Är det enklare att flytta, trivas och acklimatisera sig i ett område och plats som är väldigt olik ens hemland och det liv man levde där? Om man nu en gång flyttar och lämnar sitt land och vardag så kan man väl lika bra flytta till nåt som är exotiskt och så väldigt olikt det man kommer ifrån? Eller är det lättare att vänja sig, acklimatisera och långsiktigt känna sig hemma och rotad på en plats som påminner mer om det man är van vid?
Det här varierar så klart från person till person, vem man är, vad man priroriterar, vad man tycker om osv. Det finns inga rätta svar eller någon mall att följa. Det är så oerhört individuellt vad man behöver för att känna sig ”hemma”.
Vi bodde ett halvår i norra Florida år 2000, det var ett fantastiskt äventyr. Det var exotiskt, det var annorlunda och det var så långt ifrån det vardagsliv vi var vana vid hemifrån. Klimat, årstiderna, djuren, mentalitet – allting var väldigt annorlunda. Vi njöt av att bada i poolen en sen oktoberdag, vi tyckte det var väldigt spännande att på cykelvägen till skolan åka förbi minisjöar där alligatorer simmade. Utanför M’s skola fanns en liten vattenpöl, under en liten gångbro. Där tog han en eftermiddagsfika varje dag och bara glodde på alligatorn som alltid bara låg och vilade där på en liten sandbank i solen, vid nåt tillfälle hade nån slängt dit en gammal tändare som alligatorn försökt knapra på… Bara en sån sak… Jodå, vi cyklade!!! Vi cyklade i högsommarens Florida för vi var fattiga studenter och hade inte råd med bil – snacka om att vi blev betraktade med konstiga blickar. Det var så annorlunda, på ett häftigt och positivt sätt. Vi sa flera gånger, vad bra vi hamnade här och inte på nåt ”tråkigt” ställe som påmint om hemma. Men….saken var den att allt det annorlunda och spännande blev jag mätt på. Jag blev mätt på sol, jag blev mätt på atmosfären (hur man nu ska förklara det på ett vettigt sätt….)och mentaliteten. USA är ett så stort land, så oerhört olika. Mentalitet och atmosfär varierar väldigt mycket beroende på var man är i landet – det är nåt jag själv, även fastän jag bor här, ständigt måste påminna mig om då jag pratar om att ”…i USA finns det visst cykelbanor” och ha i åtanke att det ser olika ut beroende på man befinner sig.
Ja, det varierar så mycket var man är i det här landet. Det är svårt sätta fingret på det, men det märks det finns oerhörda skillnader…
Det finns så många platser som är och vore fantastiska att besöka i Amerika, underbara saker att se och uppleva. Jag älskade ökenlandskapet vi såg i Nevada och Arizona. Men jag skulle inte vilja bo där ”på riktigt”. Jag tyckte jättemycket om Florida och det var så häftigt att ha möjligheten bo i nåt som är så långt ifrån det man känner till vad gäller väder, värderingar, naturliv och annat. Men att bo ”på riktigt”, då kräver jag mer likheter än olikheter. Jag behöver fyra årstider. Jag behöver en mentalitet som påminner mer om den skandinaviska, europeiska. Jag är inte religiös eller konservativ, jag behöver bo på ett liberalt ställe där värderingarna och synsätten påminner om mina egna.
USA är så stort, jag tror inte ens att man som infödd amerikan skulle trivas på alla ställen i sitt eget land. Den väldigt religiösa kollegan till M som vi i början av vår vistelse hade kontakt med här. Han trivs ju inte alls här, han är på fel plats i sitt eget land och skulle egentligen vilja bo nån annanstans.
Hela amerikanska västkusten. Californien, Oregon och Washington gillar jag. Samt östra kusten (speciellt de norrare delarna då) är nog platser här i USA där jag skulle kunna tänka mig att bo. Platser som t.ex. Washington DC, New York, Boston, Connecticut, Philadelphia och andra här icke nämnda östkustplatser. Kanske även Chichago och de trakterna, jo det skulle också kunna tänkas. Jag vill också bo i mer storstad än landsbygd här, amerikanska landsbygden upplever jag som väldigt speciell (min erfarenhet, behöver ju inte vara så överallt).
Bosatta i USA (inflyttade eller infödda amerikaner): detta inlägg är inte meningen att trampa nån på tårna eller ”smutskasta” just era landsändor. Det finns så MYCKET fantastiskt på alla platser. Bland det bästa jag sett är i andra delstater än där jag själv bor. Men att resa och bo på riktigt, det är två helt skilda saker…och jag utgår ju nu från vad just JAG, den personen jag är, känner och tycker.
Alla är vi olika också, vi behöver olika saker och vem vet…kanske jag skulle stortrivas även om jag hamnade i Oklahoma. Vem vet, jag kanske inte ska vara så snabb och säga alltför mycket. Många skulle ju inte vilja bo där jag bor heller, skulle inte trivas alls här utan tycka det var hemskt och helt fel för dem. Det är ju annat som ska till också för att man ska trivas, har man nära och kära, ett intressant jobb, vänner och de saker man prioriterar i sitt liv uppfyllda så spelar det kanske ingen större roll var man bor. Bara man hittar sin bubbla, sin lilla oas av gemenskap och likasinna, de saker man behöver för att vara lycklig, då spelar det kanske ingen roll var den här oasen ligger och att det utanför den privata sfären är en geografisk plats med värderingar och idéer som man har svårt att tycka om – det spelar kanske ingen roll, för man har hittat sin egen bubbla och det är tillräckligt.
I vilket fall som helst har jag drabbats av en förkylning och det görs inte många knop här hemma just nu. Jag är seg, förkyld och ”inlåst” här hemma. Men om några dagar ska jag vara på benen igen!
