlands. Kanske är det delvis så vart man än kommer från och har sitt ursprung även om det i Sverige verkligen finns mallar för mycket. Det är ju lite trist att ramarna inte alltid är så flexibla.
Ha det bra och kramis.
Tätortstimotej,
Tack!
Dumlekola ÄR ju bara så gott. KAn rekommendera det i bakverk också, typ kladdkaka. Blir segt och härligt gott
Visst är i princip alla svenska hem så fina och mysiga, det är verkligen en skillnad på här och där. Det handlar inte om pengar eller dyra medel, folk har bara en annan känsla för stil och form kanske…
Anna,
För visst finns det ju massor med ”viktiga” saker där jag tycker de svenska varianterna ”vinner” och de amerikanska förlorar.
Absolut så beror ju bra och dålig service på hur man definierar det också. Jag vet att M t.ex. tycker det är skönt med ”sura” expediteter som man inte behöver smila upp sig för. Att slippa servitriser som kommer och frågar om det är bra stup i kvarten och det där med servitörer som kommer hela tiden och stör, det tycker i och för sig jag också kan vara irriteradnde och är snarare dålig service. Håller med dig. Tror även en amerikan kan känna och tycka så. Men överlag så tycker absolut amerikaner är bättre på service, artighet och bemötande. Det står kanske mer på spel också, dricksen spelar större roll här t.ex.
Hmmm, det kanske verkade lite ytligt om man ser det som du uppfattade det. Att de bra svenska grejerna var mer de ytliga medan de mer ”djupa” blev positiva för de amerikanska.
Jag kanske borde återkomma med en annan lista också
Men det här jag rabblade upp nu var liksom saker jag ”såg” och noterade på ett annat sätt då jag var hem. Samtidigt så tror jag också att det vore lite trist och kanske ett dåligt tecken om mest svenska ”viktiga” saker upplevdes som bara och mest positiva för mig just nu. Om bara viktiga svenska saker var de som ”vann” i jämförelse. För om det var så, då skulle det ju inte kännas som att det finns en anledning för mig att bo här i USA just nu om inte amerikanska viktiga saker just nu skulle vara det jag värdesätter mer kanske. Jag tror det är lite nyckeln till att trivas och kunna bo ”på riktigt” utomlands för obestämd framtid, att listan på de viktiga sakerna i det nya landet liksom är fler än de i hemlandet. Därmed inte sagt det bara är guld och gröna skogar i det nya landet och att man inte kan se allt negativt. Jag menar inte att jag är en sån som dissar allt där hemma medan jag höjer allt till skyarna här. Men överlag så tror jag, för att man ska trivas riktigt bra, så måste det ju finnas en anledning till varför man flyttade, att man flyttade till nånting bra som man tycker är bättre i det nya landet. Därför man vill stanna kvar. Just nu.
Sen svänger ju sånt där, man ändrar sig, utvecklas och värdesätter andra saker efter en tid.
Kanske som nu då vi snart får barn t.ex. att den fantastiska nordiska barnledigheten och förmånerna man har som förälder i Sverige kommer att bli mer tydliga för mig och nåt jag kommer värdesätta än mer och sakna, samtidigt som varianterna här kommer att störa mig. Vem vet. Men äh, du fattar vad jag menar
Anno,
Vad kul du gillade min lista!
Visst är det alltid intressant att iaktta och ta in intryck och saker, om det så är som turist eller som boende.
Desiree,
Vad klokt du säger om det ”låga taket”. Du kan ha helt rätt, att mycket handlar om det att man överlag sett och upplevt mer, förändrats och just därför upplever det så (inte att det bara ”är” så liksom). Brödet där hemma är så fantastiskt gott, jag gillar ju bröd överlag och vill ha det varje dag så det var en dröm att verkligen få riktigt gott bröd. Jag tänkte också ta med mig, men vågade inte riktigt sen. Fegt av mig kanske, itne så att jag hamnat i finkan pga jag hade bröd i väskan direkt… Förstår det är en riktig skatt att ha bröd i frysen. Jag ska helt klart ta med nästa gång. Inredning och design ÄR bara så snyggt!!!! Samt det här igen med att ”alla” har så fina hem. Det handlar inte om pengar eller att det är dyrt, med enkla och billiga medel har ju typ t.om. studenter fina hem. Kram på dig!
Vilket bra inlägg! Visst är vi svenskar ett utomordentligt trendigt folk som har snygga kläder och snygga hem. Jag tänker ofta på det här i Frankrike bara när man kollar på ”till salu” annonser på hus och lägenheter och jämför med hur annonserna ser ut i Swe. Visst vartenda hem är stylat i DN bostad och ser väääldigt lika ut men här är det inte genomtänkt för 5 öre, det kan stå en gubbe mitt i bilden eller odiskad disk. Likadant håller jag med dig om att det är mer likriktat i Swe. Där blir jag varje gång jag är ”hem” ifrågasatt när jag ska börja jobba och vad jag gör hela dagarna under min ”lyxhustru” tillvaro medans här i Frankrike så är det inget infrågasättande utan bara rätt självklart att vi har gjort det valet.
Gillar verkligen din blogg och jag har nu snart läst igenom den eftersom jag är ganska nytillkommen läsare
Lena
Lena,
Tack för dina fina ord!!!
Kul att du gillade inlägget också, när man är hem på besök numera så betraktar man ju saker på ett lite annorlunda sätt. Får ofta nån aha-upplevelse också. Ifrågasättande av livsvalet och de val man gjort, ja det känner jag ju såväl igen….
Visst är hemmen så fina (även om de, som du säger, är stylade och egentligen väldigt lika), bostadsannonserna ser ut som små inredningstidningar i sig. Ibland brukar jag roa mig med att kolla på svenska sidan hemnet bara för att kolla in lite heminredning…
Vilken bra lista Anne. Du skriver alltid sa bra, sansat och klokt. Det ar darfor jag alskar att lasa din blogg. Pa en del andra svenska bloggar sa gnalls det sa mycket for att det inte ar som i Sverige har i USA, det blir sa tjatigt. Men du har verkligen omfamnat olikheterna i ditt nya hemland USA och ditt gamla hemland Sverige. Inget ar direkt samre eller battre, bara annorlunda. Jag tycker ocksa att folk ar sa valdigt artiga har vilket ar trevligt och da upplever jag svenskar som ganska buffliga och oforskamda nar man aker hem till Sverige. Man ser liksom med andra ogon pa Sverige och svenskar nar man bor i ett annat land. I Sverige ska allt och alla vara sa lika vilket ar ganska trist tycker jag, man far inte avvika fran mallen. Har i landet behovs det ganska mycket for att man ska hoja pa ogonbrynen och ens reagera. Folk far liksom vara hur dom vill. Det ar nog en av de saker jag gillar bast med att bo har, att taket ar valdigt hogt. Du har ocksa helt ratt i det du skriver om design… det finns inget finare, snyggare eller mera stilrent an Skandinavisk design. Det finns vissa saker som USA inte ar bra pa och det ar en av dom. Choklad och godis en annan
) Tack for en bra lista som var rolig att lasa och gav en del att tanka pa / Halsn Anne i MD
GRATTIS till att du ska bli mamma!
Och TACK för en underbar blogg där vi utlandssvenskar kan känna igen oss i mycket.
Jag skrev nyligen till dig genom SVIV-vet inte om du ens är inne där emellanåt?
Du har nog fullt upp med din blivande roll som mamma och denna blogg.
Din lista var såååå himla bra och man kände igen sig i allt. Något jag märker av mycket när jag är hemma är att man får inte mycket frågor om ens liv här borta. Jag vet inte riktigt vad det beror på men ingen verkar direkt nyfiken på att man lever ett helt annat liv än dom själva.
Om jag hade en kompis som bodde i ett annat land än mig själv så vet jag att jag skulle ha tusen frågor till den personen när vi väl träffades. Så jag vet inte varför det är såhär.
Men jag märker att dom flesta svenskar är bara så himla nöjda med sina liv och sin tillvaro där hemma att dom kanske inte ens har något intresse av en annan?
Uppskattar iallafall dina rader väldigt mycket och jag hoppas på en till lista!
Kram Helene
Jag glömde ju att tillägga en sak som jag märkte var väldigt viktig och stor hemma. FREDAGSMYS!
Att mysa om kvällarna och till helgen med lite gott att äta tog sån stor plats i folks liv och jag saknar det själv nu. För inte blir det samma sak att sitta med tända ljus när det hela tiden är strålande sol och värme omkring en. Då saknar man allt lite höstrusk och mörkare kvällar som tar mysfaktorn till en helt annan nivå, eller hur?!
Intressanta iaktagelser. Som vanligt när det gäller dig! =) Nu har jag iofs inte varit hemma på ett tag, åker vi till Sverige i sommar är det tre år sedan sist. Men jag håller helt med dig då det gäller hur snygga & trendiga svenskarna är, i synnerhet i storstäderna. Maken sa ”gud vad alla är rika” då vi var på besök. Men det handlar inte om pengar, det handlar om att ha stil. Fast här i Madison, CT har jag nog aldrig sett folk i affären med trashiga sweat pants, men det är väl liter mer en upper class town jag bor i. Sen servicen har du så rätt i. Ofta klagar svenskar på amerikaner och säger att de är så ”ytliga” när en expedit säger Hi, how are you när man kliver in i en butik. Men hellre det än en sur kassörska som knappt tittar upp (vilket är sååå vanligt i Sthlm). Samma sak med buffligheten – i Sthlm får man ju en armbåge i sidan till som tätt. Fast i NYC är det lite samma mentalitet. Vet inte, kan det vara ett storstadssyndrom trots allt?
Haha, jeanstvättrådet är ju en gamal beprövad metod i ”modebranschen”. Ägaren på Acne gick omkring i samma jeans i 1,5 år för att få fram exakt rätt look. Jag tvättar såklar oftare än så men många tvättar helt klart för ofta. Och då inte enbart jeans. Inte så bra för miljön om inte annat.
Jag älskar nordisk design men måste säga att svenskar är OTROLIGT tråkiga och homogena då det gäller inredning. ALLA ska ha vita eller kaffe latte-väggar, en fondvägg (snark), ljusa björkmöbler och avskalat. Jag tycker det är ganska trist och intetsägande.
Lite lustigt att du tar upp det här med stay at home moms och mammor som väljer att jobba. Haha, du skulle sett Dr Phil idag – hemmafruar som skrek och gormade och sa att de som valde att jobba var dåliga mammor. Så himla ok är det nog inte här heller om man skrapar på ytan. fast här är det nog mer högt i tak än i Sverige. Fast börjar man prata religon eller dödsstraff är det extremlågt i tak här i USA.
Nästa gång vi åker till Sverige kommer vi att bo på ett och samma ställe. Flackandet tar verkligen på krafterna. Vann jag på Lotto skulle jag köpa en övernattningslägenhet i Stockholm. =)
Å vad bra skrivet!!!
jag känner igen mig i så mycket och framförallt tror jag att min skräck inför ett ev tillbakaflyttande till Sverige skulle bli just detta att det är så lågt i tak hemma jämfört med här. Givetvis inte på alla områden men framförallt vad gäller just familjen. Här tycker jag fler är öppna för indivduella lösningar och att man inte klankar på varandra för att var och en fixar sin egen lösning som passar just den egna familjen. Hemma MÅSTE ju alla vara föräldralediga i stort sett samma tid. Annars är det fy fy. Mamman ska vara hemma minst halva tiden eller max ett år paappan resten. Gör man annorlunda är det inte okej. Barnen ska vara på dagis för det är bäst, och de ska vara där från en viss ålder. Tidigare eller senare är no no. Det känns väääääldigt trångt tycker jag och lite kvävande. Särskilt när man som utlandsboende pratar med svenskar om juts detta. men föräldraledigheten är helig. åt alla håll. På samma vis som det är heligt att INTE vara hemma förälder för detta är sjävlfallet en kvinnofälla!!!!!!!!! Eftetrsom det alltid är kvinnan som är hemma. Jag kan förstå tänket och rent samhällsmässigt så kan det säkert vara knepigt att få ihop läsningar som kan passa alla och som samhället (dvs alla medborgare) kan få ihop pengar till (eftersom vi i Sverige har ett skatttebaserat ”säkerhetssystem”) men jag tycker ändå att det känns så jobbigt att alla även privat har sååå många åsikter om alla som itne gör EXAKT som ”man ska”. För mig finns inget sådant som den ultimata lösningen. Inte ens för en och samma familj. Saker o tng förändras ju. Med ett barn kasnke det är på ett vis och om man får fler kanske det är helt annorlunda förutsättningar. Så hur ska det då inte kunna vara mellan olika familjer. Familjen är ju det privataste man har men att då inte kunna ha friheten att lösa sin familjesituation på det sätt som passar en bäst, utan att man ska få höra anklagelser eller likande från andra tycker jag känns otroligt konstigt. och trist.
Men men, det finns ju som sagt annat som är mycket högre i tak i Sverige än här. Det är nog mest det att jag just nu är så intresserad av just familjefrågor efersom vi har småbarn och det ständigt är aktuellt med dessa frågor.
En annan sak jag också lade märke till i julas när vi var hemma var homgeniteten! Både M ich jag tyckte det var slående! Alla har inte bara samma smak vad gäller kläder etc utan ahndlar samma saker till hemmet också! När vi var hemma var det tydligen Eva Solo (tror jag märket heter) som var väldigt poppis på f d Dukabutikerna. Ungefär på samma vis som när ALLA skaffade iittalaljusstakar för värmeljus i olika färger när vi bodde i Stockholm. Alla! jag emanr verkligen ALLA! Helt sanslöst egentligen. Och rätt tråkigt i längden eftersom man hittar exakt samma prylar i alla hem.
Å andra sidan finns det hem här som är sååååååå hemska vad gäller smak (enligt mig
) att jag hellre tar 10000 iittalaljusstakar istället, hahaha! 
Men lite ”lagom” variation vore annars kul tycker jag!
Stor kram nu och hoppas att du kan vila ordentligt!!!!!
Anne i MD,
Tack så jättemycket snälla du, jag blir jätteglad!
Det är verkligen en av de saker jag också gillar väldigt mycket här (som du också säger att du uppskattar), att det är så högt till tak. Det är ju svårt att beskriva en sån sak, förklara. Kanske man måste leva i det och själv uppleva det så för att riktigt förstå vad som menas…
Jag gillar verkligen att leva här, det passar mig och min personlighet på nåt sätt. För mig är nog det största minuset (kanske så för många???) att jag inte har min familj och vänner här. Det är det enda minuset, annars så trivs jag väldigt bra med allt amerikanskt.
Du har så rätt!!! Godis och choklad är de inte bra på här heller. Du skulle bara veta hur mycket godis jag släpade med mig i resväskan, riktigt pinsamt mycket. Jag ville ju passa på
Helene,
Du är alltid så snäll och fin!!
Men vad säger du, har du mailat mig på sviv. Det har jag helt missat. Går så sällan in där men brukar alltid få mail om det hänt nåt. Ska genast gå och kolla!!! Vad bra att du sa. Får återkomma den vägen istället!
Just det, du har helt rätt. Fredagsmys!!!! Skriver mer till dig privat.
Petra,
PRECIS, det handlar inte om pengar utan stil. Det är det som är det sköna också, svenskt bevis att man behöver verkligen inte ha pengar för att gå snyggt klädd och ha ett fint hem. Det är nog annars många som gör den kopplingen pengar = råd att ha det snyggt. Men icke sa nicke. Vad jag också hört är en amerikansk reaktion då de kommer till Sverige är att folk är smala. Nu kanske det är vanligare om man kommer från delstater som verkligen har väldigt mycket tjocka personer och den gatubilden är vad man känner till, men ändå, rätt intressant hur utomstående kan reagera på saker.
Haha, du, jag vet också vad jag skulle göra om jag vann snuskigt mycket på lotto. Det skulle nog gå till en bostad over there. Helt klart.
Aha, så det är jag som är totalt bonnig och inte vet att man ”ska” inte tvätta jeans ofta
Skämt åsido, du har ju annars rätt i att man nog idag överlag tvättar för ofta och mycket. Men ett halvår…nä, oavsett hur rätt look jeansen får av det så står jag nog över…
Saltis,
AMEN till det! Jag skriver under allt på allting i din kommentar, till 100%. Bra skrivet.
Det är helt klart en av de sakerna (lågt till tak) som jag skulle ha svårast att anpassa mig till, man har blivit annorlunda där, tänker annorlunda och även van vid att skräddarsy en lösning som ingen har åsikter om och som dessutom funkar rent praktiskt (även om man ”kan” göra det i viss mån i Sverige också så kan man ändå inte, då ju system och annat inte är så utformade). Allt annat vänjer man sig vid rätt snabbt tror jag, men de här mer djupgående förändringarna man gjort under utlandsåren har nog etsat sig fast rätt djupt. Det kan ju tyckas konstigt egentligen, att man här i USA där det ju egentlgen är tuffare och otryggare vad gäller allt från ens sjukförsäkring (bundet till ens jobb, attans om man förlorar jobbet) och en massa andra liknande grejer är det mycket mer osäkert för en här. Samtidigt upplever jag ändå en större frihet ändå. Trygghet och frihet kan definieras lite olika.
Sen är det så klart väldigt beroende på ens livssituation, jag är helt medveten om att levde du och jag andra liv här i USA (typ hade en döende mamma vi måste försörja för det fanns inget skyddsnät som tog hand om henne, eller om vi var arbetslösa osv osv så skulle vi resonera annorlunda). Hur som helst, nu blir det flummigt från min sida här.
Just familjefrågor är ju nåt som ligger dig varmt om hjärtat, där du ser för-och nackdelar ock känner var det är högre i tak. Sen är det ju som du säger högt i tak i Sverige på många sätt också, t.ex. så har man väl högsta biskopen i Svenska kyrkan som är kvinna och homosexuell. Det är ju en sorts högt i tak som man t.ex. aldrig skulle se här tror jag…
Aven om jag tror att det ar stora skillnader aven mellan UK och USA sa kan jag skriva under pa allt pa din lista. Jag brukar gora precis samma refektioner!! Och aaa vad jag onskar att Mio och Europamobler fanns i england. Precis som du sa skulle jag ocksa kunna kopa de mesta i de affarerna … England ligger langt bakom nar det galler heminredning. Visserligen finns det mycket snyggt att fa tag pa men det verkar inte som om folk i allmanhet ar riktigt lika intresserade och det syns pa husen!
Jag hade en intressant diskussion med en svensk kompis som bodde i Bristol men som flyttade tillbaka till Stockholm med sin familj i borjan av aret. Han var pa besok i forra veckan och kom pa middag. Vi diskuterade det dar med att det kanns som om taken definitivt ar lagre i sverige och att man ’ska’ gora pa ett visst satt. Johan konstaterade att foraldrarledigheten i sverige ar fantasisk och likasa dagisverksamheten och den valdigt laga kostnad som foraldrarna betalar for dagisplatserna. Men… det faktum att systemet ar uppbyggt for att alla ska kunna komma ut i arbetslivet fort igen efter foraldrarledigheten gor ocksa att det hojs pa ogonbrynen om folk inte vill borja jobba pa en gang. Att saga att man skulle vilja vara hemmafru ar som att svara i kyrkan nastan. Men det ar ju faktiskt sa att alla har olika intressen. Att vara hemmafru ar kanske nagons varsta mardrom medans andra alskar tanken pa att vara hemma. Men i sverige far man inte riktigt avika fran mangden…
Kram!
Nils & Sofia (Millan),
Mio och EM är verkligen underbara möbelaffärer, det var helt ljuvligt att gå runt och titta i dem då jag var hem. Jag tror amerikansk inredningsstil och brittisk är rätt lika, går nog hand i hand.Intressant att höra din kompis Johans reflektioner efter tillbakaflytten, ja så känner ju jag (och du) också även om vi inte flyttat tillbaka så att säga. Visst är det fantastiskt med föräldraförsäkringen och en massa andra av de andra sociala trygghetsssystem. Absolut! Men myntets baksida är ju att det blir mindre frihet och det här speglar sig sen också i människors värderingar, vad man liksom ska och kan göra. Hur man än vänder och vrider på saker och ting kommer man väl fram till at det finns för-och nackdelar både här och där, inte vet jag vad som är bäst egentligen heller. Det är annorlunda bara. Kram kompis!
Sen kommentar så det mesta är redan sagt, och kan bara hålla med dig och alla andra – det är jättebra iakttagelser du gjort!!! Det är extremt homogent i Sverige, och jag som alltid flyger till Kastrup kan ju direkt peka ut vem som är dansk och vem som är svensk på flygplatsen!! Den danska stilen är annorlunda, men egentligen SAMMA sak där – homogent, både när det gäller klädstil och inredningsstil!!
Min kompis som var gift med en dansk fick inte ha något ”roligt” i lägenheten, hon smög dock in en liten kitschig Ganesha-(du vet elefantguden)tavla från Indiska bland kastrullerna i köket – resten var bara design, vitt, vitt, vitt och DANSKT! Du vet ju vad jag tycker om belgiska hemannonser – det går ju inte en dag utan att jag kollar den belgiska motsvarigheten till Hemnet och VARJE DAG ser jag något som man ALDRIG skulle se i en svensk hemannons!! Som Lena var inne på, senast var det en gammal tjock tant som låg och tittade på tv i vardagsrummet – undra om hon ingick i huspriset?? Kom bort från ämnet, men att det är homogent, antingen svenskt eller danskt verkar vara ett skandinaviskt / nordiskt fenomen för så är det inte, i samma utsträckning, i Belgien, Spanien etc.
men man får ett annat bemötande när man faktiskt SNACKAR med folk!
Danskarna har alla PH-lampor, Georg Jensen och andra DESIGNgrejor, svenskarnas stil är mer Ikea-betonad
Jag är lite som Anna (Sthlm), gillar inte när folk inte låter mig vara i fred på restauranger och affärer i den här delen av världen, men samtidigt så gillar jag inte sura expediter i Sverige som visst inte verkar finnas till för kunderna… Och den svenska buffligheten – helt otroligt, och som jag varit inne på innan – svenskar på Europeiska Kommissionen i Bryssel har så dåligt rykte!! Hälsar inte, tittar inte på kollegorna de träffar i korridorerna etc… Varför är vi så rädda för lite kontakt?? Känner du att du pratar mer med folk när du är i Sverige än innan du flyttade? Jag för mycket mer samtal med expediter etc när jag är hemma – de kanske tycker att jag är ett freak men det verkar uppskattas. Just det där att man SER folk i serviceyrkena – nu motsäger jag kanske mig själv
Svammel, svammel… men ditt inlägg var så ”spot on”!!
KRAM!
Men jag har funderat lite till på det där med homogeniteten. Jag tror att man delvis som utlännning inte ser de där ramarna och homogeniteten som finns i det nya landet lika tydligt. FÖr visst finns det nog ramar och tak här också. Men just som utlänning så tror jag man ändå tillhör en minoritet som ”kommer undan” med en hel del i sitt nya land och ändå får acceptans just för att man ändå är utlänning och lite konstig i sig. Sedan har jag också funderat på om andra tex italienare som flyttar tillbaka till Italien också känner att det är tråkigt, homogent och lågt i tak eller tyskar som flyttar tillbaka till Tyskland. Hur upplever amerikaner som flyttar till skandinavien – lägger de märke till den där homogeniteten och liktänkandet så som vi gör?
I sverige visst kör vi vitt, IKEA osv men här nere är det ju istället mörkt och möbler från Aschlys eller Pottery Barn. Det är en annorludna stil för visso än den vi själva är vana vid men jämför man många hem här så går de ju i samma stil. Jag tror nog att det där med RÄTT prylar och RÄTT märken finns här också fast man ser det inte för det är så mycket man inte känner till. Men sedan är förvisso amerika en sådan blandad kompott av folk och urprung att visst blir det mer en meltingpot och högre tolerans för annat. Men jag tror ändå att det finns en massa osynliga normer och koder som man inte ser, fattar och förstår sig på här för att man är ny och inte kan just alla dessa koder. Här i södern SKA man ju egentligen gå i kyrkan varje söndag och gå på brunch efter och tillhöra en country club osv fast det gör ju inte vi som utlänningar. Sedan finns det väl tusen andra saker som vi inte heller gör för att vi inte ens har en aning om att vi borde göra si eller så. Interessant fråga att fundera på helt klart.
Kanske blev det svamligt.
Desiree,
Jag tror du är nåt viktigt på spåret här, bra och intressanta tankar!
Jag började fundera en del på det du skrev och jag tror verkligen att det ligger mycket i det. Det finns nog en mängd osynliga normer och koder här också, men vi som inflyttade utlänningar ser inte dem eller så kommer vi undan de förväntningarna för ”vi är ju konstiga utlänningar”.
Sen tror jag också du har rätt att det här att man ser på hemlandet med andra ögon, kanske uppfattar det som mer homogen och ”litet” på nåt sätt gäller även om man som du säger är italienare och flyttar tillbaka till Italien. Det kanske har mer med det här att göra att man oavsett nationalitet får andra referensramar, erfarenheter och förändras av utlandsflytt som gör att man som sagt oavsett nationalitet ser på hemlandet med andra ögon.
Sen gäller det väl återigen att komma ihåg att t.ex. Sverige är ju ett så litet land. Egentligen. Det finns nog alltid större utrymme för variationer, oliktänkande osv i större länder. Större utbud också på olika saker, t.ex. jobb, skolor osv.
Jag känner en amerikan här som bodde dryga fem år i Sverige, han trivdes ju väldigt bra som jag förstått det. Däremot visste han att han ville tillbaka till USA då han fick barn, vill att barnen ska växa upp här. Han tyckte det fanns för lite valfrihet och att välja på i Sverige då det gällde olika sorters dagis och skolor. De ville t.ex. ha ett religiöst inriktad skola, det är ju inte helt lätt hitta nåt sånt i Sverige….
Väldigt klok och tänkvärd kommentar Desiree!
Petchie,
Absolut! Jag tycker nog själv att jag beter mig annorlunda när jag kommer hem, är mer social med expediteter osv. Inte alltid så klart. Samtidigt är det också rätt lätt att snabbt halka in i det som alla andra gör, fungerar. Efter att ha vikt åt sidan, inte bufflat sig förbi eller öppnat dörrar åt otacksamma typer som inte ens säger tack. Ja, då ger man upp till slut och ”blir som alla andra”….
Intressant att höra det du säger som svenskars rykte i Bryssel och den här ohövligheten, buffligheten. Ja, varför är det så här…. Det är ju inget medvetet egentligen, inget utstuderat men det uppfattas ju inte bra i andras ögon direkt.
Jo, jag tänkte på det när jag läste Lenas kommentar om husannonser. Att det där är precis vad du berättat och även visat. Helt otroligt…måste man ha en bild där en tjock tant sitter och glor på tv. Förresten, hör gärna av dig och visa mer bilder och berätta om du har nåt mer hus på gång.
Huvudet på spiken i alla iakttagelser! Visst är egyptier lite mer oorganiserade i köerna, och nog kan man få en och annan kundvagn i ryggen, men här känns det ändå inte lika buffligt som i de ”välorganiserade” köerna där hemma.
Apropå årstiderna så läser jag nu i tidningarna om snöstormar och att folk kör av vägarna både härsan och tvärsan, men jag har så svårt att fatta. Här går jag och blir stekt varje dag av solen och försöker föreställa mig snö och isiga vindar, det är ju bara oktober! Det känns jättekonstigt. I Oregon har ni ju ändå årstider, var lyckliga för det!
Jag skulle också så gärna vilja ha en egen bas där hemma, ett ställe som är vårt och slippa kuska runt och bo hos. Då tror jag att jag hade åkt mycket oftare. Men som du säger, drömma kan man ju alltid. För det blir alldeles för dyrt att ha en lägenhet eller ett hus stående tomt mesta tiden.
KRAM!
Marianne,
Visst är det annars lite lustigt är ju annars hur svenskar framhåller sig själva som ett artigt, köande folk. Men jag tycker verkligen det där är en sanning med modifikation. De ”välordnade” köerna (som du säger) är allt rätt buffliga och ohövliga.
Visst vore det härligt att ha en bas där hemma, just kuskandet fram och tillbaka och det här med att vara gäst och leva ur kappsäck tär på. Det är rätt jobbigt, vissa kanske inte har problem med det alls men både du och jag verkar dela den åsikten att det är påfrestande och jobbigt.Men som du säger, det skulle bli alltför dyrt med dubbla boenden. Det är nog bara om man vinner den där storvinsten på lotto det kanske skulle kunna gå…
Det här var verkligen ett intressant inlägg, och jag minns att jag tyckte likadant som du på alla punkter när jag var hemma sist 1996. Nu var det ju så länge sedan att jag inte vet hur jag skulle reagera nu. Kanske skulle jag uppleva homogeniteten, t ex, som ännu mer markant?
Det jag märker av när jag pratar med folk hemma – via Skype eller telefon – är att jag får en känsla av att de kommer med pekpinnar hela tiden. Det är lite svårt att förklara hur jag menar, men jag upplever en hårdhet i åsikter, en sorts orubblighet och ett icke godtagande av mina kanske annorlunda idéer. Ungefär som att istället för att säga ”jaha, intressant att du tycker så, men så tycker inte jag” så kommer det kommentarer som att ”nej, men SÅÅÅ kan man ju inte göra”. Och det är väl den sortens ”lågt i tak” jag upplever.
Det var kul att läsa allas kommentarer också, och tanken där att man kanske inte märker av t ex homogeniteten och det som förväntas av en i sitt nya land, är för att man inte kan reglerna ordentligt och inte kan tyda de outtalade tecknen. DET tycker jag var att slå huvudet på spiken och har faktiskt inte tänkt på det förut. Det tar ju väldigt lång tid innan man kan läsa av folks förväntningar i sitt nya land, kanske man aldrig kan det helt och fullt?
Matilda,
Ledsen jag varit så seg och sen med att svara. Helgen bara rusade förbi och jag kände mig inte så datorsugen utan försökte göra en massa annat.
PRECIS vad jag menar med lågt i tak också, det här med pekpinnar du skriver om och de här rätt hårda och orubbliga åsikterna. Den sortens lågt till tak är också vad jag känner och upplever.
Lite lustigt egentligen, svenskar är ju annars så lugnt och stillsamt folk på nåt sätt. Men knivskarpa åsikter och ett dömande har man ju helt klart….
Förresten, apropå förändringar som är rent praktiska och konkreta. Jag tänkte faktiskt på dig, då jag vet att du är en som ibland pratat om hur man skulle veta hur man ska bete sig när man åker till Stockholm. T.ex. hur det numera fungerar åka tunnelbana osv.
Sånt tycker jag förändras jättesnabbt! Jag har ju inte varit borta så länge men jag kände mig som kusinen från landet, utan koll. I Uppsala där jag tillbringade en del tid då svärisarna bor där, där kan man numera inte ens betala bussbiljetter direkt till chaffisen utan man ska köpa biljetter via sms (textmeddelande) på mobilen. Sen visar man sitt textmeddelande i skärmen åt chaffisen. Hade inte våra värdar berättat detta hade jag inte ens tänkt på sånt här. Såna saker och liknande tycker jag förändras i massor, i snabb takt och man kan lätt känna sig väldigt villrådig på hur man ska bete sig.
Inga problem! Du är en av de artigaste bloggare jag känner till, så jag skulle inte ens tänka på att klaga för att du inte sitter vid datorn 24/7.
Men hur gör man om man är i Stockholm och fastnar någonstans för att man inte vet hur man ska göra. Säger man på renaste svenska att ”jag har inte varit i Sverige på 20 år, kan vi göra ett undantag?” tror de väl att man ljuger, kanske. Det gäller kanske att ha passet med sig överallt så man kan bevisa.
Matildas fikarum,
Det ska ju fungera att röra sig och ta sig runt även om man är turist, massor av turister besöker ju Stockholm t.ex. Som sagt, jag har ju inte varit borta många år. Har dessutom åkt hem på besök, men oj vad fort mycket verkar ändra sig. De hederliga gamla remsorna, de fanns väl även när du senast var i Sthlm. De fungerar i alla fall fortfarande och kan köpas på Pressbyrån. Så att åka buss och t-bana i Stockholm är fortfarande enkelt 
Vad bra att det inte är hard feelings
Jag tror det är superbra om man innan man åker till Stockholm kikar igenom lite på t.ex. SL (du vet, Stockholms lokaltrafik) hemsidor och läser på lite hur man numera köper biljetter, reser osv. Om man som du inte varit på besök på jättelänge så kanske man får göra lite vanlig turist research
I Uppsala hade mycket förändrats, det här med sms-biljetter t.ex.
Jodå, så långt hade jag också tänkt, och det är klart jag försöker ta reda på saker och ting innan, så gott det går. Det är ju en av anledningarna till att jag hänger på svenska bloggar, så att jag inte halkar efter helt. Men vad jag menade var att det går ju inte att täcka allt, det är så mycket nytt märker jag, allt från hur man betala i en affär till hur man beställer en kopp kaffe. Det kluriga jag tänker mig är att när en servicepersonal i Stockholm får en fråga som är helt okej att ställas av en turist som pratar ett annat språk, måste det bli väldigt konfyst när min svenska är lika bra eller kanske bättre än deras! Det märkte jag redan 1996 och då hade jag inte varit borta så länge, men om jag stakade mig eller fick tänka efter vad något hette, fick jag blickar som om jag vore imbecill eller ett UFO.
Matilda,
Hoppas att min kommentar inte lät som nåt bror duktig eller förnedrande ”lilla vän, fattar du inte att du måste läsa på innan du åker”. Det var verkligen INTE menat så. Tror inte du tolkade dt så, men började själv fundera efteråt om jag uttryckte mig lite klumpigt.
I alla fall, PRECIS. Jag tror du har helt rätt där, att märks det tydligt att man är turist för att man inte pratar svenska så får man nog en annan behandling, det förutsätts att man inte ska veta nånting, man kommer undan med en massa misstag för man är ju turist.
Men sitter man där och pratar svenska och liksom inte är turist samtidigt som man är det, ja då tror jag också det är helt annorlunda.
Det kan verkligen vara såna där små små saker. Som t.ex. här får man alltid notan automatiskt då man äter på restaurang, man frågar aldrig efter den. I Sverige gör man ju det, begär efter notan. Vid ett restaurangbesök då jag var själv satt jag länge och länge innan det slog mig att jösses du måste ju fråga efter notan när du är klart. Hjärnsläpp, jag VET ju det och som sagt det är inte ens länge sen jag flyttat ut. Men ändå…äh, du förstår.
Det vore väldigt roligt att höra just av DIG hur ett Sverigebesök skulle vara, hoppas du har möjlighet komma iväg nåt inom en snar framtid!
Nejdå, inte lät din kommentar nedlåtande alls! Och jo, jag får nog lägga in flera specialinlägg om hur det känns att komma till Sverige efter så många år, det blir nog närmast en smärre chock. Om jag någonsin får tummen ur och åker!
Tänkte jag skulle kommentera lite kort också…
Själv tycker jag att det är lite skönt att få vara sig själv och slippa känna dåligt samvete att man inte är sådär superartig som alla amerikaner (ber om ursäkt om man möter någon i korridoren med en meters lucka, håller upp dörren och väntar fast de kom fram först, etc). Men jag är väl medel ungefär, eller något under, när det gäller artighet. Anne har en bättre uppfostran i det fallet.
En av de sakerna jag saknade mest i Sverige var nog att kunna röra sig fritt ute i naturen, gå längs små stigar, gång- och cykelbanor. Det blir lite begränsat här att gå längs trafikerade vägar eller gå varv på varv runt parken.
Sedan märkte jag att man vant sig med den amerikanska storleken på parkeringrutor, för att nämna en annan liten detalj.