Thanksgiving

Thanksgiving, den STÖRSTA amerikanska helgen och högtiden står för dörren. Jag tror inte man riktigt kan förstå HUR stor och viktig den är förrän man bott i det här landet ett tag. Den har inget med religion att göra och firas kort och gott av alla, i denna smältdegel till land. Då jag är gift med en svensk och inte automatskt har foten in till ett riktigt och äkta amerikanskt T-givingfirande så ska jag erkänna att den här högtiden inte betyder något särskilt för mig. Annat än att det är startskottet på hela Holiday Season med jul och nyår i antågande, samt att lediga dagar naturligtvis alltid är uppskattade. Jag kan dock enkelt ändå ”känna” och ta del av den atmosfär och stämning som råder runt omkring mig. Jag tror att utlänningar på resa och semester i USA runt Thanksgiving enkelt skulle känna av och slås av den varma, hjärtliga och ombonade atmosfär som råder. Det är som julen därhemma, känslan är ungefär densamma som precis innan julfirandet rings in och den långa helgen börjar.

Samtidigt, då jag inte riktigt personligen bryr mig om eller har känslor för denna högtid, så är kanske denna tid på året en tidpunkt då jag verkligen känner mig som en utlänning. En inflyttad, utböling som inte förstår eller kan känna vad de infödda egentligen håller på med. Känner mig utanför. Traditionen betyder ingenting, maten är inte alls god.

Det är en skum känsla att se allting utifrån. Det är lite som att vara ensam på stans gator därhemma en julafton, gå omkring i en stilla promenad med ett stilla fallande snöfall och smygtitta in genom folks varma, ombonade fönster och se familjegemenskapen – samtidigt som man tydligt känner sig ensam och utanför. Allting är totalt dött, inga bilar på vägarna, bara ett lugn och en frid. Thanksgiving är på det sättet, allt handlar om familjen, det är en stilla högtid. Imorgon kommer det att vara totalt dött, allting är stängt (vilket bara det är ovanligt i ett land där nästan allting annars är öppet större delen av dygnet, 7 dagar i veckan….) och då jag tar en promenad på eftermiddagen kommer jag knappast att se ens en bil eller en själ. Förra året var det så skrämmande tyst, sakta jag gick genom stan och hade jag inte vetat det var Thanksgiving så hade jag trott alla satt inne pga en kärnkraftsolycka inträffat.

På M’s direkta jobbadvdelning (han samarbetar så klart med flera, men ”tillhör” en avdelning) är de ca 28 personer. Bara 2 är amerikaner. Resten är inflyttade precis som vi och alltså människor med ingen direkt anknytning till Thanksgiving. Så många jobbar faktiskt och väljer att istället ta ut de lediga dagarna på julen eller en annan tid på året då deras kultur har viktiga helgdagar att fira.

Happy Thanksgiving!

Svensk tv & tjuvstart på julen

Började titta på svt-webb tv och serien Morden. Helt ok, dock inte det bästa jag sett men svensk tv-produktion är alltid roligt att se, jag är inte så kinkig med vad det är. Det som slår mig hela tiden är hur vanliga människor ser ut. Det är långsamt tempo, folk går med skitiga gummistövlar, är inte fotomodellsnygga. Är det en bonnmora så skildras hon som en sådan med skit under naglarna och minimalt med smink. I amerikansk tv och film skildras även de som ska vara ”fula” som snygga. Svensk och för all del även brittisk tv och film tycker jag känns så mycket mer uppfriskande pga skådisarna och de karaktärer som gestaltas inte är Hollywoodstylade. Det känns betydligt mer äkta och trovärdigt.

Förra veckan försvann i ett nafs, det blev inte mycket skrivet här på bloggen. Ny vecka och jag har tjuvstartat med lite julpynt…

Ovanför ena balkongdörren finns en perfekt list för julpynt, som t.ex. den här mer Merry Christmasskylten.

Det har blivit några julmustflaskor den här helgen, men det är ju så gott och det är ju bara en månad om året man har chansen….. Notera de röda burkarna bakom julmusten, de är från Ikea och är så fina och helt rätt i juletider (perfekt för pepparkakor t.ex.)

Jag vill ha mycket julpynt och grejer, det jag främst tjuvstartat med i helgen är julbelysning. Mycket jul ska det vara och kännas, men det får inte kännas billigt eller krimskramsigt. Gränsen är ibland hårfin… Den här röda ljusslingan ovanför en tavla i arbetsrummet känns å ena sidan juligt läcker, å andra sidan känns det billigt och bordellaktigt. Har inte bestämt mig vilket intryck som överväger….

Ljusslingor inomhus, inte bara i granen eller som utomhusbelysning, det finns gott om andra platser att smycka.

På balkongdörren, ovanför persiennen.

Beställde på skoj och chansning en jul-dvd från Sverige, Leilas jul. Matlagningsprogram med jultema, ungefär som amerikanska matkanalen Foodnetwork. Jag har hunnit se några avsnitt av svenska Leila och blivit så inspirerad av flera julrecept, verkligen mysigt program. En annan notering, svenska tv-kockar ler inte lika stort och mycket som sina amerikanska kollegor. Samt att de svenska varianterna känns mindre överdrivna, mindre prat överlag och mer som en trygg och stilla granskog istället för hela tiden detta oooohhh och aaahhh:ar över hur otroligt gott det är (som de amerikanska varianterna förmedlar i tid och otid).

Julpynt på trapphyllorna. Julgranskulor i vaser, gillar det mycket. Billiga kulor och vaser från Ikea.

Apropå svenska dvd-filmer. Så här ser det ut då jag tittar på svenska dvd-program. In med filmen i datorn. Datorn läggs sen på vardagsrumsgolvet och kopplas till tv-skärmen. Detta pga vår dvd-spelare inte spelar skivor från andra dvd-regioner än amerikanska. Datorn accepterar andra format och fungerar utmärkt i sammanhanget, samtidigt som tv-skärmen ger stor skärm.

Jullängtan & fredagsmys

Jag har fått julfeber! Jag längtar och ser framemot högtiden så mycket. Extra mycket i år och just nu, tror det beror på missfallet och ett behov av något positivt att se framemot än mer. Har dammat av lådorna med julpynt och gått igenom dem, har beställt svensk julmusik från megastore.se och amerikansk julmusik och julfilmer från Amazon.com. Har köpt pepparkakshus (som ska monteras och dekoreras), sirap från Ikea (till pepparkaksbak), julchoklad, julpynt. Nu väntar jag bara på sista helgen i november då jag kan börja julfrossa på riktigt. Thanksgiving är först ut, den STORA amerikanska högtiden med årets längsta officiella ledighet (fler röda dagar än julen – här är det bara 25:e dec som är ledig dag). Vi har dock bestämt med M att då Thanksgiving inte betyder nåt speciellt för oss så kommer vi köra på som vanligt, han kommer att jobba som vanligt och istället tar han ut extra Thanksgivingdagar på julen istället. Det passar oss mycket bättre, då får vi vara lediga på julafton (24:e) – något vi helt enkelt uppskattar mer.

Jag har äntligen slutat blöda av missfallet, nästan två veckor efter besöket på akuten tog det för allt att stilla. Det har varit rätt påfrestande att gå så länge med bindor och även rätt kraftiga blödningar. Imorgon tisdag ska jag på läkarbesök och blodprov för att kolla att all HCG (graviditetshormoner) är ute ur kroppen och att missfallet till 100% så att säga verkligen är över. Kroppsligt känns det som jag är helt återställd nu. Mentalt tycker jag också missfallet känns rätt bra, som att jag bearbetat det och gått vidare. Visst, jag kommer ju alltid ha det med mig och kanske det kommer poppla upp mer smärtsamt om vi t.ex. inte lyckas få barn i framtiden eller andra komplikationer dyker upp. Men så är livet. Just här och just nu så känns det bra och som en livserfarenhet som jag förvisso naturligtvis helst varit utan men nu hände det och jag hoppas jag kan lära mig nåt av det och bli stärkt av det.

Fredagsmys är bland det bästa jag vet (förresten, ett så svenskt begrepp och ord, vet inte riktigt om amerikaner också pratar om fredagsmys). Det bästa fredagsmyset ska vara bara vi två och det ska innehålla gott att mumsa på och någon riktigt bra film. Fredagsmys med min älskade älskade M  är bland det mest efterlängtade och bästa som finns efter en vecka. Pga M jobbar sent även på fredagar så är det svårt och ingen höjdare planera in nåt annat för fredagar, vilket därför sällan sker. Aktiviteter förläggs hellre till lördagen så stillsamt hemmasittande och fredagsmys passar just oss helt perfekt.

Saltade, rostade mandlar med rökt grillsmak, hickorysmak. Riktigt gott! Det passade bra som tilltugg till ostbrickan….

…..för fredagsmyset och tema denna gång blev en ostbricka! Jag älskar ost och en riktigt god ostbricka är den perfekta plockmaten att äta i soffan.

En ”vanlig” mataffär här har inget superbra utbud på mer lyxiga ostar, det är kanske inte helt billigt heller sett till kilopriset. Men det är det värt att unna sig ibland, det går ju inte åt stora mängder heller. När jag ska ha ostbricka handlar jag alltid på Whole Foods (affär med mer specialiteter). När jag plockar ihop en ostbricka så brukar jag alltid ha minst en mögelost, en lokalost från ”min” delstat, sen brukar det  bli några europeiska ostar (denna gång t.ex. en whiskeycheddar från Wales, brie från Frankrike), sedan så vill jag också alltid ha någon mjuk mer bredbar ost (t.ex. boursin).

Fikonmarmelad är jättegott till ostbricka, den söta marmeladen passar väldigt fint till t.ex. mögelost. Pepparkakor med mögelost på är ju en annan supergod kombination.

Helgens bästa inköp (förutom ostarna ) var en låda apelsiner från Costco (vi börjar ju komma in i citrussäsongen nu) och en enkel apelsinpress.

Färskpressad apelsinjuice till helgfrukosten, inte helt fel.

Citruspressen jag köpte var en enkel, billig grej (14 dollar) men den hade en finess som jag inte sett på tidigare pressar jag haft, nämligen en inställning för hur mycket fruktkött man vill att ska rinna igenom. Symbolerna på bilden betyder inget fruktkött, medelmycket fruktkött och längst till höger (den ”fulla” symbolen) är mycket fruktkött.

Något jag vet att jag skulle sakna väldigt mycket om jag bodde i Sverige igen, det är tillgången på färska bär (av mycket god kvalité!) mer eller mindre året om och till ett bra pris. Jag vill påstå att vi äter betydligt mycket mer bär och frukt här  (ja, även mer grönsaker) än vad vi gjorde i Sverige. Med tanke på det fina utbudet och hur goda frukterna, bären och grönsakerna är här så är det tragiskt att många här inte köper mer (tex i skolor), men så länge broccoli kostar  mer än en läsk eller frystmat… Lite utanför ämnet och röda tråden här, men är ni intresserade av varifrån maten kommer, matindustrin med mera – se dokumentären Food Inc. (den finns säkert därhemma också). Mycket bra film!

Så här ser min frukost ut varje dag, må-sö. Det är bara exakt vilka bär som är i tallriken som varierar. Bran Flakes, organic fettfri mjölk och blandade bär (ibland även en skivad banan) samt ett stort glas vatten med citron i + ett hårdkokt ägg. Nyttig, hälsosam och kalorisnål frukost. Hoppas den får tummen upp, Sporty Petra ?

 

 

Plus och minus med befintliga boendet

Vi har bott i vårt radhus ca 2.5 år nu. Ju längre man bor desto mer upptäcker man så klart vad man tycker om/vad man skulle vilja ha annorlunda. Ju längre man bor, desto mer börjar man också fundera på förändringar att göra. För varje boende man har i livet, desto mer lär man sig väl också vad man vill ha, vad man tycker är viktigt och så tar man med sig de erfarenheterna till jakten på nästa boende. Vissa saker som jag inte tycker om med vårt boende är egentligen inget specifikt med just vårt hus, utan är mer amerikanska fenomen, en amerikansk bostadskultur som jag inte riktigt förlikat mig med. Samtidigt som vissa typiska amerikanska boendefenomen har jag omfamnat med stora kramen och verkligen tagit till mig.

Som alla väl vet vid det här laget är att vi bor i ett townhouse, vad jag på svenska kallar radhus. Radhusen här är nämligen alltid (i princip) på höjden, två eller tre våningar. Jag gillar de amerikanska radhusen, att de är på höjden, det ger känsla av mer ”riktigt” hus på nåt sätt.

På ett plan (huvudplanet) har vi trägolv rakt igenom, det trägolvet (bambu) tycker jag mycket om och uppskattar. Men sen…. Som ni ser på bilden är trappan klädd i heltäckningsmatta. Inget unikt för vårt hem utan heltäckningsmattor är helt enkelt väldigt vanligt här. Det handlar inte om äldre, omoderna hem utan amerikaner giller helt enkelt sina heltäckningsmattor, då de är populära överallt (nya, moderna hus med mera).

Så här ser det ut i alla rum (inklusive alla trappor) på övre plan, heltäckningsmatta. Jag har börjat fundera och kolla lite på vad det skulle kosta att riva ut och sätta in annat golv, tror dock inte det blir aktuellt att göra men man kan ju alltid titta…. Mattorna är svåra att hålla rena, det behövs monsterdammsugare. Det blir i längden dyrt, speciellt om det finns barn med i bilden och det behövs kemisk rengöring (det finns firmor att anlita som kommer hem med specialutrustning och rengör).

Närbild på den gosiga mattan…. Allting går verkligen in i mattan, hår och damm som fastnar. Grannen som har barn har tvingats anlita kemisk rengöring ett par gånger, en gång efter att ungen akut spydde ner mattan utan att hinna till toan. Den och liknande incidenter måste ju hända hela tiden med barn. Tenderar man ha allergier så är ju mattorna rena döden också. Gillar INTE dessa äckliga mattor!!!!

En annan väldig vanlig företeelse i många amerikanska hem och som jag inte heller tycker om med vårt hem, det är bristen på kakel på väggen bakom köksbänkarna (inkl diskho). Det vanligaste är att man bara har en liten kant kakel/klinkel/granit (som ni kan se på bilden) men inte helkaklat ända upp till skåpen som ju är 99.9999% det som gäller i de nordiska hemmen.

Samma amerikanska fenomen går igen i badrummen, det är inte helkaklat utan målade väggar i hela rummet, förutom en liten kant direkt ovanför tvättfatet. Golvet har klinker, så där är det vad jag är van vid. Badrummen känns här mer som vanliga rum, man kanske dekorerar med tavlor på väggarna och annat. Hemma är ett badrum ett badrum, dvs det är helkaklat från golv till tak. Jag tycker inte alls om den här varianten.

Så här såg vårt badrum i Solna, Sverige. Helkaklat från golv till tak, precis som jag tycker det ska vara i ett badrum…

Tillbaka i det befintliga amerikanska badrummet igen, som ni ser är väggarna målade med samma färg som i övriga rum i huset.

En vanlig amerikansk plastig duschanläggning (här i badkarsmodell, men de med bara duschhörna ser likadana ut), vissa har tillhörande glasdörrar och vissa har inte det utan då används draperi.

Ytterligare en vanlig sak, brytgränsen mellan det heltäckningsklädda övriga golvet och gränsen till badrummet som bryts av med klinker på golvet.

Många amerikanska hem har såklart stora separata tvättstugor, definitivt. Men vad som också är vanligt är den här garderobsmodellen, dvs tvättmaskiner som kan stå t.ex. i en hall med två vikbara dörrar. Jag uppskattar mina maskiner och lilla tvättrum, men vad jag gärna sett är en rejälare tvättstuga, där det skulle finnas plats för torkställning, strykbräda, bänkar…

Vikbara dörrar för ”tvättrummet” som i vårt fall står direkt i hallen. Vad som är väldigt ovanligt, tror aldrig jag sett det (vare sig på heminredningstv eller när jag valsat runt massor med hus på visningar) är tvättmaskin och torktumlare i badrummen. Den traditionen verkar man inte alls ha här, tvättmaskin i badrum anses nog som nåt väldigt skumt och konstigt (som amerikaner på besök i Sverige säkert skulle reagera på…).

Eftersom vi bor i ett klassiskt amerikanskt radhus som är byggt på höjden betyder det att det finns flera trappor i vårt hus. Jag är inte så förtjust i de rätt trånga, smala trapporna utan hade gärna sett det mer öppet, högre till tak.

Vi har i alla fall en helt egen och separat entré och hall, vilket INTE är självklart i amerikanska hem då huvudentrén ofta är en ingång direkt in i huset (vardagsrummet t.ex.). Just det, att få en hall var en av de saker vi tyckte om med just det här radhuset, då det inte är helt lätt att hitta sådana.

Jättevanligt i amerikanska hem med dubbla glasdörrar för balkong/uteplats. Det tycker jag förvisso om, det släpper in mycket ljus i hemmet och ger en skön känsla. Däremot….

…..så är jag inte så förtjust i den sk ”gardinen” som man kan dra för dörren. Också en vanlig amerikansk konstruktion. Det är rätt hårda plastremsor (låter ju hur skumt som helst när jag försöker beskriva det i ord), här är den bara fördragen på hälft.

Och här är ”gardinen” helt fördragen. Ni ser nätgallret på golvet, det är luftaggregatet varifrån det kommer kall luft (AC sommartid) och varm luft nu vintertid. När den kalla/varma luften blåser upp så börjar ”gardinen” för balkongdörrarna att fladdra (som man kan se på bilden). Får inte tummen upp av mig. Dock ska jag tillägga att nätdörren som finns bakom denna balkondörr är guld värd (tänk amerikanska filmer), det är en väldigt bra amerikansk konstruktion.

De typiska amerikanska fönstren vi har gillar jag skarpt, de där man drar upp hela fönstret (återigen, tänk amerikanska filmer/serier). De har alla myggnät så inga kryp kommer in.

Jag tycker också om att vi har fönsterbräden i hela huset som är så breda att man kan ha såväl myslampor som blomkrukor. Fönsterbräden är inte lika vanliga annars i amerikanska hem som de väl mer eller mindre är standard därhemma.

Könsroller & förväntningar

Jag vet att jag tidigare skrivit inlägg på det här temat och det är nu dags att nudda det igen och ”diskutera” med er detta med könsroller och vad som förväntas av ens partner i ett förhållande. Vad förväntar ni er av er partner? En skillnad som jag märkte tidigt här och funderat på under årens gång är hur OLIKA man här och i Norden tänker och förväntar sig att det ska vara i ett förhållande.

Där hemma vill jag påstå att de flesta förväntar sig, såväl mannen som kvinnan, att den andra i förhållandet ska ta ett ekonomiskt ansvar och bidra ekonomiskt till det gemensamma livet. Det är en självklar förutsättning i ett förhållande, så man lever, så män och kvinnor är uppfostrade och förväntas leva idag.

Många svenska män tycker inte det är rätt att han ska vara den som drar tyngsta lasset utan ser det som självklart att hans kvinna ska bidra. Och vice versa. Här har jag haft flera diskussioner med både kvinnor och män som ser det som självklart att det är helt ok om mannen är familjeförsörjaren och kvinnan drar ett annat lass. Som sagts tidigare så är ju den amerikanska hemmafrun/hemmamamman ett betydligt vanligare fenomen än motsvarande där hemma. Jag har också känslan att många fler män här ser det som en manlig uppgift, en ”riktig” man är en som försörjer sin familj ekonomiskt och han axlar gärna det ansvaret.

För länge sen träffade jag en kvinna här som helt öppet sa att hon i ett tidigt skede i sitt förhållande, när hon träffade mannen på college och de fortfarande var jämlikar ( i betydelsen att båda var studenter utan inkomster) så hade de redan diskuterat framtiden och hon sa i ett tidigt skede till honom att hon ville vara hemmamamma under många år när det var dags och att han skulle få bördan som familjeförsörjare, om han inte var beredd att ta det så ville hon inte gå vidare i förhållandet och bli seriös med honom.

När jag berättat detta för folk här, så tycker de inte att det är nåt konstigt och säger att den kvinnan inte på någpt sätt är unik eller ensam tycka och känna så. När jag berättat det för folk därhemma, att en kvinna kan ställa som ett normalt ”krav” på sin blivande livspartner att hon vill bli hemmamamma och att han kommer vara den som ska stå för fiolerna så har alla reagerat rätt kraftigt. Vaaaa?!?!?! Är det sant?!?!?! Vad sa han, han bad henne flyga och fara eller hur??? Det är inte så man gör hemma, inte de värderingarna man har. Faktum kvarstår att fenomenet hemmafru/arbetande man inte är så laddat, främmande och ovanligt här som hemma. Inte lika dömande. Som sagts flera gånger förut. På samma sätt är det så klart inget speciellt heller med två yrkesarbetande människor som tidigt har sitt barn på dagis och gör karriär. Inte heller det är laddat.

Det handlar absolut inte, enligt min mening, om att det är kvinnor där hemma som har åsikter om alla dessa saker utan minst lika mycket män. Det är inte bara kvinnor där hemma som tycker det är självklart att man i ett förhållande ska bidra ekonomiskt, utan även män därhemma förväntar sig ekonomiskt bidragande av sin partner, som aaaaldrig skulle kunna tänka sig att ha en så slapp och lat fru att hon inte jobbade och bidrog till gemensamma eknomin, som ser det som absolut självklart att man är två om den ekonomiska försörjningen i en familj. Svenska män som kan ha starka och hånfulla åsikter om de dumma amerkanska hemmafruarna som bara blir försörjda… Medan här känner jag att många män är stolta över att få ta det ansvaret ensamma, känner att de gör något riktigt och gott som tar hand om sin familj på det sättet.

Det faktum att två heltidsarbetande kan göra något så hemskt (obs ironin här) som att sätta sitt barn på dagis vid 3 månaders ålder (eller tidigare) och därefter jobba. Eller det faktum att ett förhållande där den ena drar in stålarna och den andra är hemmamamma eller hemmafru i massor av år. Båda fenomenen och hur man ser på det, hur man värderar det och vad som anses är normalt – DET varierar oerhört mellan länderna. Det är min uppfattning. Även förväntningarna på vad som förväntas av sin partner, vad en ”riktig” man och kvinna är för något.

Allra först, jag vill än en gång tacka ALLA som skrivit så fina, omtänksamma och uppmuntrande kommentarer under missfallsinlägget. Samt alla privata mail! Tusen tack! Jag är så glad att jag valde att berätta om graviditeten så tidigt, om inte så hade jag aldrig fått det gensvar jag nu fått, vilket varit den bästa terapi som tänkas kan.

En helg i bilder.

Med fredagsposten kom en bekräftelse och sammanfattning från besöket på akuten tidigare i veckan. Som alltid när man anlitar läkare och vård här får man alltid senare ett kvitto på vad som gjorts och vad det kostat i ”rena” pengar, med försäkring betalar man ju aldrig de beloppen utan det dras från ens försäkring men man får alltid information om vad som gjorts. Jag måste återigen säga vilket toppbemötande och service vi fick på akuten, pga ett missförstånd vid ankomsten så trodde personalen under hela kvällen att vi inte hade försäkring alls, vårdsystemet här bygger ju på de nödvändiga sjukförsäkringarna men man har rätt att få gratis akutvård. De verkar inte göra någon som helst skillnad på försäkringspatienter och icke försäkringspatienter (vilket de ju så klart inte ska göra heller men man vet ju aldrig hur det sen kan se ut i praktiken….). De trodde som sagt hela tiden vi inte hade försäkring och jag upplevde allting som fantastiskt bra, noggranhet och inget sparande på tester. Det var först vid utcheckningen det klargjordes att det blivit ett missförstånd och att vi visst har försäkring.

Det är ingen större grannsämja i kvarteret, rätt anonymt och dessutom tomt (fortfarande är många radhus osålda) men en god granne har jag verkligen. Hon ringde på fredagen, tog kommandot och sa att ikväll kommer jag över med middag till er, inga protester för jag insisterar. Vi blev båda väldigt rörda och glada, mycket uppskattat! En bricka med tacosoppa, nybakt majsbröd (i den runda pajformen) och hemlagade söta cupcakes till efterrätt anlände.

Hela lördagen var det här vad som gällde. Det har smattrat på tak och fönster i princip hela helgen.

Vädret har dock passat såväl humör som planer perfekt. Vi åkte och bunkrade upp med godsaker och filmer. I övrigt har vi bara varit hemma och försökt sova, vila, prata och bara vara hela helgen. Det var en turbulent och omvälvande vecka som har behövt, nej krävt återhämtning såväl fysiskt som psykiskt. Dessa chokladöverdragna granatäppelkärnor inköptes på alltiallo-affären Costco. De är skrämmande beroendeframkallande och så oerhört goda. Just chokladöverdragna tranbär (vilket dessa granatäppelkärnor påminner om) är väldigt vanligt här i USA.

Grått ute och lite grått inombords, det behövdes färg och glädje i huset också. Vad mycket en blombukett kan pigga upp, det är otroligt egentligen vad lite som behövs för att ge glädje. Under shoppingrundan i mataffären köptes en stor bukett orangefärgade rosor. Det var den sista buketten i orange, de hade mängder kvar i olika vinröda nyanser. En färg på rosor jag normalt tycker är så vackert men nu kändes den färgen deprimerande och påminde bara om allt blod jag sett och som runnit i veckan…. Det är små små saker som kan trigga igång, ge associationer till det som nyss hänt.

M tyckte vi skulle dricka oss fulla och dränka sorgerna i helgen, jag kunde inte ens tänka tanken på ett glas vin. Så istället för alkholhaltiga drycker tröstade och frossade vi hejvilt i onyttig mat, sött och sliskigt hela helgen lång. Med gott samvete.

Vi har kvar godis från Sverigebesöket, bla Geisha och Polly finns kvar.

Under semestern i september och hemresan så köpte jag med mig en Marabou mjökchoklad med jordgubbssmak, Marabou sommar kallades chokladen och har tydligen sålts i begränsad upplaga under sommaren i Norden. På samma sätt som de nu verkar ha ute en begränsad upplaga av en julchoklad ute i handeln. Öppnade kakan i helgen, rätt söt smak av jordgubbarna, ännu sötare blev det tillsammans med mjölkchokladen. Helt ok dock, gillar kombinationen bär och choklad. Men den hade nog gjort sig mycket bättre med mörkchoklad istället för mjölkchoklad.

Skyfallen har som sagt avlöst varandra den här helgen, det har varit mörkt som i säcken redan tidigt på eftermiddagen. Ljusen har sprakat och lyst här inne nästan konstant hela helgen.

Förutom hög mysfaktor så är det nåt väldigt rogivande, lugnande och tröstande med ljus. (sorry tv-bilden som råkade kommed med som bakgrundsbild….)

Snipp snapp slut så var den helgen slut. En ny fräsch vecka väntar och den omfamnas med glädje, tillförsikt och hopp!

Missfall

Idag skulle jag påbörjat vecka 14, ödet ville dock annorlunda för det hela har som rubriken antyder slutat i ett missfall. För att göra en lång historia relativt kort så slutade det med att vi åkte in till akuten på måndagen. Jag hade då haft väldiga magsmärtor, kramper och sammandragningar under en tid. Jag hade ett rutinbesök inbokat för tisdagen och trodde att jag skulle klara mig till dess, men smärtorna blev för stora och efter ett telefonsamtal för rådgivning uppmanade de mig att åka in till akuten direkt.

Redan då förstod vi att det här är kört. Sådana här smärtor är inte normala om allting är normalt. När jag sedan låg på undersökningsbritsen och de gjorde ett ultraljud så kom missfallet bokstavligt talat just där och då, det bara forsade ut och för ett ögonblick trodde jag att jag kissat på mig. Läkaren sa att i detta här och nu äger missfallet rum, det döda embryot rann ut. Jag hade väldigt ont, just då var jag mest fokuserad på att bara få bli smärtfri igen och tänkte mer på mig själv än det som hände. Tur i oturen att missfallet råkade hända där, det gjorde att de på en gång kunde suga ut resterna och blod, karva och gräva så allting kunde tömmas (en skrapning kommer således inte att behövas). Jag fick dropp med medicin som skulle hjälpa livmodern att snabbare krympa ihop, via droppet sattes även antibiotika in (pga infektionsrisken som ökar då de ”grävt runt”) samt även smärtlindring.

Vi spenderade sen flera timmar i vårt rum på akuten, alla var fantastiska, servicen helt outstanding och vi kände oss i trygga händer. De övervakade blödningen under några timmar samt inväntade en del blodprover. När de ansåg att blödningen minskat till de nivåer de ville se så checkade vi ut och åkte hem. Klockan var då runt 3 på natten och det mesta som kändes då var en tomhet inombords.

Missfall är ju kroppens och naturens sätt att stöta bort något som inte är livsdugligt, något som ändå inte hade haft en chans. Det var helt enkelt inte meningen detta. Samtidigt så är det så klart välidgt ledsamt, vi hade ju gått rätt lång tid nu och sakta men säkert börjat ställa in oss på detta, längta och se framemot det.

Det är bara att sörja, vara ledsen ett tag och sen se framåt igen. Ge det tid att sjunka in, förstå, smälta och bearbeta. Antagligen kommer det att gå lite i vågor, som barnmorskan sa igår (vi var in på ett rutinbesök för at diskutera och gå igenom det som hänt på akuten natten innan), så kommer det antagligen att bölja lite fram och tillbaka hur vi känner oss. Det kommer lärdomar och insikter från detta också. Missfall är ju så vanligt, det känns tryggt att veta och nu när detta hänt märker vi hur fler och fler träder fram och säger ”vi har också haft” missfall. Just nu måste det få ta sin tid, både psykiskt och fysiskt.

En helgrapport utan bilder (oladdade kamerabatterier)

Fredagen

För ovanlighetens skull hade vi program för fredagkväll (det var det där med att sociala dörrar öppnats….), vi var hembjudna till en barnfamilj. Blandade smårätter (tapas) serverades och diskussionerna flöt på lättsamt och obehindrat även fastän vi inte känner varann. Det pratades bla barn och tvåspråkighet (värdparet är spansktalande) och hur det mer eller mindre är ett heltidsjobb att försöka få barnet tvåspråkigt även om man tycker det vore vara så enkelt då båda föräldrarna i familjen pratar spanska (som i det här fallet) men hur starkt majoritetsspråket i samhället (engelska i det här fallet) lätt tar över för barnet.

M tyckte de hade så fint och städat, trots småbarn och två heltidsarbetande föräldrar (hur orkar och hinner ni???). Svaret var ”cleaning lady” (städhjälp) vilket ju är väldigt vanligt här för de med lite bättre inkomster och där båda två är heltidsarbetande.

Ni vet när man innan en bortakväll säger till varann, när man är i färd med att göra sig klar och åka iväg till middagen/bjudningen/festen, så säger man till varann ”vi blir inte så sena sen, vi försöker komma hem rätt tidigt va”. Båda är överens, båda känner sig lite trötta och slitna redan innan man kommit iväg. Men sen…väl på plats är det så trevligt, timmarna rusar iväg och man är hemma långt senare än Askungen. Ett gott betyg på såna kvällar.

Lördagen

Sovmorgon följt av gemensam långpromenad till strålande sol. En fin höstdag. Skippade lunchen, tog tidig middag på närliggande (men lite småtråkiga) kedjerestaurangen Macaroni Grill. Via mataffären på väg hem för att köpa efterrätt (Ben & Jerrys glass Half baked och en bytta Mudslide av samma märke). Hemma igen blev det en lugn, skön och slapp kväll med glass och dvd-filmer.

Söndagen

Pga de där hemma tydligen ändrat till vintertid redan den här helgen vann vi en timme och M gjorde sina söndagssamtal på skypen. Grått, mulet, trist och rätt kallt där ute. Gemensam tacosmiddag. Förberedelser inför måndagens underskrivande av det omfinansirade bostadslånet.

Rätt bra service beträffande det, notarien som är den som har alla lånepapper kommer hem till oss privat för underskrivning av alla lånepapper så vi slipper åka iväg till banken. Hela den här processen för refinance (omfinansiering) av huslånet påbörjades i april men först nu är det godkänt och igenomklubbat…. Ett litet ”problem” som stoppade upp det hela ett tag var strulet med att vi inte var permanent residents (inte hade grönt kort och var permanenta invånare). Men när vi alldeles nyligen fick de korten så blev det också fart på det byråkratiska kriget. Nu är allting klart. Och ja, vi är alltså nu även fullvärdiga gröna kort-innehavare Lite mysko dock att en sån där värdefull handling som det gröna kortet (som inte är grönt förresten) kommer med enkel och vanlig brevpost i ens brevlåda…

Nu är nästa plan att om x-antal år söka om medborgarskap, det är nog nästa målet nu och dit vi strävar. Tror jag. Jag hade inte brytt mig tidigare direkt men med tanke på att vi antagligen snart får ett barn här som blir en lill-amerikan så känns det viktigare och tryggare om vi som föräldrar också har medborgarskapet. För blir det så i framtiden att vi bor i Sverige och det vuxna barnet en dag vill tillbaka hit och ser sig en framtid här, då ger det ju oss som föräldrar en annan frihet om vi också är medborgare. Ett långsiktigt säkerhetstänk är väl alltså det som skulle motivera ett medborgarskapssök i framtiden. Men en dag i taget.

Ha en riktigt bra vecka!

Normala kvinnor föder barn?

Jag måste dela med mig av en ny erfarenhet som kanske inte chockat mig men ändå fått mig att reagera rätt starkt.

Jag är 33 år gammal, dvs inte alls särskilt gammal i dessa tider då kvinnor får barn (även sina första barn) betydligt senare än då jag själv kom till. Jag upplever dock nu, när jag är gravid, som att jag plötsligt blir ”någon”, jag räknas med på ett helt annat sätt av såväl okända som av de (få) jag känner här. Det gör mig lite ledsen, är man verkligen ”ingenting” om man som kvinna inte har barn. Är en ”riktig” kvinna en person som har barn. Det verkar nästan vara en lättnad höra en kvinna väntar (eller har barn), för då kan man placera in henne i ett fack, hon är ”normal”. Har du barn-frågan ska ju inte vara nåt man ska behöva försvara eller förklara varför/varför inte.

När jag berättat om graviditen i olika sammanhang för människor här så upplever jag en annan omfamning och tillhörighet, som att ”grattis, dunk dunk i ryggen, nu är du en i klubben. Välkommen in”. Min granne är en av dem som blivit helt annorlunda mot mig, hon hör av sig ofta, bjuder numera in mig på diverse olika aktiviteter (där andra mammor är inblandade och där jag tidigare inte haft tillträde på samma sätt). För att ta ett exempel. Bland de som har barn (vilket ändå är många när folk passerat 30-årsåldern, även om som sagt folk får barn senare idag) välkomnas man in i en gruppgemenskap på ett helt annat sätt. Bland de som inte har barn, får man istället ett avståndstagande och lite av det här ”ska du bli en av de där mammorna nu …”. Underförstått att man ska bli en annan person än den man är nu. Lite samma fenomen som när singlar som blir par får frågor från de som fortsättningsvis är singlar, om man ska bli en sån där nu som bara är med sin partner och glömmer sina vänner.

Att av frivilligt eller ofrivilligt val leva som barnlös, det är baske mig lite provocerande. Idag är det väl ingen som bryr sig om nån är gift, sambo eller ogift. Du kan ha en livslång partner du bor särbo med, det är väl inget märkvärdigt. Du kan vara 40+ och vara singel, det är inget märkärdigt det heller, du är inte onormal eller konstig ungkarl. Många bastioner har fallit. Men jag tror inte tanken på kvinnan som mor fallit, det är nog fortfarande något man förväntar sig att alla ”normala” kvinnor ska vilja och vara.

Du ljuva höst

Min personlighet och mitt vemodiga sinne behöver hösten. Jag skulle ha svårt att leva och klara mig utan den här årstiden, tror jag.  Jag välkomnar regnet, rusket och mörkret. Hallelujah! Vi har fortfarande rätt varmt, runt 17C har det varit mer eller mindre hela förra veckan. Nätterna är dock kalla, värmen är på ”on” men den surrar inte alls igång då det fortfarande är så pass varmt. Det är dags för lite förändringar här inne känner jag, lite nya höstgardiner och kuddar kanske. Inte bara byta garderoben till höst-och vinter utan även ge hemmet en ny höstskrud. Vi går nu in i The Holiday Season som det kallas här. Hösten är full av högtider som ska firas, det börjar med Halloween, stora Thanksgiving och sen förstås julen. Jag tycker mycket bättre om höstsäsongen här i Amerikat än den nordiska. Å andra sidan tycker jag mer om vårsäsongen ”där hemma” då den är full av mysiga högtider som påsk, valborg och midsommar.

Det här är vår närmaste park, här traskar jag dagligen. I vårskrud och höstskrud. Då vi bor nära många företag och arbetsplatser så ser man lunchtid här en hel del folk som går omkring med sina jobbrickor/passerkort. som passar på att röra på sig lite på lunchen. Många joggare syns året runt, mer eller mindre. M har berättat att många kollegor joggar ca 30 min på lunchen, snabb dusch och sen medhavd lunch vid datorn.

Det finns många friskusar här, vilket jag tycker om. På M’s jobb har de även tillgång till gratis träningslokal som är riktigt fräsch och välutbyggd. Kanske pga den stora mängden indier samt andra utlänningar? Men  hans jobbcampus lunchrestaurang har ett stort utbud på hälsosammar mat än de vanliga food courtsen annars ofta har, mycket wokat, indiskt och asiatiskt t.ex. M har gått ner i vikt/hållit sin vikt under USA-åren, däremot gick han upp 4 kg på semestern i Sverige Intressepil för utomstående….men jag tycker det är kul att reta honom för att han gjort tvärtemot alla andra, dvs går upp i vikt i Sverige…

Jag blir alldeles varm och upprymd av alla fina höstfärger…

Nu dimper det ner massor med reklamkataloger med julpynt (samt Halloween och Thanksgiving – höstgrejer). Jag blir ofta väldigt inspirerad av de ”dyra och fina” butikernas pynt och dekorationer, sen försöker jag dock hitta billiga lösningar i billigare affärer och skapa min egen look.

Många har höstfixat så fint, spana t.ex. in Annikas höstpynt och Halloweenbilder. Själv har jag inte kommit långt eller mycket alls, sommarblommorna i fönsterbrädan är i alla fall ersatta av höstblommor i orange.

….en runda till Ikea resulterade i alla fall i påfyllning av värmeljus, vilket är ett måste den här tiden på året. Det bränns stora mängder ljus hemma hos mig under höst och vinter. På Ikea var det full julrulle, passade på att bunkra upp lite glögg, julmust och Paradis då jag vet från tidigare år att det tar fort rätt snabbt.

Jag ska troligtvis på barn-halloween-fika, med uppdraget att ta med lite söta godsaker. Har köpt lite läskiga (?) muffinsformar, servetter och stenciler (heter det så på svenska).

…..idag ska jag äta lunch med maken, vi ska gå till en intilliggande indisk restaurang med helt underbart god mat. Vi försöker luncha ihop någon gång i månaden, det är mysigt och ett bra tillfälle att äta ihop på vardagarna då vi ju som bekant inte har traditionen att äta middag ihop. Ha en riktigt bra tisdag/onsdag (beroende på när du läser detta)!